Att be om utseendebekräftelse
Jag funderar på det här med porträtt. Och representation. Att porträttera och representera sig själv. På nätet. Och vad man vill med de bilder man lägger ut egentligen.
Jag sitter på Facebook. Jag avtaggar mig själv på bilder där jag är ful. Jag vill vara snygg på alla bilder som ska representera mig. Snygg, eller medvetet ful. Ni vet, sådana där fulbilder man tar och lägger upp där det syns att man gjort en grej av att vara ful, med en glimt i ögat som säger ”Kolla, jag bryr mig inte om att jag är ful för jag är så jävla chillaxed” men egentligen är det ju bara fejk alltihop för de riktiga fulbilderna, de raderar man.
Och alla ”man” i ovanstående stycke kan ni ju gärna byta ut mot ”jag”.
Men trots detta är det inte bekräftelse på att jag är snygg jag är ute efter med de bilder av mig själv som jag godkänner. Det handlar egentligen mer om en slags grundtrygghet, ett slags minimimått av snygghet som bör vara uppfyllt för annars tar det fula fokus från det andra av mig. Som skillnaden mellan en väg fylld med skräp, där skräpet får uppmärksamheten, och en ren väg, där man istället får chansen att fråga sig vart vägen leder. *highfivear mig själv för den djupa metaforen*
Men. Jag vet givetvis hur man tar ett foto för att få reaktionen ”Fan vad snygg du är!”. Och detta vet jag av samma anledning som jag vet hur man får sexuell uppmärksamhet på krogen.
Jag är nämligen kvinna. Och det bildspråk, de tecken och symboler och attribut, som finns tillgängliga för kvinnor att använda sig av för att utstråla ”Kommentera på mitt utseende, plix” är så många och så tydliga – och enkla. Det räcker med att ta en bild på sig själv ur fågelperspektiv, med ögonen bedjande blickande uppåt mot den högre placerade tittaren. ”Kommentera mig. Bedöm mig. Säg att jag är vacker.”
Så jag undviker att ta sådana bilder. Jag är inte intresserad av den sortens kommentarer. För jag vet att de är beroendeframkallande. Och jag vet att ju mer man faller in i den traditionella bilden av hur en kvinna ska se ut, ju fler får man, och det vore att begå våld mot mig själv, för jag är inte sådan. Jag kan bli, vem som helst kan bli det. Det handlar mest om hårfärg, smink, en bra BH och elementära kunskaper i Photoshop. Eller ljus och perspektiv, som Loke sa.
Men jag ser mina vänner och bekanta på Facebook. De kvinnliga då förstås. Jag ser hur vissa av dem lägger upp bilder med ett enda syfte: se hur snygg jag är. Är jag snygg? Och jag ser hur de får just den respons de eftersöker. Av både kvinnor och män. Det är svårt att låta bli att säga att någon är snygg när de i princip frågar rakt ut.
Men så började jag fundera över mina manliga vänner och bekanta. Över bilderna de lägger ut. Och responsen de får.
Det är inte speciellt mycket trånande ögon. Det är några enstaka bilder med bara överkroppar, men av någon anledning är det mycket få människor som kommenterar på just det, även om man väl kan tänka sig att männen i fråga faktiskt gärna vill få respons på sin kropp när de lägger ut dylika bilder. Och det är speciellt ont om kvinnor som kommenterar uppmuntrande på bilder av män med mer eller mindre utmanande utformning.
Eventuellt är det en konsekvens av det urgamla stigmatat ”en kvinna som visar intresse är en hora tamejfan”. Ni kan förneka det bäst ni vill, killar, men i princip alla kvinnor jag känner upplever detta. Och kanske har det också att göra med att det helt enkelt är så ovanligt med positiva kommentarer om mäns utseenden att det per automatik måste uppfattas som att en flirtar med en man om en skriver något peppigt som ”Fan vad snygg du är!”.
Det kan förstås också vara så att kvinnor väljer att inte skriva det så öppet.
Den enda man jag känner som med mycket jämna mellanrum får mail från tjejer som ”bara vill säga” att han är så jävla snygg är min make. Och inte fasiken lägger han upp några bilder på sig själv med tindrande ögon och utmanande kläder. Det är sannerligen ett helt annat bildspråk som gäller där.
Det senaste mailet han fick, i tisdags, lyder som följer:
Hold da op – er sjældent faldet over nogen så gudesmuk som du!
Och det är han, låt mig vara den första som säger det. Men det är inte på grund av att han lägger upp bilder på sig själv där han ber om komplimanger som han får dem. De samma bildsymbolerna finns nämligen inte för män på så vis som de finns för kvinnor. Det finns, mig veterligen, inget säkert sätt för en man att fiska komplimanger på via självporträtt.
Och här börjar jag tycka att det är orättvist, för min egen egoistiska skull. För uppenbarligen får min make en massa mail (jag ljuger inte om jag säger att det snittar på en gång i veckan) om hur fantastiskt snygg han är – utan att ha gjort något som helst för att efterfråga dessa kommentarer. Jag, som är kvinna, och som väl beter mig ungefär likadant som honom på kort, får INTE den sortens reaktioner – för jag ber inte om dem på ett uppenbart vis.
Jag har ingen slutsats att komma med här. Det här blogguppehållet jag haft (har?) har gjort mig en smula mindre skarp. Dessutom är det fredag. Ni får hjälpa mig att reda ut detta i kommentarsfältet.
Jag tar helt enkelt och avslutar med den medvetet sexigaste bilden jag hittade av Nijas på Facebook. Ja varför inte. Här vet jag iallafall att han verkligen försöker se cool och attraktiv ut.
Fotograf: Line Eriksen
31 Responses to Att be om utseendebekräftelse
Kommentera
Den här texten väckte jättemånga funderingar hos mig, är osäker på att dom egentligen är relevanta för någon annan eller ens knyter an till ämnet. Men jag vill ändå dela med mig av dem.
För det första påminde texten mig om min totala ovilja att vara med på foton. Jag avskyr det, om än inte lika intensivt som när jag var barn. Det var dock först som vuxen som jag började fundera på varför och jag tror det har ett par olika anledningar.
Självklart handlar det om hur jag tror att jag uppfattas av andra samt hur jag vill uppfattas av andra, och kanske framförallt diskrepansen däremellan. Under hela min uppväxt trodde jag mig vara cirka 3-4 poäng fulare än jag verkligen var (på en 10-gradig skala). Varje gång jag såg mig själv på fotografi blev jag påmind om hur icke-snygg jag var. Detta hängde samman med min vetskap om att utseende var viktigt i folks bedömning av mig som person. När jag inte såg mig själv på kort kunde jag förtränga att jag inte var snyggare och inbilla mig själv att jag egentligen såg helt OK ut (vilket jag faktiskt gjorde, inser jag nu i efterhand).
Men sen förändrades mina tankar i takt med att jag blev äldre. Jag började känna mig mer i synk med mitt utseende och tycker idag att jag är precis så OK som jag är. Men jag gillar ändå inte fotografier av mig och jag tror helt enkelt att det hänger ihop med det du skriver om. Att man som kvinna ofta vill bli och blir bedömd genom sitt utseende vilket jag är (relativt) ointresserad av. Men varje gång jag ser mig själv på bild inser jag att andra SER mig, inte bara min person utan min kropp, mina kläder, min frisyr och bedömer allt detta. Jag vill inte att det ska vara så och när jag inte ser fotografier där jag figurerar så använder jag min sedan länge upptränade förmåga att förtränga att jag är en fysisk kropp också, inte bara en tanke.
Även när folk kommenterar fotografier av mig med positiva ord så blir jag inte glad, jag blir besvärad. Samma sak när min viktnedgång kommenteras och jag får höra hur ”fin” jag ”blivit”. Jag vill liksom inte att det ens ska vara relevant i folks intryck av mig.
När jag skriver det här inser jag att min inställning kanske inte helt igenom är sund. Självklart borde jag både kunna ta komplimanger för mitt intellekt och mitt utseende – det ena utesluter inte det andra. Men samhällets skeva fördelning gällande dessa två egenskaperna har fått mig att slå bakut.
Min fejjanbild ser nog ut som en sådan för andra, men för mig är det bara en lyckobild, tagen dagen efter vårt bröllop när vi fjantade oss med kameran. Men jag uppfyller det klassiska ”kolla vad sööööt jag är”-bildspråket och det är en bild i sk fat girl angle.
Jag har sett den bilden, och den är underbar.
Meeeeen du har också fått en hel drös med ”Åh vad du är vacker!”-kommentarer på just den bilden. Right?
Ett par ”söt”-komplimanger, men vi tjocka tjejer för sällan höra att vi är vackra eller snygga, utan söta är liksom as far as it goes. Det är liksom lite avsexualiserande på nått sätt. Men jooo, oftast ramlar söt-kommentarerna in när jag tar en bild i det där perspektivet.
Fast där får du nog ta det lite lugnt med ”viandet”. Jag är tjock och ändå får jag bra mycket oftare höra att jag är vacker, snygg, eller möjligtvis fin, än att jag är söt. Kan knappt minnas när någon sa att jag var ”söt” senast…. om det inte refererar till någon gång jag råkat haft otur när jag tänkte, eller gjort något oväntat omtänksamt. =) Vill bara flika in det liksom. Tjock är inte lika med söt. Alltid.
Mvh Tjock och snygg.
Jag är också tjock och snygg, men får sällan höra annat än söt, och jag har många tjocka vänner som upplever samma. Tjockt avsexualiseras ofta, och när det inte gör det så blir det en fetisch av det. Att tända på tjocka personer är liksom chubby chaser eller fat admirer. Ingen skulle ju kalla det fetisch att tända på smala, utan det är bara en preferens. Att tända på tjocka kroppar borde vara precis samma sak; en preferens. Asså, jag känner mig dålig som inte kan nån studie som kan peka på detta eller så, för det är liksom som att man ofta behöver det här, men några år av intresse för kroppspolitik, fat acceptance och ha tagit del av andra tjockas berättelser av detta, att man just avsexualiseras (blir söt) eller fetischeras har fått mig att dra slutsatsen att det ofta ser ut så.
Men det är klart att det finns undantag. Sen kanske det beror på HUR man är tjock. Fett kan ju vara relativt och det kan vara fördelat olika på kroppen.
Det skall till mycket för att en kvinna ska vara så tjock att hon inte längre kan vara sexig. Någonstans på gränsen till regelrätt fetma och då är det ju bara bra att det inte uppmuntras (hälsovådligt till tusen liksom).
Det har mer med proportioner att göra skulle jag säga, det vill säga hur välformad kvinnan i fråga är. Svullnar kinderna upp för mycket förvinner kindbenens, ögonens och läpparnas accentuering, vilket ofta ses som mindre vackert (på både män och kvinnor tror jag). Samma sak tycker jag personligen med ryggen. Jag gillar skulderblad, att skönja lite ryggmuskler och (väldigt beroende på) ryggkotor.
Sen har vi naturligtvis min personliga favoritkroppsdel: Brösten. Och det bästa där är att lite övervikt absolut inte förstör brösten, så länge det, som sagt, inte övergår till fetma. Stora bröst är en typ av bröst jag verkligen gillar…mmmm….. *tar en paus och tittar upp mot taket i ett fåraktigt leende*
Magen/midjan: Näst efter bröst och nacke är midjan det absolut sexigaste på en tjej. Och här finns det faktiskt lite forskning (som jag inte kan referera till, usch på mig) som visar att midjans storlek inte är särskilt avgörande för de flesta mäns åsikt om kvinnan. Två saker är betydligt viktigare: Midjans storleksförhållande till (a) den nedre delen av bröstkorgen och (b) höfterna, samt rörelsemönstret.
Och här har vi då naturens grymma sanning: Vissa är bara snyggare än andra. Vissa har den där proportionen som är så jäkla sexig, andra inte. MEN, det bör poängteras, de som har den är VÄLDIGT sällan jättesmala, eftersom det för de flesta behövs lite fett på höfterna för att de skall framträda.
Rumpan tänker jag inte gå in på, då jag inte har lyckats bena ut hur en sexig rumpa ser ut. Men en ohälsosamt svankande korsrygg är ju alltid sexigt….
Så har vi då benen och här måste jag säga att lite fett är helt i sin ordning. Pinnsmala ben är FAN inte snyggt. Det behövs muskler och/eller fett, punkt.
Så: Vad som skulle vara en kort kommentar om huruvida tjocka tjejer kan vara sexiga eller inte blev en hel katalog om vad jag anser vara sexigt och inte, rent fysiskt. Ni får ursäkta, jag har inte haft sex på ett par veckor.
Jag har inte haft sex på 25 år och jag går ändå inte runt och pratar om hur kvinnor ska se ut. Skäms!
Öj! Jag pratar ju inte om hur kvinnor ska se ut, jag pratar om hur jag föredrar kvinnor jag har sex med. Kvinnor jag har sex med är i minoritet (för hälften av typ två miljarder kommer jag aldrig hinna med) och således kan man inte extrapolera något allmänt utifrån detta, eftersom det till sin natur är partikulariserat. Pilutta dig!
Funny, kan inte minnas att jag bad om the low-down för vad du anser sexigt!
Och ja, vissa är snyggare än andra enligt kulturella normer för vad som anses snyggt. Men vad VI PERSONLIGEN tycker är snyggt varierar ju efter preferenser. För vissa är jag nog flodhästbruden som man aldrig skulle ta i, men för min man, vars preferens är fat chicks, så är jag ju liksom goddess of sex. Allt handlar om preferenser för individer.
Det är skillnad på samhälls och individ-nivå liksom.
Haha. Jag har inte funderat djupt på detta men tycker precis som du. Angriper problemet som vanligt genom att rabiat göra tvärtom, dvs kommentera sexiga eller söta mansbilder med något plumpt och inte kommentera söta ”visst är jag snygg?!-bilder på tjejer utan bara sådana där tjejer är ”häftiga” och gör nåt coolt alternativt är vackra på sitt eget sätt. Precis på samma sätt brukar jag vara övertydlig i min kommunikation angående min sexualitet, just för att det finns en sådan stereotyp bild av att tjejer inte har någon. Kan ibland kanske missuppfattas som att jag vill ligga, eller att jag är ”slampig”, men det är ju inte mitt problem. Jag försöker bara dra mitt strå till normbrytningsstacken.
Facebookbilleder er ét stort mysterium for mig. Jeg ser de fleste af mine venner få kommentarer på deres profilbilleder, men får sjældent respons for mine (indtil for en time siden det samme som på twitter) på nær fra min familie, som altid synes jeg ser deeeejlig ud. Og jeg kan simpelthen ikke lure, hvad forskellen er, men bare konstatere, at mit udseende er dybt ligegyldigt for andre folk.
*meget selvbevidst over dybt selvcentreret kommentar, der ikke fører diskussionen videre*
Intressant ämne! Angående din uteblivna slutsats: Det verkar ju onekligen som att din snubbe är väldigt snygg eller åtminstone har ett utseende som lockar till den typen av närmanden – i min erfarenhet finns det många typer av skönhet och vissa verkar mer inbjudande än andra av någon anledning oavsett om dom försöker vara det eller inte. Jag har en del kvinnliga bekanta som med jämna mellanrum får mer eller mindre anständiga mail ifrån okända män, utan att dom gör sig till för att få det och för mig är det inte helt uppenbart vad dom gör exakt eller vilka egenskaper dom har för att dra till sig detta.
För min del har jag märkt att det mest är killar som kommenterar på mina bilder, och även på mig direkt i utesammanhang för den delen. Jag har fått intrycket av att det dessutom är straighta killar som känner att dom vill ge komplimanger, vilket är väldigt trevligt men aningen förbryllande för mig. Jag kanske har ett utseende som tilltalar vissa straighta killar och att det känns säkert för dom att kommentera då det uppenbart inte finns någon sexuell spänning där.
Det känns väldigt tråkigt att många tjejer känner att dom inte kan ge komplimanger utan att det ska tolkas in för mycket, eller att dom ska bli stämplade på något sätt, för för mig vore det bara trevligt. Det skulle inte från min sida uppfattas som slampigt utan snarare modigt och kanske charmigt beroende på formuleringen. Jag skulle nog iofs se eventuella kvinnliga komplimanger som någon form av flirt, men det beror nog snarare på min slampighet än någon annans.
Nästan så att man skulle kunna tro att det är genetiskt betingat… men jag har haft fel förr…
I och med Instagrams antåg ser man ju onekligen en skillnad i hur män och kvinnor väljer att porträttera sig själva, det blev ju bla ett jävla liv ang Mikael Sols inlägg om kvinnan på instagram (http://mikaelsol.blogspot.se/2012/05/kvinnan-ar-kropp-pa-instagram.html) och jag i ärlighetens namn var en av mina första reaktioner på inlägget att kolla igenom min egen feed och sen att skämmas. För man kan fan inte vinna.
Känner jag mig snygg och tar ett foto och lägger upp ska jag skuldbeläggas för att jag går på vad samhället säger åt mig att göra, känner jag mig snygg och vill visa det och INTE gör det, så går jag ju emot vad jag egentligen vill: dvs få medhåll om min ”good face day”. Vi är alla suckers for attention, det är bannemig inte könat. Och det är ju inte som att snubbar inte gör det här heller, deras bildspråk är bara ett annat * – men precis som du säger så tänker man sig för både en och två ggr innan man kommenterar (av hänsyn till andras känslor samt att det inte finns några tydliga ”regler” för vad som är OK att göra i ett sånt sammanhang.
*Dock att det finns undantag. Mitt ex, t ex – är modell och hans egobildsspråk påminner starkt om det kvinnliga. Och han får hur många kommentarer som helst. Fast, han har ju iofs ett yrkesmässigt intresse i av att få beröm för det han tjänar sitt levebröd på och kan även tänka mig att de värmer de dagar han inte blir bokad.
”Eventuellt är det en konsekvens av det urgamla stigmatat “en kvinna som visar intresse är en hora tamejfan”. Ni kan förneka det bäst ni vill, killar, men i princip alla kvinnor jag känner upplever detta. ”
En fråga här. Är det från båda könen du och dina kvinnliga bekanta upplever detta eller är det snedvridet från något av könen? Jag skulle spontant gissa att kvinnor mer upplever att andra kvinnor stämplar dem som horor och att de gör det av konkurrensskäl (och det är således en genetisk förklaring) men jag har inte lagt mer än ca en minuts tankeverksamhet på det så jag skulle kunna ha fel.
Och för att fortsätta rabbla förklaring från evolutionspsykologin så kan man ju tänka sig att skillnaden i utfall för kvinnor och män vid snyggbilder på facebook är att kvinnors främsta egenskap vid fortplantning är utseende medan männens främsta är status.
Så vill man vara snäll mot någon och ge dem komplimanger om deras möjligheter till bra fortplantning (även om man kanske inte varje gång tänker just så medvetet) så kallar man en kvinna snygg och en man framgångsrik.
Och det bör spontant vara svårare att ta framgångsbilder än det är att ta snyggbilder.
Jag skulle faktiskt mena, men det här är bara min egen upplevelse, att det är en mycket jämn kombination av reprimander från både män och kvinnor – men med olika uttryck. I lägre ålder (läs högstadiet-gymnasiet) så uppfattade jag det som främst varande andra tjejer som snackade illa om utlevande kvinnor, men i vuxen ålder hör jag det främst från män. Inte ofta, men ofta nog att det sätter sig.
Och sedan minns jag också alla de här ungdomstidningarna med intervjuer med unga män som satt och snackade om att man ju helst ville vara ihop med en oskuld osv osv. Killars idoliserande av fina och orörda flickor betyder något.
Herregud vad jag ibland kan känna mig mer stereotyp kvinna än stereotyp man när det handlar om sexuella relationer XD
Tror nog det är hyffsat ovanligt att killar får random mail om hur snygga dom är från tjejer. Det gäller nog bara snyggeliten.
Jag kan ha fel, kan ju vara mig och min bekantskapskrets också. :p
Men jag lurar, om killar tog mer stereotypt typiska bilder på snygghet, typ svettig i ljus så man ser muskelkonturer etc och verkligen försökte få sådana bilder och la upp dom, skulle inte denne då också få kommentarer? Skulle vara beredd att testa om -15kg och mer träning.
”Det räcker med att ta en bild på sig själv ur fågelperspektiv, med ögonen bedjande blickande uppåt mot den högre placerade tittaren. ‘Kommentera mig. Bedöm mig. Säg att jag är vacker.’”
Jag trodde alla visste att den typen av bilder var för att betona kindbenen och på så sätt framstå som mer vacker. Det har ingenting med ett submissive beteende att göra. Minns när lunarstorm var populärt, då var nästan alla bilder–på tjejer som på killar–av den typen. Frågade min kinesiska flickvän och det verkar vara internationellt vedertaget. De brukade skämta om att det var därför folk skaffade längre partners, för då framstår de alltid som vackrare än vad de egentligen är ur partnerns synvinkel.
Hah, det var mer än vad jag visste! Men det låter ju logiskt, folk med markerade kindben blir oftast snyggare då. Jag till exempel.
Men kan det inte ha något att göra med att ögonen blir större också?
Känner igen det där med att bara lägga upp snygga bilder på en själv och att fulbilderna egentligen inte är fulbilder, men för att jag är rätt medveten om det så har jag låtit en del bilder på mig som jag upplever som hemska stå kvar med tagg och allt även om jag bläddrar förbi dem fort.
Var tvungen att kolla igenom min instragram efter att ha omläst mikeal sol-inlägget som länkades lite högre upp, kom inte fram till något annat än att även om jag enbart lägger upp bilder på mig som jag gillar så har jag inga riktiga plut- & put-bilder. Tror att det på sätt och vis kan vara lättare att analysera för utomstående.
Har en vän som ofta kommenterar positivt så fort jag lagt upp en ny bild på fb och även om det är smickrande så gör det nästan att jag drar mig för att ladda upp bilder, är inte helt bekväm med uppmärksamhet av det slaget.
Förresten så la jag ett tag upp den här som profilbild som kontrast https://fbcdn-sphotos-d-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/s720x720/391857_10150444596979282_335019449_n.jpg
Ha! Kom på en typ av bilder som killar tar när de vill höra att de är snygga! Den där de tar ”på ansiktet” men har ingen tshirt på sig så axlar och bröst syns… alltså de håller kameran tryckt framför sig med båda arma så att axlar och bröst spänns och så ser man tydligt att de är ”nakna” och så ser de lite biffigare ut. Men ansiktet är liksom i fokus och axlar och del av bröst har liksom ”råkat” komma med.
Dessutom har jag två gäng med kompisar (eller ett av gängen är ett ex gäng med kompiser men whatevs) där de ofta talar om för varandra (killarna) att den där bilden blev bra, du ser slim ut kompis -starkt jobbat, fan vilken het biff! och så vidare. Även tjejer ger komplimanger.
Och nu menar jag ju inte att ”näää sådär är det ju inte för i vårt gäng/min stad…” utan jo det är jävligt ovanligt att killar får offentliga komplimanger för sitt utseende eller fina bilder. Det är ju därför jag reagerat när jag sett kommentarerna på facebook. Å jaa, de är straighta… vad jag vet… iaf mitt ex… tror jag… höhö.
Åh, jag är sämst på att ta snyggbilder/se snygg ut medvetet. Borde lära mig det. Vet inte riktigt hur man gör, fast jag är tjej. Brukar vara glad över att utseende var en icke-fråga när jag växte upp, men ibland hade det varit kul att kunna den grejen också.
Om du gör det, se för fan till att göra som Hannahs karl – medvetet val av miljö och posering och låt någon annan ta kortet. Jesus christ, vad irriterad jag kan bli på tjejer som tar gryniga ego-bilder på sig själva med sin mobilkamera görandes ett duck-face på bussen. Grrr.
Fast det kanske bara är för att jag gjort liknande själv. Man stör väl sig mest på grejer man själv gjort och insett varit korkat, antar jag.
Seriöst, få saker är ju så osexigt som tjejer som avtaggar sig från pinsamma/mindre attraktiva bilder från Facebook. Å andra sidan tycker jag det är väldigt sexigt med en riktig pangbrud som bredvid proffstagna modellbilder har festivalbilder på sig själv med rödbränna, osminkad, inte tvättat håret på tre dagar, en ljummen bärs i handen och lera upp till knäskålarna.
Jag menar, det om något signalerar ju mångsidig personlighet.
Seriöst, det är ju få saker som är så osexigt som killar som ska tala om för tjejer att deras just erkända beteende är osexigt.
Pilutta dig!
Btw, hur kontroversiellt är det att säga att man tycker att det visar på en mångsidig personlighet när en ”pangbrud” bredvid sina ”modebilder” visar upp helt vanliga bilder från en festival? En pangbrud är en pangbrud oavsett, och tro mig när jag säger att också pangbrudarna raderar bilder på sig själva där de har dubbelhaka och halvblinkande ögon, och lägger upp bilderna från festivalen där de ser okey ut, inte de där de står med ett öga rött och är på väg att spy.
Haha, jag är faktiskt lätt imponerad över naiviteten här.
Har du märkt att du skriver att ” man gör” si eller så, när du beskriver att gör saker som du inte är stolt över, men ”jag gör” dittan och dattan, när det är helt oansenliga aspekter av ditt betéende?
Klart jag har.
Det var ju därför jag skrev att ni kunde byta ut ”man” mot ”jag”. Mvh le medveten