Jaha, mina damer och herrar och hennar. Nu har jag alltså läst ut den där boken, Den sexuella evolutionen. Dags för recension. Analys. Allmänt tyckande. Vad ni nu helst vill kalla det.

Låt mig börja med att erkänna detta: 5 av 6 kapitel är jätteintressanta, om en som läsare bara kommer ihåg att ta allt som presenteras som sanningar med en nypa salt. Vi kan ju faktiskt inte med säkerhet veta någonting om forntiden sexuella uttryck. Det är ju bara tolkningar av fynd. Hypoteser. Det är enbart i prologen och i kapitel sex samt efterordet, där Burenholt ger sig själv tillåtelse att tolka det moderna samhället i förhållande till den sexuella evolutionen som jag verkligen får svårt att acceptera den totala självklarhet och retoriskt extremt höga modalitet med vilken Burenholt levererar slutsatserna. Det finns annat som stör också, men utan dessa stycken hade den här boken fått tämligen höga poäng ändå, på grund av faktiskt mycket intressant ämne och tämligen saklig presentation. Och om man låter bli att läsa den som vore den akademiskt trovärdig.

(Parentes apropå det här med tolkningar, är det någon som vet hur i fridens namn de kommit fram till att människofiguren över båten på hällrisningar liknande den här:

…tolkas som en akrobat? För mig ser det ganska uppenbart ut som en skildring av en människa som föll överbord vid en resa, och det torde ju vara den absolut rimligaste förklaringen, så jag får ju nästan utgå ifrån att det suttit några fantastiskt smarta tydarforskare och haft riktigt mycket på fötterna innan de gjorde tolkningen ”Aha! Det är en akrobat!”. Någon som vet mer om detta? Upplys mig! Slut på parentes.)

Men tillbaka till boken. Antropologi och etnografiska studier intresserar mig något väldigt, och därför tyckte jag givetvis att det var högst intressant att läsa om det som i boken genomgående kallas ”traditionella samhällen”, vilket är ett begrepp som jag visserligen inte uppskattar speciellt mycket eftersom det implicerar en autenticitet, en brist på modern och ”obiologisk” västerländsk kultur, som används som ett delvis uttalat bevis för att detta är sättet vi ”bör” leva på – även om berättelserna om de ”traditionella” samhällena skiljer sig från varandra fruktansvärt mycket i förhållande till just deras diverse kultur och religion.

Men, jag vet vad ni alla väntar på så jag ska inte hålla er på halster längre: Hur förklaras det där uttalandet egentligen?

Vi lever i ett samhälle där homosexualiteten är fullt ut accepterad, och det tycker nog de flesta av oss är bra, men att lyfta upp icke-reproduktiv sexualitet till norm blir väldigt konstigt i ett biologiskt och evolutionärt perspektiv, särskilt när diskussionen om barnens situation kommer upp – som vi skall se finns det allvarliga problem här, som till stor del kommit i skymundan i den offentliga debatten.

Svar: det gör det inte. Vi får aldrig se det. Han återkommer aldrig till den diskussionen, om det inte är meningen att vi ska läsa in den implicit i det här stycket:

Barn måste ha förebilder, en mamma och en pappa – pojkar måste få bli män och flickor måste få bli kvinnor om de sexuella hjärnsignalerna är i linje med kroppens fysiologi (s. 213).

Det är ju trevligt att han tycker att transsexuella ska få lov att bli något annat om det är det de vill, men detta är som sagt det enda jag lyckats hitta som skulle kunna ligga som belägg för att det är problematiskt för barn… vänta, om vadå? Om vi lyfter upp icke-reproduktiv sexualitet som norm? Här saknar jag så sannerligen också någonting som kan ligga till grund för det uttalandet, för ingenstans i boken har jag kunnat hitta något om vilka som vill lyfta just icke-reproduktiv sexualitet (vilket i sig själv är en märklig formulering med tanke på att nästan alla samlag vi har nu för tiden, även de heterosexuella, faktiskt inte har reproduktion som syfte) som norm (i detta fallet homosexualitet då).

Eller det förstås. Det skrivs om en del ”traditionella” samhällen där homosexuella handlingar faktiskt är norm, som exempelvis i fallen med så kallade manshus där unga pojkar får bo och bli inseminerade med sperma oralt och analt av äldre män i flera år för att de ska bli ”riktiga män” – även bland de som sedan skaffar barn på heterosexuellt vis. Men det spelar uppenbarligen ingen roll, för eftersom homosexualitet, enligt Burenhult iallafall, absolut är medfödd och beror på hormonpåverkan i livmodern och inte kan alterneras i efterhand så gör det ingenting om unga män exempelvis onanerar i grupp:

Vi påminner oss söderhavsexemplet där traditionellt pojkarna under uppväxten onanerade tillsammans i grupp under många år och där vi också mötte en förhållandevis stor andel män med manliga preferenser. Att grupponani bland pojkar skulle leda till ökad andel homosexuella motsägs dock av studier som visar att pojkar som deltagit i sådan under uppväxten ytterst sällan blir homosexuella – homosexualitet kan däremot påvisas i många fall bland pojkar som aldrig deltagit (EBE-studien) (s. 200).

Så om nu homosexualitet är medfött och inget annat, vari ligger problematiken med att göra icke-reproduktiv sexualitet till norm? Det finns en extrem mängd saker som är norm utan att det för den sakens skull innebär att andra alternativa praktiker inte samtidigt kan vara det. Heterosexuella och monosexuella handlingar är exempelvis norm båda två. Det är ju ingen som hävdar att bara för att det är norm med onani så skulle det vara problematiskt för evolutionen? Dessutom, heterosexualitet är norm idag – och se, ändå finns det homosexuella! Så även OM vi skulle ha homosexualitet som norm skulle heterosexuella människor ändå ligga med varandra och skaffa barn. Jag ser helt enkelt inte problemet.

Och jag blir förvirrad. För samtidigt som Burenhult skarpt kritiserar den kristna missionsandan som förtryckte sexualiteten och fördömde alla sexuella handlingar som inte kunde leda till barn inom äktenskapet, så formulerar han sig ändå på ett sådant vis, att vi ska akta oss för att normalisera icke-reproducerande sexualitet, redan i förordet?

Vidare noterade jag att att när det i texten står ”homosexualitet” så betyder detta nästan enbart sex mellan män. Jag uppfattade inte riktigt den snärten innan det faktiskt explicit stod ”lesbiska och homosexuella handlingar”, men då trillade polletten ner. Senare står det också ”homosexualitet mellan kvinnor”, men det är uppenbart att det är, here it comes, mannen som är norm i Burenholts definition av homosexualitet.

Ytterligare en sak jag reagerade på var det ständiga beskrivandet av den manliga sexualiteten som den aktiva och kvinnans som passiv, i formuleringar som genomgående antyder att det är mannen som har sex med kvinnan, inte att  en kvinna har sex med en man och mer sällan, men det förekommer, att de har sex tillsammans, speciellt i de kapitel som rör just tolkningar av existerande illustrationer och historier från forna dagar:

Kungen hade då inför inför hela församlingen samlag med fruktbarhetsgudinnan, personifierad av höga prästinnor (s. 113).

…

Fig. 15. Hällristning från Ti-n-Lalan i Fezzan, Libyen, föreställande en antropomorf gestalt med en enorm penis, hund- eller schakalhuvud och svans, som har samlag med en kvinna (s. 75).

…

Den döde hövdingen beledsagades in i döden i sitt vikingaskepp av en av sina trälkvinnor, som frivilligt valt att följa honom. Hon fick flera bägare med rusdrycker att dricka och i ett tält på däcket hade sex män samlag med henne, varefter hon placerades vid sidan av sin döde härskare (s. 132).

Alternativa sätt att tolka/beskriva dessa på skulle ju kunna vara ”Kungen och fruktbarhetsgudinnan hade därefter samlag inför hela församlingen”, ”Hällristning föreställande en kvinna som har samlag med en antropomorf” samt ”Hon fick flera bägare med rusdrycker att dricka och i ett tält på däcket fick hon sex män till sitt förfogande, att förlusta sig med innan hon placerades vid sidan av sin döde härskare”. I’m just saying.

Och detta skulle ju kunna tolkas som att jag enbart har något emot hur bristen på sexuell agens hos kvinnorna reproduceras åter en gång, men som vi alla vet har normer alltid en baksida, även de som vid första anblick verkar övervägande positiva (som exempelvis manlig sexuell agens på bekostnad av den kvinnliga), vilket vi kan se på beskrivningen av en illustration av en man som eventuellt blir våldtagen av en kvinna:

Men Taylor menar att kvisten faktiskt döljer mannens ansikte så att han inte kan se vem han har samlag med och det faktum att han är fullt påklädd, med endast penisen exponerad i kvinnans vulva, visar snarare att bilden föreställer en kvinnlig våldtäkt.

För det första: ”kvinnlig våldtäkt”? Verkligen? Hade det inte räckt att skriva ”våldtäkt”? Och fortfarande, trots att indikationen är att det kan handla om en våldtäkt, beskrivs scenen inte med orden ”så att han inte kan se vem som har samlag med honom”. Det är fortfarande han som har samlag, det är han som är aktiv. Och inte nog med detta: det fullständigt orealistiska i att en kvinna skulle kunna våldta en man visar sig ytterligare i tolkningarna kring vad detta motiv skulle kunna ha fyllt för syfte:

Taylors tolkning är att konstnären till scenen antingen vill åskådliggöra den manliga rädslan för kvinnlig makt, alternativt visar kvinnliga fantasier kring makt, dominans och kontroll (s. 123).

Ja, för det är ju fullkomligt orimligt att det faktiskt skulle kunna vara en illustration av något som faktiskt hänt, dvs att en kvinna har våldtagit en man? Kom och säg till mig att ett kritiskt genusperspektiv som kan hjälpa forskare att tänka outside sin lilla stereptypbox inte är relevant, gör det bara.

Ja just det, det säger han ju, Burenhult. Han kritiserar genusvetenskapen å det grövsta. Men nu är det här inlägget redan för långt, så jag får be att återkomma med del 2 senare och avslutar det här med en liten undran över det här uttalandet kring den kvinnliga fysiologin:

På motsvarande sätt kommer barnen, på grund av att ammande kvinnor inte är fertila, att i traditionella samhällen födas med 3-4 års mellanrum – precis som schimpanser och gorillor, vilket är det optimala för barnens överlevnad och det som vi är biologiskt anpassade till under evolutionen (s. 207).

Alltså, ursäkta mig, men bullshit. Jag helammade i sex månader och fick ägglossning efter 9 veckor post-förlossning. Att amning innebär ett skydd mot graviditet är helt enkelt inte sant. Det kan dröja innan ägglossningen återkommer, absolut, men att med den sortens säkerhet påstå att ammande kvinnor inte är fertila tyder enbart på okunskap. Jag är ledsen, men det gör det.

Dessutom är jag rätt säker på att jag sett en dokumentär om att kvinnor i ”traditionella” samhällen helt enkelt vägrar ha sex inom tre år efter förlossning just för att de vet att det är för besvärligt att bära runt på ett spädbarn medan de är gravida. Jag får googla det där lite och plocka upp det i nästa inlägg.

To be continued…