Två fel gör inte sexism roligare
Jag kan inte hitta den online, men på danska TV2 går det för tillfället en reklam för en tidning som eventuellt skulle kunna vara Politiken.dk men jag är inte helt säker så jag tänker inte länka (det är noga med länkningarna har jag förstått nu).
Grejjen med reklamen är att den är dubbelsexistisk. Eller jag vet inte hur jag ska benämna den ens.
För det första är det ju uppenbart att den driver med traditionella könsgräl och stereotyper kring hur män och kvinnor brukar använda varandras kön och dess egenskaper emot varandra, och att den försöker ta hämndpoäng på det gamla skämtet om att kvinnor inte skulle vara lika intelligenta som män.
Men jag sätter ändå ett eventuellt skratt i halsen för jag råkar veta att det som den driver med, slutpoängen, är något som är många (speciellt unga) mäns stora ångest – storlek på penis och prestation i sängen.
Låt mig översätta storyn från minnet från här:
En man sitter vid köksbordet och läser en tidning. Han säger:
- Jag läser här att män har (si och så många procent) fler hjärnceller än kvinnor. Tankeväckande, eller hur, älskling?
Mannen ser förbaskat nöjd ut. En kvinna står vid köksbänken och läser samma tidning, fast online på sin iPad. Hon svarar:
- Ja, speciellt när det nu visat sig att män och kvinnor får lika höga poäng på IQ-tester, men att män har en tendens till att överdriva värdet av sina egna prestationer. Eller hur, lilla älskling?
Och när hon säger ”Lilla älskling” (lille skat) håller hon upp ena handen och måttar upp en sisådär 4-5 centimeter mellan pekfingret och tummen. Mannen ser inte fullt så nöjd ut längre.
Slut på reklam.
Första gången jag såg den höll jag på att trilla ur soffan, helt ärligt. Ursäkta? Ursäkta men gjorde ni just ett ”du har en liten penis”-skämt i er reklam? HUR kan detta anses okey? Hur kan det inte anses vara en dålig sak att reproducera en av manlighetens största komplex, och dessutom driva med det och på så vis samtidigt klargöra att det faktiskt är rätt roligt, det där, att skämta om kukstorlek, för vi vet ju alla att storleken HAR betydelse och så vidare.
Väldigt fina lärdomar för både män och kvinnor att hämta här.
Förihelvete.
Jag försöker tänka mig att de gjorde något omvänt, något som petar på många kvinnors, och kanske speciellt ungas, rädsla för att inte ha tillräckligt stora bröst. En reklam där en man gör en lustig poäng kring hur små pattar hans tjej har.
Jag har jävligt svårt att se det framför mig, det måste jag säga.
Sexism. It’s a two way street. Och ingen av hållen är speciellt roliga att gå nedför.
Lördagsgodis
Det blir inget vidare bloggande idag för strax kommer mina vänstervänner på besök denna nördiga dag för att leka med mitt barn och senare passa honom medan jag går på teaterpremiär av jävligt queer punkpoetisk tolkning av Dorian Gray och senare ska vi med all säkerhet spela War on Terror för såna är vi.
Men jag kom på att det var längesedan jag länkade till mina olika krönikor runt omkring, så här kommer en liten läslista (vissa av dem har jag väl länkat förr men alltid bra att ha dem samlade):
Skånes fria – Förtappade män på dansk TV – om Blachman
Skånes fria – Subjektivt av Sveland – Recension av ”Hatet”
Skånes fria – När slutar konst vara konst? – Om Lars Vilks
Det finns fler på Skånes Fria Tidning men jag kan fan inte hitta dem online. Alla nedan är från Möllan.nu:
- Hur viktigt är det med identitet egentligen? – om könsidentitet
- Män som älskar barn – om idéen om att män egentligen inte bryr sig om ungar
- När Fan blir gravid blir hen feminist – om föräldrar som inte könar sina ofödda barn
- Problemet är bara att folk är ohyfsade – om folk som inte kan hålla käft och deras hybris
- Könstourettes – om att allting absolut bara måste könas
- Utan fiender – inga vänner - om att rikta sig mot en specifik publik
- Könet säger allt om dig – om Charlotte Pirellis babykön
*pust* Jag kanske skulle sluta här men nu är jag ju ändå igång och kan lika gärna samla allihop här, så vet jag var jag har dem i framtiden också.
- Kvinnor som ogillar sånt som kvinnor gillar – om att ”kvinnointressen” inte är intressant för samhället
- Hur mycket får en människa lov att kosta? – om att invandringen inte är en förlustaffär
- Din morsa kan va ”naturlig” – om att ”det är naturligt” inte är ett bra argument
- Män som hatar män – om att ingen pappa vill vara hemmapappa egentligen, eller?
- Folk är tydligen rasister i verkligheten – om slentrianmässig rasism på arbetsplatsen
- Att tro sig vara med barn – om abortmotståndarnas behov av en mental graviditet
Men jeeeez jag visste inte att jag hade skrivit såhär mycket ens. Nåväl, nu får jag stå mitt kast.
- Jultraditioner alltså – om att värna våra svenska traditioner (dvs traditionen att utvecklas)
- Kvinnor som hatar kvinnor – om female-to-female-slutshaming
- Kvinnor är inte kvinnor längre – om att män inte vill gifta sig med kvinnor mer
Sååååå det var det. God förnöjelse.
Och kom ihåg:

HAHA!
Det måste finnas en diagnos för det där beteendet
Okey. Jag har foglossning i blygdbenet så det känns som att något skallat mig rakt på könet, jag har pollenallergi och extremt stela nackmuskler vilket leder till konstant huvudvärk och jag är trött som hade jag sprungit marathon istället för att sova hela natten.
Jag är helt enkelt en jävla surfitta nu för tiden, fullständigt ur balans och med gravidhormoner som svallar och ett tålamod som tar slut mer än rimligt fort.
Men inte ens allt detta djävulskap skulle kunna förmå mig att aktivt bege mig in på någons blogg och där börja vifta runt med anklagelser om folkmord och jag vet inte vad bara för att jag inte ser tjusningen med socialism, något som bloggens ägare uppenbarligen gör – när bloggägaren för guds skull inte ens provocerat mer än att gå med i Vänsterpartiet och publicera bilder från 1:a maj wtf?
Vad är detta för galet grälsjukt beteende?
Det är ju helt sjukt. Faktiskt. Ni ser fan inte mig sitta och bitcha och kasta med anklagelser om extremism på Avpixlat eller inne på Genusdebatten (läs förtydligande kring detta exempel i denna kommentar) – och detta av en anledning.
Jag har lite jävla hyfs i kroppen. Jag söker inte aktivt upp människor vars åsikter jag inte håller med om och startar hetsiga diskussioner med dem. Och jag gör det verkligen inte upprepade gånger, om det nu skulle råka vara så att jag gjort det vid något enstaka tillfälle.
Fördelen med detta är förstås också att det betyder att jag själv kan välja vilka diskussioner jag vill medverka i då det är jag och ingen annan som sätter dessa regler här hos mig, och därför vill jag påminna alla om det förbannade goda samtalet – som jag trodde vi var överens om när det gällde feminism och antifeminism och så vidare men som uppenbarligen måste påpekas igen när det är partipolitik inblandat - VILL DU BARA SÄGA ATT NÅGON ÄR DUM SÅ GÖR DU BÄST I ATT HÅLLA KÄFTEN.
För det är nämligen inte ett samtal, och det är inte kritik, och det är inte feedback eller något annat som eventuellt skulle kunna vara konstruktivt heller för den delen.
Det är bara ett gräl.
Och jag har ärligt talat bättre saker för mig än att gräla på nätet med folk som uppenbarligen redan bestämt vad de tycker om mig och mina politiska åsikter (trots att allt jag faktiskt sagt i den här frågan är att jag gått med i V) och nu ABSOLUT likt en tvångstanke tycker att detta måste de upplysa mig om.
Tack men nej tack.
Men ni kanske skulle söka hjälp för det där. Det låter inte helt sunt, nämligen.
Mvh använder tamejfan härskartekniker bäst jag vill på min egen jävla blogg och vill ni också göra det får ni skaffa egna bloggar, capisce?
1:a maj in all it’s glory
Top tre saker på 1:a maj:
1. Slagordet ”Sälja stöldgods är häleri – Offentliga sektorn äger vi”
2. Mitt eget otroligt fyndiga slagord ”Vi vill ha sex – vi vill ha sex – vi vill ha sex och en arbetsdag!”
3. Paret från framtiden som iklädda glittriga framtidsdräkter hälsade ”Tack alla ni som trots allt fortsatte kämpa för en rättvis framtid. Det blev skitbra!”.
Fotograf: Peter Svahn
Sälj grej med sexiga kvinnokroppar och avslappnade män.
Det är givetvis inga nyheter att den nakna kvinnokroppen används (och sexualiseras givetvis) i de mest ologiska sammanhang för att… tja, ibland för att säljagrejmedtjej, ibland enligt slentrianmässiga idéer om vilka målgruppen är och vad den vill ha, ibland för att ”give something to the sixteen year old boys” som producenten sa och således fick vi se Genesis Rodriguez i underkläderna helt utan relevans för ”Man on a Ledge”s storyline. Slumpvis valt exempel. Källa: regissören Asger Leth i ett reportage jag såg på DR.
Men aldrig är det absurda i hur kvinnor absolut ska porträtteras sexualiserat och/eller naket så uppenbart som när även en man porträtteras i samma syfte, i samma setting, till och med i samma pose. Och nu menar jag inte ens som när män medvetet försöker efterlikna kvinnoposer för att göra en poäng utan när exempelvis en reklam faktiskt allvarligt använder sig av samma bildkomposition men med olika huvudroller.
Då, mina damer och herrar och hennar, blir det sannerligen närmast tragikomiskt.
Dagsfärskt exempel:
Idag, på väg i tåget till Vänsterpartiets 1:a maj-tåg i Malmö, såg jag två reklamer för skor. Eller för skobutiken Aldo, för att vara mer exakt.
Först: en tjej i baddräkt som ligger på en gräsmatta med klassiskt öppen rödmålad mun.
Och nu kanske ni tänker att vadå, detta var väl en fullständigt rimlig bild, okey att hon är tämligen avklädd men hallå hon kanske ligger och solar! Liksom! Då har man inte så mycket kläder på av helt logiska skäl åååh ni genustalibaner ni ska då hitta sexism i allt nu för tiden!
Okey, säger jag.
Men varför ligger då den här glada snubben och chillar i solen i exakt samma pose med alla sina kläder på?
Hmmmmm?
Några förslag?
Medan ni svarar ska jag springa Köpenhamn runt och leta efter den reklambild där en kille ligger i exakt samma pose som kvinnan på den här andra bilden jag såg på vägen hem:
Tror ni jag kommer hitta den?
Trust me. I’m an expert.
Idag blev det äntligen officiellt! Jag har gått och sugit på den här karamellen ända sedan i fredags ju:
Ja, ni ser rätt. Det är ett samarbetsavtal mellan mig och bästa Add Gender, som jag haft mina ögon på sedan förra sommaren minsann.
Vaaa Add Gender, vad är det? Undrar kanske ni. Tja, kort och gott:
Add Gender AB är ett kreativt analys- och rådgivningsföretag där jämställdheten som organisationsförbättrare står i fokus.
Vad det kommer innebära rent konkret är jag inte helt säker på än, det är ju helt rykande färskt alltihop och vi får väl se var jag passar in med all min superkompetenta jämställdhetskompetens, men jag kommer i alla fall kunna stoltsera omkring och svara ”jo jag är jämställdhetsexpert förstår du tackar som frågar” när någon ställer det förargliga spörsmålet om vad jag arbetar med.
Fråga mig vad mitt drömjobb är. Gör det.
*lutar mig förnöjd tillbaka med händerna knäppta över den nu tämligen prominenta gravidmagen*
Men så att det! Det var ju roligt för mig! Och imorgon åker Vilde och jag upp till Dalsland (igen) för att fira min lillebror, så förmodligen inget bloggande under helgen, som redan sagt.
Istället – tre lästips:
1. Varje dödat stånd en seger. En Youtubefilm med ammande mammor väcker vrede på internet. Jack Werner ser ynklig desperation bland män som tror internet är deras privata ståndgenerator.
2. Pojkarna – det svaga könet? Det är en mansvärld där ute, men det är grabbarna som halkar efter i skolan. Din pojke behöver en hjälpande hand. Så här peppar du honom till plugg-glädje, bättre resultat och nya killrollen.
3. Heltid – rättighet eller tvångströja? Heltidsarbetet framställs alltmer som kvinnors nyckel till frigörelse. Men är det verkligen så? Arbetskritikern Josefin Kjellgren menar att vänstern på allvar måste börja driva frågan om arbetstidsförkortning – för jämställdhetens skull.
Allihop intressanta på var sitt sätt! (Ja, ni får gärna diskutera dem här om ni vill slippa undan kommentarsfälten på de andra ställena).
Trevlig helg! Eller ja. Ja. Trevlig helg!
Lite mer om Nestlé då när vi ändå är igång
Jojo, det var visst lite delade meningar om huruvida den där Nestlé-VD’n är en extremkapitalist eller ej (det är han) och huruvida detta skulle vara något negativt eller ej (det är det) när det gällde frågan om vem som ska profitera på tillgången på vatten, och som vanligt kom hela berättelsen att överrationaliseras så till den milda grad att det plötsligt handlade om huruvida VD’n var ondskan personifierad eller ej (det är han inte) och om DI utfört ett dåligt stycke journalistik (det har de) snarare än om ifall detta med att tro att vinstdrivande företag bryr sig om människor snarare än just vinst är hopplöst naivt eller ej (det är det) och om detta är incitament nog att vända sig bort från storkapitalister och försöka påverka världen, samhället och marknaden i enlighet med konsumentmakten (det är det också).
Baksidan (en av de många) med individualismen är att individerna aldrig känner att just deras insats gör någon nytta. Solidariteten, känslan av att vi är många tillsammans och att just tillsammans gör vi skillnad, är hopplöst bortblåst. DET är vårt största problem.
[Jag brukar försöka tänka på det faktum att Coca Cola i alla år försökt få Sverige att implementera just Cola som en naturlig del av våra julbord, och hur frustrerande det måste vara för dem att vi svenskar totalvägrar till fördel för julmust istället. Hah! Ett unisont fuckfinger till dem, liksom.]
Men vad jag egentligen vill säga nu är att oavsett om Brabeck (egentligen) tycker att vatten är en mänsklig rättighet eller ej så är hans, deras, änglagloria och medmänskliga ”vi vill såklart att allas basala behov ska täckas”-attityd (flera år i efterhand) lite solkig i kanten ändå med tanke på deras historia (ni kan läsa mer om t ex kinesiska barn som dött av njurskador efter att ha druckit Nestlés mjölk innehållandes melamin och den gången de i en reklam hävdade att vatten på flaska var det mest miljövänliga sättet att dricka vatten på och förstås det där med barnarbete HÄR - och om ni sedan vill kan ni också läsa om insatser för att stoppa sagda barnarbete (2012) och ”The cocoa plan” och lite andra saker under rubriken ”Corporate Social Responsibility, för givetvis är inget företag (enbart) ondskefullt även om deras största intresse är att tjäna mer pengar.)
Dessutom fick jag veta, för bara några dagar sedan, att Nestlé gång på gång försöker sig på det tämligen halvtaskiga tricket ”ta patent på användning av naturprodukter som använts av folk i Asien för att bota diverse åkommor i tusentals år”.
After the patent fight over turmeric and basmati, it is black cumin, known locally as kala jeera or kalaunji, and widely used in traditional Ayurvedic medicines, that is now the subject of a patent application that may concern India.
Swiss food company Nestle is seeking a patent on the use of the seed (botanical name) Nigella sativa to prevent food allergies, claiming the plant seed and extract when they are used as a food ingredient or drug.
Commonly known as habbat al-barakah in Arabic, and frequently called ”black seed&”, ”black cumin&” or ”fennel flower&” in English, Nigella sativa is an ancient food and medicinal crop. It is part of the five grains that are collectively called panch phoren and used widely in Bengal cuisine as well as in many Ayurvedic medicines.
The patent application of the Swiss company on the use of the seeds, traditional uses of Nigella sativa is pending in the European patent Office in US, Japan and China since 2009, according to Nestle SA a subsidiary of the company.
Några som kallar sig Some Of Us (fighting for people over profit) har ordnat en petition för att stoppa detta, och där skriver de:
In a paper published last year, Nestlé scientists claimed to “discover” what much of the world has known for millennia: that nigella sativa extract could be used for “nutritional interventions in humans with food allergy”.
But instead of creating an artificial substitute, or fighting to make sure the remedy was widely available, Nestlé is attempting to create a nigella sativa monopoly and gain the ability to sue anyone using it without Nestlé’s permission. Nestlé has filed patent applications — which are currently pending — around the world.
Prior to Nestlé’s outlandish patent claim, researchers in developing nations such as Egypt and Pakistan had already published studies on the same curative powers Nestlé is claiming as its own. And Nestlé has done this before — in 2011, it tried to claim credit for using cow’s milk as a laxative, despite the fact that such knowledge had been in Indian medical texts for a thousand years.
Och nej. Jag menar inte att detta skulle kunna stå som bevis för att Nestlé är ursprunget direkt ur djävulens röv och därför måste motarbetas för annars kommer jorden strax börja brinna av onda makters magiska flammor.
Jag tycker att det är fullständigt illa nog att det i sådana positioner sitter människor som på allvar tror att det bästa sättet att rädda världen är genom att se till att de själva, genom någonslags hybris som knappt ens går att föreställa sig, kontrollerar så mycket råmaterial som möjligt.
Storkapitalisters överdrivna tro på sig själva och ett system där de själva sitter på alla resurser och alla pengar och kan välja hur de vill distribuera sagda produkter, det är DET jag är emot. Jag vänder mig lika mycket emot själva tankesättet som handlingen, oavsett om det ”per definition” är fel eller ej. För mig är det fel. För mig framstår det som ett destruktivt och otroligt obehagligt feodalt vis att ordna jordens resurser och fördelningen av de samma på.
Och sen tänker jag att vi alla försöker kolla på Bottled Life också (finns på Vimeo om man råkar kunna tyska, t ex) innan vi uttalar oss mer om vad Brabeck har sagt och inte sagt och vad han eventuellt skulle mena med vad, för jag kan säga att jag är och står för en jävla massa saker, men det är vad jag faktiskt gör som har betydelse i slutändan, och det gäller även Nestlé.
Jag ska för övrigt åka hem till min kära moder för att fira lillebrors födelsedag, så jag kommer förmodligen vara en stor del frånvarande i kommentarerna under resten av veckan, men ni vet förstås hur det brukar vara: lek snällt, länka inte fler än två saker i samma inlägg, skriv inte för långa texter, så riskerar ni inte att hamna under moderering (vilket alltså kan dröja).
Att använda slutshaming i reklamsyfte alltså.
Såg precis en reklam på TV. Den är skapad av en dansk bank, Arbejdernes Landsbank, och deras USP (Unique Selling Point) är att de är ansvarsfulla. ”Ansvarlig rådgivning” och så vidare.
Och det ”ansvarsfulla råd” de ger den unga kvinnan i reklamen, som blir ”gulligt” slutshamad för att hon hånglat med sin pojkvän, är:
Att hon borde flytta hemifrån nu.
Jag skojar inte, se själva.
Okey. Det är inte som att jag inte förstår vad poängen är, hur de har tänkt – du behöver lite privatliv, din familj är skvallertackor, du kan inte ens få hångla med din kille ifred, dags att flytta hemifrån.
Det som stör är de val de gjort i gestaltningen.
Att de valt att låta det vara en ung kvinna och inte en ung man i huvudrollen, exempelvis.
Att det enbart är främmande män som visar att ”ryktet har spridit sig utanför familjen” och som tycker det är ”skoj” att visa för denna kvinna att de vet att hon är (semi)sexuellt aktiv.
Att den kommer ut nu, efter ett år av slutshaming utan dess like runt om i världen, med så många exempel på unga kvinnor som varit tvungna att flytta just på grund av att alla i bygden tycker att det är deras jävla business vad hon gjort av sexuella handlingar.
Vi har till och med exempel på unga kvinnor som tagit livet av sig på grund av den sortens slutshaming – den som enbart existerar och fungerar om människor faktiskt tycker att handlingen är något att skämmas för, något pinsamt, och något man har rätt att säga till personen det rör, som i reklamen.
Vila i frid, Amanda Todd.
Så ja. Jag tycker det känns obehagligt, detta. Jag anser att reklamens narrativ bygger på en kulturell och social överenskommelse kring kvinnors sexuella utrymme, och det ger mig en jävligt sur smak i munnen.
Det är helt enkelt inte rimligt att lösningen på problemet kring att allmänheten inte kan låta bli att lägga sig i ens sexuella privatliv presenteras som ”dags att flytta”.
Det hade varit en bättre reklam för familjeterapi, känner jag spontant.
”Kan du inte heller respektera dina familjemedlemmars privatliv, integritet och sexualitet?
Ett ansvarligt råd: Gå i terapi.”
















