Reklam, till mig? Tack så jävla mycket.
Jag tänkte bara redovisa lite snabbt för de reklamer, eller snarare ”rekommenderade sidor”, som Facebook på telefonen (där jag av naturliga skäl inte har Adblock) tycker passar mig. Dessa är från de gånger jag varit inloggad via telefonen senaste veckan:
Jo jo. Det är ju tur att jag varken är gravid eller minst lika ätstörd som gemene kvinna, för annars kanske det här hade blivit jobbigt i längden. (Ja, det är en smula sarkasm jag har där i mungipan).
Och för att toppa av det hela:
David söker nog en ”mogen partner” DU!
Jag är för fan inte ens trettio!
I leave you with this
Nu, eller om en timme för att vara exakt, åker Vilde och jag upp till Dalsland för att ha semester i 10 dagar uppe hos min mamma. Nijas kommer efter på fredag, ”han ska bara” först.
Så att… jag kanske borde packa istället för att skriva det här.
Tills vidare lämnar jag er med detta:
1. Min bloggdebut på Add Gender’s blogg ”Jämställdhetsexperten” – Om att sexköparen saknas i den politiska diskussionen kring människohandel.
2. Gårdagens allra roligaste rubrik. Hohoho, åh vad Sveriges Lantbruksuniversitet var nöjda med den. ^^
3. Gårdagens allra dummaste rubrik. Det heter alltså våldtäkt, även om det är en man som blir utsatt för det. ”Oralsexattack” vad i helvete.
4. Ett smakprov från Nijas’ helg i studion med sin 12-manna-orkester Zirkus. Låten heter ”Sam with the skeleton pram”:
I leave you with this.
Tills vidare; glad sommar!
Dennis Nørmark, vad är det du säger om Sverige egentligen?
Varför hatar DN och Politiken den nordiska jämställdhetsdebatten? Kan man fråga sig, med tanke på den så kallade ”replikväxling” som dessa båda tidningar publicerat i Sverige och Danmark de senaste dagarna: först ett öppet brev från antropolog Dennis Nørmark, och sedan ett svar från Nina Björk. Varav intet gott har kommit för att stävja den hätska ton som tydligen ligger till grund för hela påhittet.
En kvalificerad gissning är, skulle jag mena med en MKV-examen i ryggsäcken (något ska jag ju ha den till så varför inte kvalificerade gissningar), att tidningarna helt enkelt säljer ut ett eventuellt underlag för god diskussion till förmån för några extranummer (det kallas väl marknadslogik, för er som är lite mer kapitalistiskt lagda). Det som upprör mest är det som säljer mest, och vad skulle egentligen sälja mer än en kombination av hetsig genusdebatt och nationell identitet? Danmark mot Sverige, det är ju ett klassiskt tema.
Men frågan är: vilken är den här bilden av Sverige som det debatteras emot, och hur relevant är den? Vilka utsagor konstruerar diskursen om den svenska feminismen? För att vara lite jävla fancy pantsy. Kort sagt: Vad säger han egentligen om oss, den gode Dennis, och vad betyder det?
(Det är en lång text och jag skulle vilja diskutera den ur ett mer ideologiskt och politiskt perspektiv också, men låt oss först fokusera på detta, så tar vi det andra imorgon, om ni fortfarande gidder.)
Utsaga 1: Sverige reagerar överdrivet ilsket på tv-programmet Blachman.
Med hjälp av Blachman inleds introt till argumentationen kring varför Sveriges ”progressiva” feminism är dömd att misslyckas och Danmarks ”mjukare” har framtiden för sig:
Varför blir er reaktion ett ilsket motstånd samt en märklig remake av programmet på svenska TV4 med omvända förtecken, där två kvinnor kommenterar nakna män?
Låt mig svara med en annan fråga, Nørmark: Varför blev ER reaktion på Blachman en märklig remake av programmet på danska Radio24syv redan i anslutning till premiärprogrammet, där två kvinnor kommenterar nakna män? Förmodligen för att Blachman inte alls var så himla avslappnat mottaget i Danmark som du vill ge sken av.
Redan här har Dennis (som jag tänker kalla honom eftersom det är för besvärligt att skriva danska Ö hela tiden) alltså ställt upp ett dikotomt förhållande mellan våra bägge länder där han medvetet eller omedvetet (dvs antingen lögnaktigt eller på grund av dåligt utförd research, bägge dödssynder i det här läget) enbart fokuserar på den ena sidans ageranden, vilket alltså innebär att han ställer upp en problemformulering baserad på falska premisser.
Lite danska reaktioner på Blachman kan ni exempelvis läsa HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR samt se en parodi på Blachmans pretentiösa intro HÄR, och läsa lite kritiska recensioner och hur det gick för programmet (hint: det gick dåligt) HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR. Det finns mer men jag orkar inte länka fler nu. Poängen är: det är knappast enbart i Sverige som reaktionen på programmet varit ”ett ilsket motstånd”. Utanför Norden har programmet till och med kallats ”The most sexist show ever”. Så ta nu ett djupt andetag och sluta tro att detta är något specifikt svenskt. För det är det inte. Och sluta också gärna att osynliggöra den danska feministiska rörelsen.
Utsaga 2. Sverige är så nypuritanskt tack vare feminismen att inte ens en tecknad badbrud får existera.
[...] när vi påföljande vecka får veta att Systembolaget förbjuder ett öl eftersom etiketten pryds av en bystig flicka, så skakar vi åter igen på huvudet.
Vad Dennis här inte verkar ha koll på är att vi i Sverige har vissa alkohol- och marknadsföringslagar samt fastslagna rekommendationer som inte tillåter marknadsföring av alkoholhaltiga drycker som anspelar på sex eller att den sexuella förmågan skulle öka av alkoholkonsumtion eller som porträtterar alkohol i samband med våld eller för den delen idrott (så min dröm om att ge ut en öl som heter ”Spriten räddade mig från sporten” kommer förmodligen aldrig gå i uppfyllelse). Det är paragrafer om ”särskild måttfullhet” och ”inte förekomma där alkohol inte anses passande” som dikterar detta.
Det handlar alltså inte om någon direkt feministisk prydhetskonspiration, även om det så passande råkar vara en nyhet som kommer en vecka efter upprördheten kring Blachman, utan om att ett öl vars etikett som (hör och häpna) utformats i Danmark (why are we not surprised?) har blivit stoppad på grund av dess sexuellt uppmuntrande visuella innehåll (namnet Lust, en tecknad naken kvinna med väldigt stora bröst i ett badkar, ett inbjudande leende och en come-hither-blick) precis som Iron Maidens öl Trooper blev stoppat på grund av våldsamt innehåll. Läs mer här.
Och det kan man liksom tycka vad man vill om, likaså alkoholmonopolet, men det är varken nytt eller speciellt konstigt om man tänker efter, och handlar mycket mer om inställningar till alkohol och reklam än sexism. Men självklart är det DEN etiketten det rapporteras om till Danmark, och inte Iron Maiden-etiketten. För att det redan sedan innan finns en sex- och alkoholdifferens mellan våra samhälleliga utformningar och allt som kan förstärka den bilden, och således förstärka den egna identiteten som ”dansk och frisinnad” är givetvis fantastiskt stoff för danska medier.
Utsaga 3. Sverige kan inte ens låta bli att kritisera danska fiskepiger.
Eller varför inte tidigare i år när ett reportage med halvnakna kvinnor och fisk i det danska tidsskriften ”Fisk & Fri” (som över huvud taget inte utkommer i Sverige) gav upphov till protester på rejält avstånd från de gängse fritidsfiskarkretsarna, med bland annat hot om att hacka tidsskriftens hemsida.
Okey.
1. Det var inte ett ”reportage” utan ett kontinuerligt återkommande inslag på tidsskriftens hemsida, skapat 2007 för att ”locka mer trafik till sidan”, men det är kanske en petitess.
2. ”Halvnakna kvinnor”, är det det man kallar kvinnor med bar överkropp alternativt kvinnor som döljer fittan bakom fisk? Det är kanske en definitionsfråga. Jag hade kanske hellre skrivit ”barbröstade modeller” men det är ju bara jag. Ni kan se själva här. Dock har de inte med bilden med hon som ligger ”död” i vattnet, vilket var en av de som fick mest kritik.
3. Jag tror vi kan konstatera att om inte Fisk & Fri hade beslutat sig för att kräva Genusfotografen på pengar för att han publicerade bilderna på sin blogg, så hade den här nyheten knappast blivit så viral som den blev. Nu blev den istället upptakten till en diskussion kring och ett förslag om förändring av publiceringslagen, som just nu skyddar återpublicering av verk i kritiskt syfte i alla andra medier förutom de digitala. Läs mer här.
Fisk & Fri blev alltså kritiserad av en fotograf vars nisch och affärsidé är att just kritisera sexualisering av (kvinno)kroppar i forum där dessa knappast hör hemma (en fisktidning, come on). Man kan väl säga att det på något vis var förväntat. Vad detta ”på avstånd från fiskekretsar” ska betyda förstår jag dock inte – kanske menar Nörmark att det enbart är fiskintresserade som får lov att ha en åsikt om fiskpinuppor.
Jag har för övrigt mailat Fisk & Fri för att höra om det var svenska eller danska hot om hacking som de mottog, men de har inte svarat mig på det än. Jag har dock fått bekräftat att de har fått ”ubehagelige emails bl.a. med trusler om hacking”, vilket givetvis är mycket beklagligt, och jag hoppas förstås att Fisk & Fri har anmält detta till politiet.
4. Assange är oskyldigt anklagad för våldtäkt.
Sedan skriver Nörmark (okey, jag kör bara på svenska Ö då) ett eller annat om Julian Assange, och jag tänker verkligen lämna hela den debatten utanför detta eftersom varenda antifeminist i norra hemisfären tydligen var med både under de aktuella nätterna, vid avtalen om skydd, vid sexet utan skydd, vid diskussionerna kvinnorna emellan efteråt om risken för HIV samt vid samtalet med polis som beslutar att väcka allmänt åtal om våldtäkt och de vet således precis ALLT om hur fruktansvärt Assange har blivit behandlad i detta och hur hans ”sexuella samkväm” som Dennis beskriver det ”plötsligt rubricerades som våldtäkt”.
Så inte ett ord om det vill jag höra i kommentarerna. Jag vill bara konstatera att eftersom vi har rättsstater just för att vanligt folk inte ska sitta och spekulera kring människors eventuella brottsliga handlingar och skuld eller oskuld så anser jag det tämligen fult av Nörmark att överhuvudtaget lyfta den frågan och ytterligare förstärka en bild av att veta vad som försiggått och att Assange givetvis är oskyldig – något som det är upp till domstol att avgöra nu, om han någonsin behagar återkomma.
Utsaga 5. I Sverige får barn inte ha kön på dagis.
Ah, det evigt slentrianmässiga användandet av lite abstrakta och ickenämnda genusdagis, en i min erfarenhet mycket vanlig invändning mot svensk jämställdhetspolitik.
Här hemma har svenska förskolors experiment* med könsneutrala termer i stort sett mötts med hånskratt och avsmak och ofta med tillägget att könsskillnaderna faktiskt är något vi bör värdesätta.
*här har den icke namngivne översättaren valt ordet ”experiment” (ett ord ofta återfunnet i antifeministiska texter på samma ämne) snarare än som i originaltexten; ”försök”.
Det här är, mig veterligen, en överdrift som liksom all annan genusrelaterad rapportering får sitt nyhetvärde inte utifrån ett förväntat intresse för det faktiska arbetet men istället utifrån ett skandalvärde. Detta märks kanske först och främst i rubrikerna till artiklar kring de cirka 7 förskolor i Stockholmsområdet som allihop sköts av förskolechefen Lotta Rajalin, exempelvis den Aftonbladetartikeln som heter ”Förskola – utan flickor och pojkar”.
Och alla ba ”OMG FEMINISTERNA FÖRSÖKER SUDDA BORT KÖN!!!” och läser inte resten av texten. Så även Dennis Nörmark. Men hade han bara gjort det hade han läst exempelvis detta:
– Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin.
Och det allra viktigaste är då hur de vuxna förhåller sig till barnen. Forskning visar att könet avgör vilket bemötande ett barn får – redan som gråtande spädbarn.
[...]
Därför är språket så viktigt på Egalia. Könsbestämmande ord som pojkar och flickor används inte.
– Vi säger ju inte ”Nu ska alla svenskar leka med det här”. Varför ska vi då dela upp utifrån kön? Visst har barn preferenser – men de hänger inte ihop med biologiskt kön, säger Gabriella Martinson.
Istället används förnamnet, ”kompis” eller ”person”.
– Men vi rättar aldrig barnen, de gör aldrig fel, de gör som de lärt sig, säger Lotta Rajalin.
”Hon” och ”han” är inte bannlysta men varvas med det könsneutrala ”hen”.
Så. Ingen fara på taket, som alla kan se. I den här artikeln om samma sak förtydligas även att:
– Det handlar inte om att göra pojkar till flickor och tvärtom, utan om att låta alla få tillgång till helheten. Att inte höja på ögonbrynen för att en flicka är jätteintresserad av fotboll eller en pojke vill dansa balett, säger hon.
– Men att vi är noga med vårt förhållningssätt till barnen betyder inte att vi är ute efter att förändra dem, de är underbara precis som de är och får vara precis så flickflickiga eller pojkpojkiga som de vill. Det är en mänsklig rättighet att få vara den man har vilja och förmåga att vara.
Utsaga 6. I Sverige vill feministerna ha ett nollsummespel och ta lagenligt uppnådda privilegier från männen.
Ja precis. För sedan säger Dennis att de i Danmark just inte önskar ett nollsummespel, där ”män ska fråntas sina lagenligt uppnådda privilegier för att de istället ska överlämnas till kvinnor”, utan att för den sakens skull precisera vad det skulle handla om. Vad är det för lagenligt uppnådda privilegier som hotas att tas ifrån män? Vem är det som önskar ett nollsummespel? Detta att bara säga vad den ena sidan INTE vill ha indikerar liksom att den andra sidan VILL ha samma sak, när nu hela texten handlar om skillnaden mellan Danmark och Sverige.
Således har Dennis, utan att ens behöva belägga det med något, lyckats bygga en bild av att feminister i Sverige vill ta ifrån män deras lagenligt uppnådda privilegier (vilka de nu skulle vara), vilket GIVETVIS kommer skrämma upp danska män, som inte heller förstår vad det handlar om, och omedelbart få dem att bli defensiva. Ingen ska komma här och ta något från mig! Vad det nu än är.
Utsaga 6. Feminister i Sverige vill ha ett kön istället för två.
Precis. Det är det där Dennis säger om hur enormt mycket mångfald det blir med två kön, vilket Nina Björk redan behandlat, så jag släpper den ologiska detaljen och går vidare, med en stilla tanke till alla mina intersexuella och transsexuella vänner, afk som ivl, som blir så sjukligt negligerade av alla precis hela tiden.
Utsaga 7. Sverige har valt att aktivt kuva det som män sätter värde på.
När det gäller den där idéen om att Geert Hofstedes undersökning kring ”maskulina” och ”feminina” värden i diverse länder skulle kunna gå att tolka som att ”Sverige har valt den andra extremen och infört kvinnliga värden som kulturell norm och aktivt kuvat det som män sätter värde på”… tja, Charlotte har redan sagt det bäst:
Artikelförfattaren lyfter fram att kvinnor världen över står för ungefär samma värden: familjen, omsorg och så vidare. Skillnaden är således att männen i feminina samhällen istället för att ”dele verdisett med mange av verdens menn, bekjenner de seg til de samme verdiene som kvinner”. Männen bekänner sig till kvinnliga värden. Så let’s gå tillbaka lite igen: dessa värden är inte biologiskt feminina. Dessa värden är SYMBOLER! Att män ”bekänner sig” till feminina värden betyder alltså att män bryr sig om familjen, ödmjukhet, livskvalité och konsensus. Det betyder inte att mannen är hotad!
Det handlar alltså inte om någon ”aktiv undertryckelse” av sådant som män bryr sig om, utan om att män faktiskt bryr sig om andra saker än traditionellt (symboliskt) maskulina, i länder där jämställdheten rankas högt. Charlotte igen:
Det Hofstedes kulturdimensioner visar är inte att Sverige och Norge har feminina män, eller kvinnomakt, eller ondskefulla, konspirerande feminister som håller på att ta över, utan att samhället i stort värderar vad som olyckligt har kallats feminina värderingar. För i ett historiskt perspektiv finns det ingenting feminint alls i dessa värderingar. Männen kan känna sig trygga. De kan fortsätta att värdera vad de har värderat de senaste tusen åren eller så.
Läs hela hennes inlägg här. Jag vet inte med er, men att använda en undersökning på det vis som Nörmark här gör, och jag misstänker dessutom att han främst fått sig den serverad i andra hand snarare än att läsa det själv, att dra slutsatser som faktiskt inte kan dras av materialet och speciellt inte den enda variabel som han väljer att lyfta upp… det är inte helt trovärdigt. Speciellt när han inte ens berättar vad de så kallade ”feminina” värdena är utan låter de maskulina stå ensamma, så vi får anta att de feminina är motsatsen till ”värdighet, ära, förmågan att kunna klara sig själv och modet att dominera och ta ansvar”.
Utsaga 8. Samhällelig solidaritet är omanligt och högerpolitik är macho och en riktig karl klarar sig själv.
Allt detta kokar egentligen ner till detta: att Nörmark är högerpolitisk (Liberal Alliance) – vilket kommer till synes i formuleringar kring det ”ärelösa” skandinaviska samhället med ”offentlig försörjning, stödpedagogiska aktiviteter och offermentalitet kring individen” samt att det i detta samhälle inte finns någon ”anledning att skämmas för at det inte går så bra för dig. Men kanske är det bra att skämmas för att inte kunna försörja sig själv eller sin familj [...]?”.
Det är ju Fas 4 i en liten ask, detta. Skuldbeläggande av individen för att hen inte lyckats ”klara sig själv” som något positivt. Om det är vad maskulina värden handlar om så är iallafall jag väldigt glad att vi inte har mer av det.
Bonus: Översättaren vet att Dennis är ute och cyklar + i Sverige har vi mansskatt.
Sedan händer det något mycket märkligt i denna text. Den skiljer sig nämligen åt mellan den svenska och den danska översättningen. På danska står det:
I har indledt en krig imod mænd ved at tage pladser, som tidligere var tildelt dem. Så bliver de naturligtvis sure, fordi det er gement tyveri.
Är ni med? Dennis skriver alltså att vi (kvinnor eller feminister eller svenskar eller vilka nu ”vi” är) har inlett ett krig mot män genom att ta platser som tidigare tilldelades män. Och detta blir män sura över, eftersom det är gemen stöld.
Det här låter helt ärligt inte riktigt klokt. Det är liksom det ultimata rädd-man-som-inte-vill-dela-med-sig-av-sin-sfär-och-sin-rätt-att-typ-tjäna-mest-pengar-och-så-argumentet. Män har haft vissa platser i samhället, exempelvis i den offentliga sfären, och nu tar kvinnor dessa platser – vilken förbannad fräckhet!
Detta verkar dock den svenska översättaren också ha reagerat på. Så här ser det ut som att Dennis fått lite hjälp – speciellt som detta är den enda gången texten skiljer sig åt. Kan vi ana att översättaren är mer insatt i den ”jämställdistiska” tankegången än vad vi kanske hade förväntat oss?
Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vad vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är gement tjuveri.
Vaaa? Vad hände här? Varför förklarar den svenska texten mycket mer utförligt vad exakt det skulle vara som var tjuveri och dessutom slänger in ett specifikt exempel? Ett exempel som för övrigt var ett provocerande förslag med en kontext som går helt tilbaka till Schyman för 10 år sedan, och inte ett ”påfund”, eftersom ”påfund” antyder att det har införts.
Jag har mailat DN och frågat kring översättningen. Svar inväntas med spänning.
Nå. Vi får väl se om jag orkar skriva mer om detta imorgon. Jag har ju under dagen kunnat konstatera att Dennis har lite konstigt sätt att räkna på våldtäkter och anmälningar på (i alla anmälningar som inte leder till fällande dom var den misstänkte oskyldigt anklagad) och det blir jag nog tvungen att skriva något om.
Håll till godo tills vidare.
P.S. Ja, jag tycker han har en poäng i att mycket av den offentliga feministiska argumentationen baseras på en (iallafall till sitt uttryck) mansnegativ retorik – men just den saken har han verkligen inte hjälpt upp på med den här texten, dessvärre. D.S.
Intermezzo – spel jag önskar fanns till min son
Det visar sig att Dennis Nørmark ska medverka i DR’s Deadline klockan 22:30 ikväll, så jag tänker att jag skjuter upp mitt inlägg om hans inlägg i den dansk/svenska jämställdhetsdebatten tills jag hört vad han har att säga där. Det vill säga tills imorgon.
Så istället; ett önskemål.
Min kära son fick ju som sagt en iPad i födelsedagspresent, som vi nu har mycket roligt med, vi läser diverse e-böcker och spelar diverse spel tillsammans och har det mycket trevligt (till exempel spelar vi My Little Pony-spelet tillsammans – just nu är vi extra spända för klockan 21 kommer Scootaloo’s hus vara färdigbyggt och vi kan äntligen välkomna henne till Ponyville).
Och den senaste kategorin spel som min son förälskat sig i är ”Beauty Spa”-genren, det vill säga den där du får en smutsig och finnig flicka, tvättar henne med diverse produkter, lägger på olika krämer, applicerar diverse smink och sist eventuellt sätter på henne snygga kläder.
Och det är förstås fint och bra. Ungen älskar det. Och jag förstår varför – det är fina animationer, det är vackra färger, det är coola detaljer.
Problemet är bara att det enbart är flickor som man kan välja som modeller.
Inte för att det är något fel på flickor, men för att det skickar vissa mycket tydliga signaler till mitt barn. Jag vet nämligen hur influerad han blir av saker han ser på, hur inspirerad han blir av närmast all slags input. Jag vet att hade det varit möjligt att välja en pojke som kunde bli tvättad, fixad, krämad, sminkad, kanske ansiktsmålad(? Kanske utklädd till diverse karaktärer?) så hade det inte dröjt många minuter innan han också ville se ut sådär.
Men det ber han inte om nu. Han är tyst, och spelar koncentrerat, och lägger glittrigt läppstift på flickornas läppar och kommer och visar mig hur fint det blir – och det blir det också. Och han har så roligt. Och jag önskar att han kunde få bli ännu mer inkluderad i det där spelet, att han kunde få se att det inte enbart är flickor som har lov att göra sig fina.
Så this goes out till alla spel/app-skapare där ute:
Gör ett smink/spa-spel med möjlighet att välja att sminka BÅDE flickor och pojkar, att kunna välja BÅDE traditionellt smink och ansiktsmålning (för båda kategorierna alltså).
Gör det. Jag lovar att köpa till och med alla svindyra tillköp.
Kära Danmark – en teaser
Jag ska strax ta Dennis Nørmarks fågelskrämmeversion av Sverige och diskutera den med både allvar och finess, men jag har lite andra saker att göra först, så tills vidare vill jag bara påpeka ett par saker:
Detta är överdriven satir:
Detta är Danmark:
Detta säger Nørmark:
En föreställning om dem själva och deras sexualitet såsom kännetecknad av en speciell och sårbar ”kyskhet” i motsats till männens destruktiva och primitiva sexualdrift.
[...]
Så den nya feministiska kyskheten, nypuritanismen och ”bildförbudet” är också till kvinnornas fördel och inte männens.
[...]
Jag vill faktiskt hävda att vi ligger en smula före er i jämställdhet eftersom ni har gått en motsatt väg och efter hand skapat ett samhälle på kvinnors premisser och inte mäns.
I’m just saying.
Fortsättning följer.
Swedish Smorgasbord – så nytt men ändå så gammalt
(Text som skulle publicerats som krönika men due to diverse kommunikationsmissar inte blev det – tur man har en blogg som kan agera slasktratt. Här är den något förlängda bloggversionen.)
Det uppstod en sorts märklig tystnad på mina väl valda internetforum och plattformar efter pausunderhållningen i ESC. Ambivalensen var tydlig, något var märkligt här – men vad?
Kanske hade diskussionen om ”Swedish Smorgasbord”-numret tagit sig ändå till sist om det inte vore för att Eric Saades #milf-fadäs några minuter senare svepte in som en stormvind och tog över.
Men om vi ska försöka oss på en recension ändå, så här i efterhand, skulle den kanske kunna låta såhär:
Pausnumret ska visa något av och från och om landet där finalen hålls. Detta kan göras med allvar, med andakt, eller för den delen med avväpnande självironisk humor. Men för att humor ska bli riktigt lyckad krävs det tajming, balans och inte minst en konsekvent linje.
Om vi i ena stunden driver med stereotyper om svenskar – så som vi utgår ifrån att andra länder ser på oss, växlar till att driva med fördomar vi har om oss själva – så kallad intern igenkänningshumor, och sedan, med samma ton och samma takt, försöker lyfta perspektiv som vi är stolta över… så är det inte säkert att resultatet blir varken så roligt eller lyckat som det kunde ha blivit.
Det är inte säkert att det vi ville lyfta som positivt uppfattas som det – när vi just har drivit med saker vi generellt uppfattar som negativa. Och kanske blir det jämställdhetspolitiska budskapet än mer luddigt när någon samtidigt valt att krydda hela spektaklet med för mycket omotiverad kvinnlig sexighet.
För bakom varje produktion sitter människor som tagit val, mycket medvetna val kring utformningen, kring att lyfta den svenska jämställdheten, pappaledighet, homoäktenskap – och uppmana andra länder att följa vårt exempel. Politiska, övervägda, genomtänkta val.
Men ändå har det någonstans i skapandeprocessen evigt återkommande och ack så slentrianmässiga användandet av sexigt klädda kvinnokroppar även i denna annars så jämställdhetspolitiskt smarta uppvisning vunnit över frågan om varför. Vad fyller dessa läckra damer för funktion i detta stycke? Och detta? Och detta?
För visst kan det fylla funktioner. De blonda Ingorna är allt för ingrodda för att undgå och vadå, det är faktiskt rätt roligt i rätt kontext. Det anspelar på något vi alla känner till och kopplar till Sverige, även om det är gammalt. Och visst, det var tämligen vitsigt att insinuera poledance runt midsommarstången, jag köper det.
Men jag önskar så att jag hade kunnat glädjas helt och hållet åt det faktum att Sverige tog ställning, för jämställdhet, för rättvisa (även om det var cisnormativt utformat) gentemot ett allt mer konservativt Europa.
Istället är det stereotypt och framför allt dammigt och återanvänt smolk i min glädjebägare, illustrerat av exempelvis en malplacerad sexig dansös i ett cocktailglas fyllt av mjölk i settings som påminner om en strippklubb.
Vad hon skulle anspela på för svensk kontext gick i alla fall mig rakt förbi.
Och att de hotta älgarna inte var gestaltade av sexigt stiliga män, skogens konung liksom, det är faktiskt bara dåligt manusförfattande.
Inte skogens konungar direkt
Det är synd när genomförandet faller på målsnöret.
Speciellt när det kunde ha blivit så fruktansvärt bra om det fått bara ett enda extra varv i idéfasen.
Reklam reklam, överallt kvinnokroppar, förlåt jag menar reklam
Åh gud jag har så många viktiga saker att blogga om men jag hinner fan inte och mitt tåg går om 15 minuter men jag ville bara säga det att jag hittade uppföljaren på den här skoreklamen jag skrev om för nån vecka sedan! Vad tror ni, tror ni jag hittade bilden där mannen liksom kvinnan ligger med ypperligt lite kläder på sig och försöker visa röv och pattar samtidigt?
I wish.
Vad tror ni, har de valt att låta henne ligga topless för att skorna inte skulle passa till bikinitoppen?
Ännu mer (och mer) absurd reklam kan ni läsa om HÄR, från evigt och öppet sexistiska American Apparel.
Nu: farväl. Jag ska på teater.
Två fel gör inte sexism roligare
Jag kan inte hitta den online, men på danska TV2 går det för tillfället en reklam för en tidning som eventuellt skulle kunna vara Politiken.dk men jag är inte helt säker så jag tänker inte länka (det är noga med länkningarna har jag förstått nu).
Grejjen med reklamen är att den är dubbelsexistisk. Eller jag vet inte hur jag ska benämna den ens.
För det första är det ju uppenbart att den driver med traditionella könsgräl och stereotyper kring hur män och kvinnor brukar använda varandras kön och dess egenskaper emot varandra, och att den försöker ta hämndpoäng på det gamla skämtet om att kvinnor inte skulle vara lika intelligenta som män.
Men jag sätter ändå ett eventuellt skratt i halsen för jag råkar veta att det som den driver med, slutpoängen, är något som är många (speciellt unga) mäns stora ångest – storlek på penis och prestation i sängen.
Låt mig översätta storyn från minnet från här:
En man sitter vid köksbordet och läser en tidning. Han säger:
- Jag läser här att män har (si och så många procent) fler hjärnceller än kvinnor. Tankeväckande, eller hur, älskling?
Mannen ser förbaskat nöjd ut. En kvinna står vid köksbänken och läser samma tidning, fast online på sin iPad. Hon svarar:
- Ja, speciellt när det nu visat sig att män och kvinnor får lika höga poäng på IQ-tester, men att män har en tendens till att överdriva värdet av sina egna prestationer. Eller hur, lilla älskling?
Och när hon säger ”Lilla älskling” (lille skat) håller hon upp ena handen och måttar upp en sisådär 4-5 centimeter mellan pekfingret och tummen. Mannen ser inte fullt så nöjd ut längre.
Slut på reklam.
Första gången jag såg den höll jag på att trilla ur soffan, helt ärligt. Ursäkta? Ursäkta men gjorde ni just ett ”du har en liten penis”-skämt i er reklam? HUR kan detta anses okey? Hur kan det inte anses vara en dålig sak att reproducera en av manlighetens största komplex, och dessutom driva med det och på så vis samtidigt klargöra att det faktiskt är rätt roligt, det där, att skämta om kukstorlek, för vi vet ju alla att storleken HAR betydelse och så vidare.
Väldigt fina lärdomar för både män och kvinnor att hämta här.
Förihelvete.
Jag försöker tänka mig att de gjorde något omvänt, något som petar på många kvinnors, och kanske speciellt ungas, rädsla för att inte ha tillräckligt stora bröst. En reklam där en man gör en lustig poäng kring hur små pattar hans tjej har.
Jag har jävligt svårt att se det framför mig, det måste jag säga.
Sexism. It’s a two way street. Och ingen av hållen är speciellt roliga att gå nedför.
Sälj grej med sexiga kvinnokroppar och avslappnade män.
Det är givetvis inga nyheter att den nakna kvinnokroppen används (och sexualiseras givetvis) i de mest ologiska sammanhang för att… tja, ibland för att säljagrejmedtjej, ibland enligt slentrianmässiga idéer om vilka målgruppen är och vad den vill ha, ibland för att ”give something to the sixteen year old boys” som producenten sa och således fick vi se Genesis Rodriguez i underkläderna helt utan relevans för ”Man on a Ledge”s storyline. Slumpvis valt exempel. Källa: regissören Asger Leth i ett reportage jag såg på DR.
Men aldrig är det absurda i hur kvinnor absolut ska porträtteras sexualiserat och/eller naket så uppenbart som när även en man porträtteras i samma syfte, i samma setting, till och med i samma pose. Och nu menar jag inte ens som när män medvetet försöker efterlikna kvinnoposer för att göra en poäng utan när exempelvis en reklam faktiskt allvarligt använder sig av samma bildkomposition men med olika huvudroller.
Då, mina damer och herrar och hennar, blir det sannerligen närmast tragikomiskt.
Dagsfärskt exempel:
Idag, på väg i tåget till Vänsterpartiets 1:a maj-tåg i Malmö, såg jag två reklamer för skor. Eller för skobutiken Aldo, för att vara mer exakt.
Först: en tjej i baddräkt som ligger på en gräsmatta med klassiskt öppen rödmålad mun.
Och nu kanske ni tänker att vadå, detta var väl en fullständigt rimlig bild, okey att hon är tämligen avklädd men hallå hon kanske ligger och solar! Liksom! Då har man inte så mycket kläder på av helt logiska skäl åååh ni genustalibaner ni ska då hitta sexism i allt nu för tiden!
Okey, säger jag.
Men varför ligger då den här glada snubben och chillar i solen i exakt samma pose med alla sina kläder på?
Hmmmmm?
Några förslag?
Medan ni svarar ska jag springa Köpenhamn runt och leta efter den reklambild där en kille ligger i exakt samma pose som kvinnan på den här andra bilden jag såg på vägen hem:
Tror ni jag kommer hitta den?
”Skaffar man barn så borde man inte skaffa barn”
Jasså Blondinbella var gravid, det är kanske därför hon klämt ur sig så himla mycket trams om kön och barn på senaste: för att hon vill ha lov att förneka sitt barn andra färger än tydligt könskodade (ni vet vilka jag menar) på grund av reproduktionsmekanismen i barnakroppen ifråga utan att bli ifrågasatt nästa år. Hon tar den fajten nu, liksom. Smart ändå. Hon är inte entreprenör för intet, antar jag. Framförhållning är ju viktigt när man ska ha barn.
Grattis till en lyckad fortplantning och så vidare, men det här inlägget ska faktiskt inte handla om Isabellas idéer om barnköning, hur spännande ämne det än kan tyckas vara. För givetvis har jag nu på ett antal platser (internetz) noterat att människor förfasar sig över att hon och Odd varit ett par i… jao, hur länge kan det vara nu, kanske 9 månader? Och redan är planerat (?) gravida. I alla fall planerar de att behålla barnet. Även i nyhetsrapporteringen kring saken påpekas detta att de varit tillsammans si och så kort tid.
OH FASA! Människor som inte har varit tillbörligt förlovade i minst 15 månader och därefter begärt lysning och allmänhetens välsignelse samt gift sig och skickat in ansökningar i 5 exemplar till Familjeliv.se innan de har oskyddat sex? SÅNA BORDE INTE FÅ SKAFFA BARN! För att raljera lite över tonen på ovan nämnda familjeforum.
De frukostmackor Nijas gjorde till mig på vår 1-årsdag och som jag således åt medan jag ammade vårt barn.
När Vilde var typ 2 veckor gammal, den 1 juni 2008, firade jag och Nijas 1 år som officiellt par. Då hade vi visserligen knullat sedan mars 2007, men det var först tre månader senare vi bestämde att vi skulle sikta på en mer långvarig tvåsamhetsrelation. I september samma år fick jag plus på stickan. Planerat. Och eftersom vi misslyckades första månaden innebär detta alltså att vi började försöka när vi varit ett par i cirka… 8 veckor. Eller, om vi hellre vill räkna så, när vi hade haft sex med varandra kontinuerligt i 5 månader.
Och i år, det år vi båda fyller 30, kommer vi inte bara ha fått vårt andra barn, vi kommer också ha varit gifta i fem år.
En bra pappa. Det visste jag väl.
Enskilda exempel har givetvis inte gjort någon lycklig någonsin (förutom oss då), men jag vill bara påpeka detta: att människor skaffar barn tillsammans efter 1, 3 eller 5 år ihop tror jag betyder oerhört lite för hur bra förhållandet är, hur genomtänkt beslutet var eller hur stor chans sagda förhållande har att överleva.
Och oavsett om det skulle finnas siffror som visar på att människor som blir gravida tidigt i sina förhållanden oftare går isär (finns det så bring it on) så är det faktiskt tämligen dålig stil att sitta och tala om ”varningsklockor” eller ”jag blir alltid skeptisk” apropå Blondinbellas graviditet så tidigt i förhållandet.
Ni vet ingenting om deras förhållande eller graden av intimitet, öppenhet och rationellt resonerande som lett fram till beslutet om att skaffa barn.
Så sluta omedelbart moralisera, tack.
