Jag kommer ut
Det är så konstigt med socialiseringsprocesser. Att de kan få en liksom gömma och försöka smussla undan delar av sig själv bara för att man inte vill vara ”en sån där”. En sån där som man hört människor man gärna vill accepteras av fnysa föraktfullt åt.
Man och man, förresten. Jag vet att jag gör det. Jag undviker att snacka öppet om saker jag gör som jag vet att vissa rynkar på näsan åt. Hey, jag hade den här bloggen i nästan tre år och nämnde inte ens att jag rökte innan jag slutade, liksom.
Och nej, det är inte så himla många saker som jag undviker att belysa. Vissa mer kontroversiella saker är jag till och med lite stolt över. Som detta att jag åkte till Roskildefestivalen och drack mig askalas på en tisdag ungefär 6 veckor efter att Vilde hade fötts. (Fråga mig nu för sjutton inte var ungen höll hus den kvällen för kan ni inte räkna ut det så är det verkligen ert eget problem). Det har jag inga problem att erkänna alls.
Detta att jag scrapbookar däremot.
*rodnar*
Så himla pinsamt. Det vet ju alla att folk som scrapbookar och kanske speciellt de som bloggar om det är… ja, jag vet inte riktigt vad de är, men positivt är det iallafall inte.
Men sån är jag. Jag scrapbookar. Så det så. Eller, om jag ska vara helt ärligt har det inte gått så förbannat bra med just den saken sedan vi fick Vilde, och sen var det liksom som att jag aldrig hann ikapp och nu är jag fortfarande på år 2007 i min yearbooking…
Så jag har gett mig själv i uppdrag att hinna scrapbooka mig ikapp till och med år 2013 innan bebisen föds. Och det är nog ungefär bara ungefär 2 sidor per dag, så det ska nog gå.
Eh.
Nå, detta fick jag gjort igår iallafall.
Sommaren 2007
Mvh scrapbookingmamman.
Jag vet inte om jag vill spy eller knulla
[Undertitel: saker vi gör när vi inte är utbrända.]*
Plötsligt, för några veckor sedan, insåg jag att jag tydligen hade sagt att jag kunde ”ordna en hemsida” till den teatergrupp som Nijas sedan i vintras är med i, inför premiären av deras uppsättning av ”Gray” (av Morti Vizki, en modern punkpoetisk tolkning av Oscar Wildes klassiska ”The picture of Dorian Gray”).
”Herregudihimlen jag har ju för fan aldrig gjort en hemsida förr vad tänker jag på???” tänkte jag först.
Sedan byggde jag en hemsida.
Med lite stöd och råd och tips från Purre gick det ju alldeles utmärkt faktiskt. Och var fantastiskt roligt. Kanske speciellt detta att bygga texturer, stämningar, color grading, grunge, lager på lager. I <3 Photoshop. Allt på sidan utom posterbilden har jag gjort, inklusive det rivna papperet i bakgrunden. Är mäkta stolt över mig själv faktiskt.
Bara det att jag gjorde det istället för att säga att ”det kan jag inte, det är bättre att någon annan gör det”. Hah. [Insert random ordspråk om att det är bättre att försöka och kanske misslyckas än att inte våga].
Ni kan kolla in den själva på www.dedie.dk. Samt göra testet och se vilken del av Dorian ni är. För det är nämligen väldigt roligt.
Dessutom! Spelade vi in en trailer. För här flödar kreativiteten nämligen. Nijas, som är komponist på den här föreställningen, har skrivit och spelat in en låt, The Shadow of Gray, samt skrivit manus och regisserat. Hans lillasyster Martha (18 år bara och helt full av talang, se t ex Rockmoor Films) har filmat samt klippt den, och själv agerade jag produktionsledare och stod med rynkade ögonbryn och pekade med hela handen och såg till att min noga uträknade tidsplan höll.
Det gjorde den också.
Och trailern blev så jävla bra. Eller som en av besökarna på vår premiärvisning sa efteråt:
”Jag vet inte om jag vill spy eller knulla”
Jag tycker den är fin, jag.
Men jag är kanske lite morbid också.
Föreställningen spelas iallafall 4-11 maj, så har ni vägarna förbi Köpenhamn då tycker jag ni ska komma och kolla. Så det så. Biljetterna kostar bara 50 spänn och köpes här.
*apropå diskussionen vi haft under tidigare inlägg.
Stressad blir man bara av sånt man inte hinner, nämligen.
Lördagskonst och hat
Ritade en svartvit Mucha-avatar till en Internetkamrat för några veckor sedan. Den kan ni ju titta på medan jag lördagsstädar och i pauserna roar mig med att föra protokoll över hur kön framställs och används och hur de kopplas till olika ord i spelet ”4 pics 1 word” på telefonen.
Tycker ni inte att det är så jävla intressant med konst (say whaaaat?) kan ni ju läsa min recension av Svelands ”Hatet” i Skånes Fria Tidning HÄR istället.
Trevlig helg!
Något dåligt, något nytt, något blått, något snyggt.
Dåligt nytt:
Jag fick ett hövligt och opersonligt mail från Ligga med P3 där de informerade om att de kommer gå vidare i rekryteringen med andra sökande. Det vill säga utan mig. Det vill säga utan att ens kalla mig till intervju.
Man kan säga att jag känner mig rätt lack över detta. Man kan säga att det känns ungefär som att det är dags att börja efterrationalisera kring varför jag inte vill jobba på Ligga med P3 ändå. Till exempel att Sveriges Radio på allvar LAS:ar ut alla sina anställda efter 1 år och 11 månader och jag inte vill jobba för en arbetsgivare som behandlar sina anställda på det viset ändå.
Fast vi vet ju alla att det inte är sant för man tar ju för fan vilka smulor som helst i det här jävla samhället och är det priset för att jobba med radio/media så betalar man ju gärna det men ändå.
Låt oss gå över till något blått och snyggt istället. Idag har jag nämligen blivit klar med ett beställningsarbete som jag fick uppdrag på efter mitt Art Nouveau-självporträtt. Den här ska dock bli en tatuering på riktigt.
Krav på motiv: Korp + Triskelion
Önskade färger: Blå + Orange
Extra Perk: Halloween (thus pumporna i yttre ringen)
Ah. Det finns inget bättre än nöjda kunder.
P3 kan behålla sitt jäkla jobb.
Thank you very Mucha
Det blev en med färg också, jag kunde helt enkelt inte låta bli. För en gångs skull lyckades jag dock kontrollera mig såpass att jag tog en kopia och färglade snarare än att gå igång på originalet, det var ju ett litet steg för mänskligheten men en väldig utveckling för mig.
Känner också att jag behöver förklara att anledningen till att jag inte ska ha denna på ryggen givetvis är att jag vill ha en hel ryggtavla, dvs en stor sammanhängande bild och inte många små enskilda, och då måste Art Nouveau-stilen lyckas väva in den där stackars draken exempelvis och så vidare och det känner jag mig sådär ägnad till. Men lugna ni, jag ska träffa tatueraren på måndag och jag har fått en känsla av att han vet vad jag gillar.
Så. Vidare till nästa bild. Woop woop!
Tramp Stamp & Art Nouveau
Åh jag har så himla många viktiga/intressanta (såklart) inlägg på gång, men jag har dessvärre hamnat i en kreativ bubbla här och hinner inte riktigt med sån däringa politiskt debatt just nu.
Jag har nämligen äntligen kommit på vad jag vill ha för något på min rygg. Alltså, när jag ska tatuera en ryggtavla så de två jag redan har där inte ser så ensamma ut.
Åhå säger ni förstås, vad har du för tatueringar på ryggen (Ja, Sabrina, jag tittar på dig)?
Dessa:
Jajaja era förbannade borgarbrackor eller medelklasswannabe’s, jag har en tribal i svanken och jag råkar dessutom tycka att den är snygg så håll era fördömande wt-tankar för er själva tack.
Men anyhow – de ser ensamma och ledsna ut där bak och jag har ändå alltid velat ha en ryggtavla och det var iallafall 12 år sedan jag skaffade dessa så det är faktiskt på tiden att det blir gjort. Och en tatuerare i mitt facebookflöde har på senare tid börjat lägga upp bilder på lite Art Nouveau-inspirerade tatueringar han gjort, och plötsligt gick det upp för mig att det är det jag måste ha. En Art Nouveau-ryggtavla.
Så nu har jag tid inbokad lagom till min 30-årsdag i september (jojo, framförhållning minsann) (familjen – jag önskar mig enbart pengar i år) (samt hudsalva).
Och medan jag satt där och bildgooglade inspirationsbilder började det plötsligt klia i pennfingrarna på mig, och sedan hade det visst gått 15 timmar och jag hade gjort ett slags självporträtt.
Så kan det gå.
Jag älskar den här stilen. Jag älskar att rita den. Kan inte fatta att jag aldrig testat det förut.
Måste gå, det kliar i mina färgläggningsfingrar.
WTF – Industrin
Tidskontext: 2007
WTF – ”Gästen”
Jag har inte fått respons från historieberättaren än på denna, och det kan eventuellt vara så att han skickade från en mail skapad för att vara anonym och därmed inte kollar den så ofta, men det går ju alltid att ändra i efterhand i så fall och jag har en tidsplan att följa, visserligen uppsatt av mig själv men ändå, så var så goda, dagens WTF-historia:
Förresten glömde jag nog säga att jag nu går igång med alla de historier som jag fick i vintras men aldrig hade tid att fullfölja då, så ni som skickade in då kan ju förvänta er ett mail där ni bedes godkänna illustrationen. Ja, ni fattar. Och TACK för de nya historier jag nu fått in! Gläder mig! Dock: övervikt på kvinnliga samt feministiska berättelser. Ni som har något annat perspektiv får hemskt gärna bidra, för annars faller liksom hela idéen med att skildra mångfald i jämställdhetsdebatten.
Jag är ju ingen skådespelare men
När jag var en sisådär tonåring bodde jag i Trollhättan och inbillade mig att jag skulle bli regissör. Vi hade ett rätt skönt kompisgäng som allihop höll på med amatörfilmskapande på olika vis, och vi hjälpte varandra och ställde upp som skådisar och fotografer och allt vad som behövdes.
Nu läste jag visserligen Estetisk Teater på gymnasiet, men eftersom jag lider av akut scenskräck blev det aldrig någon vidare skådis av mig. Innan jag till fullo hade insett detta ställde jag dock upp som aktris i några av vännernas filmer, och en av dessa hamnade tydligen på youtube idag.
Så, under mycket skratt ger jag er en av de allra första filmerna vi gjorde:
STÖR JAG?
I rollerna: Hannah Lemoine (tidigare Persson) och David Eliasson
Regi: Conny Andersson
Längd: 2 minuter 29 sekunder
Från år 2001
Åh gud vad vi var unga. *suckar nostalgiskt*
