Gästblogg: Fittboll
Nu blir det GÄSTBLOGG!
Av: Jonas Hansson
För ett par dagar sedan skickade Hannah bloggen Osportsligt till mig. En blogg om skillnader mellan dam- och herridrott. Min första tanke var att ge en kort kommentar, men det slutade med att jag skickade en text på drygt 8 000 tecken till Hannah, och då hade jag inte ens kommit halvvägs i mina tankebanor. Nedan kommer några av tankarna, med full fokus på den sporten jag har klart bäst koll på: fotboll.
När jag läser bloggen blir jag påmind om något som en fotbollsprofessor berättade för mig: i början på 1900-talet, kommer inte ihåg hur länge det höll på utan kanske ända till 50-talet, så spelades det ofta jippomatcher i fotboll. Tillställningar som nästan kunde liknas vid cirkusuppträdanden, för att få publiken på skrattvänligt humör. På ena sidan: tjocka gamla gubbar som halkade omkring, ibland fulla. På andra sidan: kvinnor. Helt vanliga kvinnor i åldrarna 18-35 (eller liknande).
Litegrann av den här mentaliteten verkar fortfarande ligga och gro. Jag möter ibland på killar/män i åldrarna 15-30 som säger att damfotboll ”är så jävla dålig”. Frågar du samma individer vilka damspelare de känner till, förutom de svenska landslagsspelarna samt brasilianaren Marta (världens bästa damspelare) så kan jag nästan garantera att fyra av fem kommer att säga Hope Solo. Solo är visserligen i dagsläget en av världens bästa målvakter i dagsläget, men hennes prestationer kommer inte att gå till världshistorien som fantastiska, utan en spelare av den kalibern kommer vara bortglömd ett par år efter att hon har slutat med fotbollen. Då tycker jag att exempelvis islänningen Thora Helgadottir är minst lika kompentent målvakt. Så. Varför tror ni då att Hope Solo får så mycket mer uppmärksamhet av ”vissa människor” än vad Thora Helgadottir får?
Trycker ni på länkarna så kan ni lista ut varför. Samma människor som ser ned på damfotboll för att det är ”värdelöst” och att man ”bara kan skratta åt skiten”, är oftast samma människor som någon gång då-å-då kollar på damfotboll bara för att få se en sådan spelare som Hope Solo. Detta trots att våran Internetgeneration har all världens porr bara två knapptryck bort. Jag tror inte ens att jag behöver någon slutkläm på det här. Om man istället vill rikta slutklämmen åt något annat håll ska kan det vara att visa vad Hope Solo valde att göra åt saken.
Det ska tilläggas att jag aldrig stött på någon som i övrigt verkar vara en vettig människa, men ogillar damfotboll. Däremot finns det en liten klick idioter, sedan är det upp till den enskilde betrakten att avgöra om den idiotklicken är lika stor eller större än en ”normal idiotklick”.
Jag är inte insatt i jämnställdhetsfrågor på samma sätt som Hannah är och det som jag skriver här är till väldigt stor del tagna av mina egna erfarenheter. Jag går in på mitt femte eller sjätte år som fotbollstränare. Först var jag i en förening som endast sysslade med herrfotboll, efter min flytt till en ny stad kom jag till en förening som bara hade damfotboll på sin agenda. Förutom detta har jag skrivit och pratat om fotboll (nästan) varenda dag i snart tio års tid.
Om jag har märkt någon skillnad i de bägge klubbarna? Det finns vissa uppenbara saker. Även om bägge klubbarna spelar i sina respektive högstadivisioner, så går det inte att komma ifrån de ekonomiska skillnaderna. Herrklubben omsatte nästan 80 miljoner/år under mitt sista år där, damklubben ligger på runt 15 miljoner/år, då är ändå damklubben mer framgångsrik än herrklubben. Omsättningsmässigt är damklubben ungefär lika stor som en mittenklubb i herrarnas Division 1, det vill säga den tredje högsta divisionen. De här skillnaderna grundar sig nästan uteslutande i intresse. Fotbollsklubbar tjänar nästan alla sina pengar på tre saker: publik, sponsorer och tv-avtal.
Damklubben sköts dock proffsigt, på fler sätt är det likvärdigt med en herrklubb som är i den svenska toppen. Den här damklubben får dock ses som lite av ett undantag som bekräftar regeln. Det finns alltför mycket en attityd i damfotbollen av ”ja, men varför kan vi inte bara spela boll som vi alltid har gjort?”. Det behövs en annan attityd. Vi får komma ihåg att organiserad damfotboll (den började komma igång ordentligt på 60-talet) är yngre än organiserad herrfotboll (kom igång i slutet på 1800-talet) och därför är det logiskt att damfotbollen är mindre utvecklad, även om de har kunnat ta många influenser från herrfotbollen.
Kollar man på de senaste tio åren så har dock damfotbollen utvecklats mer än herrfotbollen. Det gäller både det spelmässiga och på styrelsenivå. Det är fortfarande en lång väg kvar, men det är på rätt väg.
Det finns också sidor i damfotbollen som har kommit längre än herrfotbollen. Framförallt är det betydligt många fler damspelare och -tränare som kommit ut som bi- eller homosexuella. Vi har exempelvis spelare i det svenska damlandslaget som är öppet homosexuella. Av alla tiotusentals herrspelare jag någonsin har hört talas om vet jag bara tre stycken som varit öppna med sin sexuella läggning. Det är fortfarande mycket mer tabu att ha någon annan sexuell läggning än hetero om man är man i fotbollsvärlden jämfört med om man är kvinna.
Förr i tiden (och då menar jag under andra århundranden än 1900 och 2000) var ju kyrkan den stora samhällsförändraren. Kollade man på kyrkans ”åsikter” och dylikt kunde man få en bra idé om hur resten av samhället såg ut. På samma sätt tycker jag att idrotten, och framförallt fotbollen, fungerar idag. Idrotten har ett större ansvar än vad den själv vill erkänna. På många sätt är idrotten ett substitut för religionen idag.
Den stora hjärtefrågorna inom idrottsvärlden är långt ifrån alltid jämnställdhet mellan män och kvinnor, utan det som vållar störst rubriker än rasism och doping. Två visserligen väldigt viktiga debatter, men könsdebatterna hamnar åt sidan. Det är sällan jag ser någon debatt om jämnställdhet mellan män och kvinnor. Antagligen är det för att sportjournalistiken som måste ställa de här frågorna, och ptja, om ni läser Osportsligt-bloggen målar ju upp en rätt bra bild av hur sportjournalistiken ser ut när det gäller fördelningen män-kvinnor…
Jag har en lång teori om sportjournalistik som jag inte ska dra med er på för då hade ni det tagit halva natten för er att läsa igenom texten, men jag tror det bästa som kan hända är att det ibland dyker upp iögonfallande fakta för att det ska bli en jämnare fördelning mellan män och kvinnor. Åsa Lindeborg gjorde en sådan grej under herr-VM 2012, hon visade vilka skillnader det var mellan hur mycket Johanna Frändén och Daniel Nannskog fick prata under studiosändningarna. Lindeborg gjorde fel – hon missade att Frändén och Nannskog hade olika roller, där Nannskog skulle analysera och Frändén rapportera, men hennes krönika ledde ändå till något positivt – Frändén fick ta en mer analyserande roll, och därmed mer utrymme. Det finns gott om rapporterande kvinnor i sportjournalistiken, men väldigt få har roller där de får uttrycka åsikter.
Det som behövs är att de tydliga orättvisorna måste redovisas för olika typer av arrangörer, klubbar, media etc. med argument och siffror. Jag tror inte man kan förändra hela mentaliteten över en natt, utan det är nog ”många bäckar små” som gäller. Ofta har det varit enskilda människor eller händelser som gjort stor nytta för att hjälpa till att stärka damfotbollen. Dam-VM 2003, med ett svensk silver, bidrog till en stor publiksnittshöjning i Damallsvenskan. När damfotbollen började komma igång på 50- och 60-talet så var det ofta enskilda journalister på tidningar som på sin fritid la ned en massa kraft för att få till kvinnliga turneringar. Barriärbrytande saker.
Fotbollsförbunden och fotbollsstyrelser har inte gjort så stor skillnad, de borde snarare ha kritik för att vara för passiva i sådana här frågor. Flera studier har visat att det snarare är samhällsfaktorer, individuella brytpunkter och enskilda personer som har förändrat förhållandet dam/herr när det gäller idrott, snarare än att man på förbunds- eller styrelsenivå har gjort några drastiska saker.
Det här är bara att gnugga på ytan, jag har bara gått in på det mest enkla grejerna eftersom alla läsare av den här bloggen har olika förkunskaper om (herr/dam)fotboll. Till sist, har du en skämskudde i närheten? Ta fram den och kolla på detta klipp. Rikard Norling, huvudtränare i en av Sveriges absolut största (herr)fotbollsklubbar:
Mer läsning:
Amasoner på planen: Svensk damfotboll 1965-1980. Av Jonny Hjelm.
Ballen är rund. Av Åsa Lindeborg
/Jonas
25 Responses to Gästblogg: Fittboll
Kommentera
Ett bra inlägg, tack för det!
Med OS-finalen i gott minne, en propagandauppvisning mellan två lag som har sina trupper fulla av mycket kompetenta spelare, kan man tycka att damfotbollen behandlas orättvist. Helt klart borde bättre villkor beviljas för damfotbollen med denna utgångspunkt. Det kan emellertid noteras att damfotbollen under denna finalnivå innehåller brister i sina laguppställningar. De kompletta lagen finns endast hos finalisterna. Att herrfotbollen inte har detta problem förklaras med att underlaget för uttagning av spelare till laguppställningarna är exponentiellt mycket större. Basen för damfotbollen är helt enkelt inte lika stor. Beroende av detta och/eller på andra strukturella(sic!) orsaker är publikunderlaget lika illa i sin omfattning. TV-kanalerna kan inte med sunt kommersiellt tänkande betala de gigantiska summor för exempelvis damligamatcher som man gör för herrligamatcher. Underlaget är tyvärr för dåligt, ingen vill betala.
I det läget får man hitta på något annat. Skam till sägandes är det inte bara inom fotboll som detta grepp tas. Nästintill avklädda deltagare finns i alla damsporter. Vad Hope Solo gör är bara att ställa upp på en vädjan att sälja mer. Hon vet att hennes bild kommer att ses av många med ögon som är inställda för sex. Hon skäms inte för sig och hon har förmodligen inte så mycket att protestera emot. De FIFA- eller US Soccer Association- höjdare, som hon gör till lags, kämpar för att göra LadySoccer mera populärt, at all costs.
Tillsammans med excellent fotbollskunnande skall detta göra damfotbollen mera attraktiv på alla nivåer, inte bara global mästerskapsnivå. Men det kommer att ta några år till.
Till dess bör vi kanske ha förståelse för att världen betraktar damfotboll ungefär som vi betraktar landhockey.
Att damfotbollen behandlas styvmoderligt av vissa, beror helt enkelt på att kommersen kring fotbollen är för dålig.
Jag bryr mig i alla fall om Damfotboll exakt lika mycket som jag bryr mig om herrfotboll! Inte ett dyft! ^;^
Jag kan ju i och för sig bry mig jämnställdhetsgrejjen.
Herrsport i allmänhet får ju mer kärlek av massorna och många påstår att det är för att herrarna presterar mer på grund av sina fysiska fördelar och det kan ju ha en gnutta sanning men det är väl inte alltid bara den rent fysiska presatationen som gör sport intressant? Väl?
Jag vet ju inte säkert, jag är ju ingen sportis men som jag har förstått det så är fotboll en lagsport där det som gör ett bra lag är sammarbete, strategi och precision snarare än att kunna sparka hårt och springa snabbast. Det borde väl herrarna inte ha sån enorm fördel i? Eller?
Förlåt mig om du blir frustrerad på min okunnighet men jag förstår inte varför fotboll behöver vara så mansdominerad. Det är ju inte som tyngdlyftning, där prestationen blir mer underhållande ju högre siffran som indikerar vikten blir och herrarnas medfödda fördel spelar jättestor roll.
Kan det ha att göra med hur allmänheten bemöter damlag?
Nu vet jag bara om det jag hört i förbipasserande så jag kan ha fel här, nen det låter som om ett damlag som går till förlust i en match bemöts med ”friskt jobbat!” medan ett herrlag talas det om i flera dagar eller veckor om vad de gjorde fel och hur dåliga de är.
När misstag inte bir förlåtna lika lätt och ett felsteg kan leda till social lynchning tror jag det göra en hel del för en spelares motivation, och, återigen är detta en okunnigs förslag, men är inte motivation en ganska viktig del i en sportutövares mentalitet?
Oj vad långt det blev… Förlåt om jag slösat bort er tid XD
Det är nog snarare så att idrottsintresserade finner mer intresse i damtyngdlyftning vs. herrtyngdlyftning än fotboll vs. damfotboll:
1. De flesta har spelat fotboll och kan relatera till det. En 16-åring pojke som spelar på hyfsad hög nivå är bättre än världens bästa damfotbollsspelare. Därför finns det många personer ute i stugorna som varje gång en damfotbollspelare klantar sig, tänker ”Jag är bättre än henne, varför hamnade jag i b-laget i division 3 när hon spelar inför hela världen”. När det gäller tyngdlyftning och majoriteten av sporter så har en normal kille aldrig varit i närheten av lika bra som världseliten bland kvinnor. Narcisism helt enkelt:
Tyngdlyftning – ”Jag vet inte hur man gör det (lika bra)”.
Fotboll – ”Jag är bättre än henne”.
2. Fotbollen innehåller fler moment än de flesta sporter, nästan samtliga är kvinnor sämre på. Visst kan säkert en höjdhoppsfreak hitta något fel på Emma Greens fotnedsättning när hon hoppar höjdhopp, men majoriteten av folket som tittar ser ingen skillnad på tekniken på herrarna och damerna. Förutom hur högt de hoppar, men det jämförs ju med sitt eget kön.
När en damfotbollsspelare på högsta nivå däremot klantar en enkel bredsida, eller en enkel nickpass, eller en enkel målvaktskopa, eller en enkel vristvrickning, eller en enkel nicklobb, eller en enkel nedtagning, eller en enkel krossboll, eller en enkel klackfint, eller en enkel spegelpass, eller en enkel V-löpning eller en lite svårare elastico, eller… ja du ser
När det gäller kvinnors roll inom fotbollsjournalistiken så tror jag att problemet var lite att när väl media vågade sätta in en expert som var kvinnlig, så var hon tvärvärdelös (Anna Pohjanen). Och där värdelös manliga expertkommentatorer (Jesper Blomqvist t.ex.) får höra ”fan vad värdelös han är”, så fick Pohjanen gå i bräschen för alla kvinnor ”fan vad värdelösa kvinnor är”. Hade Johanna Fränden, som är Sveriges näst bästa sportjournalist och Sveriges roligaste sporttwittrare, varit den första kvinnan istället så hade det visserligen antagligen blivit ”fan vad bra hon är för att vara kvinna”, men det hade ju iaf varit ett steg i rätt riktning. Fast det är många steg kvar innan det blir jämställt där, om inte annat är det ju bara att kolla på vad folk skrev om ganska dåliga Caroline Seger under Fotbolls-EM (att Henke Larsson också var kass togs ju också upp, men aldrig i kontexten av kön).
Och gäller det statliga finansierade saker så är det skamligt att killar får bättre träningstider i idrottshallar, större utbud av turneringar o.s.v.
Men enskilda arrangörer som själva startar turneringar som har större prissummor till män o.s.v. ser jag inte som något problem. Folk väljer vad de vill satsa på själva (lex Tjejmilen om man skall ta något åt det andra hållet).
Och när det gäller elitfotboll så, bortsett från OS och VM, så får ju damfotboll oproportionerligt mycket mediabevakning. Topplaget i herrarnas Division 1 (alltså 3:e divisionen), Örgryte, har högre publiksnitt än Svenska mästarinorna Tyresjö som har högst dampubliksnitt. Trots att världens bästa damfotbollspelare och tillika heltidsproffset Marta spelar i Tyresjö och Örgrytes bästa spelare är halvtidsproffset och tillika brunkaren David Leinar
Sök på Google vem av dem som får mest resultat och vem som är mest bevakad trots att Leinar är en milsvid bättre fotbollsspelare, har större publik, samt är en bra mycket öppnare person.
Dock för att påpeka min egen ställning, så var jag säsongen 2009 (numera bor jag i Berlin) på alla matcher som IFK Göteborg spelade, samt på runt 10 matcher med Häcken och runt 5 med Gunnilse. Men även på runt 10 matcher med Kopparberg där det var en fröjd att se Linnea Liljegärds genombrott. Jag är intresserad av all fotboll och tycker personligen att det är lite fräckt när vissa personer (feminister?) klagar på att damfotbollen får för lite mediabevakning, samtidigt som de själva inte har något intresse alls av att gå på en fotbollsmatch, samt inte är ö.h.t. insatta. Det blir lite konstigt när någon som inte är intresserad av något skall säga till någon som har ett intresse av något hur den personen skall vara intresserad av just den saken. Sedan finns eldssjälar som Alva Nilsson som skall ha all respekt för att de pushar fram damfotbollen.
Det finns en rad (mindre idiotiska och mer idiotiska) orsaker varför damfotbollen är just mer utsatt för nedvärderande kommentarer än andra damidrotter, de positiva är som Jonas skriver ovan att damfotboll utvecklas något enormt och kommer snart att vara värd både sin nuvarande och ännu mer mediabevakning. I framtiden kan det ju kanske t.o.m. bli som i tennisen i början på 00-talet där herrspelet blir för snabbt och statiskt (Ivanišević servar) att kolla på och därför damtennisen blir en bättre tv-sport.
Hmm, blev en lång raljang som jag inte ens vet om den är on-topic. Har man semester och inget för sig så har man
”Och gäller det statliga finansierade saker så är det skamligt att killar får bättre träningstider i idrottshallar, större utbud av turneringar o.s.v.”
Jag tror och hoppas att staten satsar på allmänna träningsanläggningar där alla får träna OAVSETT kön. Dvs killar tar större del av kakan eftersom det finns fler killar som ska dela på kakan.
Syftade mer på tiderna. När jag var pojk så kommer jag ihåg att vi tränade 19.00 tre gånger i veckan, medan flickorna i samma ålder (14 år) fick träna två gånger 21.00 efter oss, vilket antagligen inte ökade deras motivation för fotboll (och att ta del av kakan). I kommunala inomhushallar.
Fast det kan ju ha ändrats.
Om det var på det sättet var det ju inge bra såklart. Får hoppas att tiderna numera faktiskt ges till de som frågar efter dem först iaf.
”Jag är intresserad av all fotboll och tycker personligen att det är lite fräckt när vissa personer (feminister?) klagar på att damfotbollen får för lite mediabevakning, samtidigt som de själva inte har något intresse alls av att gå på en fotbollsmatch, samt inte är ö.h.t. insatta. Det blir lite konstigt när någon som inte är intresserad av något skall säga till någon som har ett intresse av något hur den personen skall vara intresserad av just den saken. ”
Jepp, det är bara kontraproduktivt eftersom det väcker sån ovilja. Lite som när Rättviseförmedlingen föreslog att Alexandra Pascalidou eller Helle Klein kunde ersätta Glenn Strömberg som expertkommentator under matcherna…
Då är det uppenbart att man saknar koll. Vitsen med en expertkommentator är ju att hen själv har spelat fotboll på toppnivå och därför lättare kan sätta sig in spelarnas situation och hur dom tänker/agerar under vissa moment. Glenn Strömberg gör det helt enkelt väldigt bra.
”Jepp, det är bara kontraproduktivt eftersom det väcker sån ovilja. Lite som när Rättviseförmedlingen föreslog att Alexandra Pascalidou eller Helle Klein kunde ersätta Glenn Strömberg som expertkommentator under matcherna…”
Haha, snacka om att göra sig själva en otjänst. Jag tycker Rättviseförmedligen är en ganska smart sak. Men seriöst – Helle Klein. Som att låta Thåström kommentera hästsport
”Då är det uppenbart att man saknar koll. Vitsen med en expertkommentator är ju att hen själv har spelat fotboll på toppnivå och därför lättare kan sätta sig in spelarnas situation och hur dom tänker/agerar under vissa moment. Glenn Strömberg gör det helt enkelt väldigt bra.”
Nja, sanning med modifikation. Det är väl inte fel, men t.ex. Jens Fjellström, som är en av de bästa experterna, kommenterar fotboll på en nivå som han bara kunde drömma om att spela. Medan Jesper Blomqvist och Henke Larsson som har varit med om allt man kan vara med om i fotboll är helt värdelösa. Tror att analysförmåga, taktiskt kunnande och vältalighet är mycket viktigare. Hade t.ex. Jane Törnqvist haft en bättre röst hade hon varit ett exempel på en bra expertkommentator för herrlag.
”Den stora hjärtefrågorna inom idrottsvärlden är långt ifrån alltid jämnställdhet mellan män och kvinnor, utan det som vållar störst rubriker än rasism och doping. Två visserligen väldigt viktiga debatter, men könsdebatterna hamnar åt sidan. Det är sällan jag ser någon debatt om jämnställdhet mellan män och kvinnor. Antagligen är det för att sportjournalistiken som måste ställa de här frågorna, och ptja, om ni läser Osportsligt-bloggen målar ju upp en rätt bra bild av hur sportjournalistiken ser ut när det gäller fördelningen män-kvinnor…”
Skulle män och kvinnor spela tillsammans så skulle jämställdheten se ut som så att nära 100% av spelarna var män. Nu är det inte så, utan det är istället så att män och kvinnor spelar separat och då väljer de flesta att kolla på herrfotboll eftersom det betraktas som ”bättre”. Själv är jag ganska ointresserad av vare sig mans eller kvinnofotboll men skulle jag behöva välja skulle jag se på mansfotboll eftersom jag också tycker att kvaliteten på fotbollen är bättre där. Att säga att det går bättre för damerna än för herrarna säger ju absolut ingenting eftersom de inte spelar tillsammans – det är olika svårighetsgrad.
Eftersom de absolut flesta tycker som jag i denna frågan blir det inte så konstigt att mansfotbollen får mer pengar och mer uppmärksamhet (så även i media). Att det finns puckon som kollar på kvinnofotboll för att ”kolla på de snygga brudarna” är ju lika sant som att det finns puckon som kollar på mansfotboll av samma anledning.
Sist vill jag bara nämna att oavsett om du kollar på UFC eller Starcraft 2 matcher så finns det oftast två kommentatorer med olika uppgifter.
Det är just därför jag läser denna blogg: Det är alltid relevanta kvinnofrågor som uppmärksammas, som det tyvärr inte finns utrymme till på GenusNytt och andra mansfokuserade bloggar. Damfotbollen är ett sådant exempel. Till skillnad från exempelvis filmskapande så kommer kvinnor aldrig kunna mäta sig fysiskt med män, och sport är inget annat än tävling, så damfotbollen har sin rättmätiga plats. Varför vore det inte relevant vilket land som har bäst tränade damer? När de svenska damerna dessutom är framgångsrikare än herrarna är det självklart att de förtjänar mer medial uppmärksamhet. Våra kvinnliga friidrottande damer som också är mer framgångsrika än våra herrar får ju mer uppmärksamhet, så varför inte fotbollstjejerna? De kommer ändå inte att tävla med några herrar!
Nu börjar jag bli tjatig i den här tråden, men det är ett favoritämne
Skillnaden som ovan nämnt är att friidrotten oftast baseras på ett endaste moment som skall utföras och där den tekniska skillnaden mellan damer och herrar är minimal. Kvinnor får lika mycket medial uppmärksamhet som män inom friidrott för att underhållningsvärdet är det samma. Du ser ingen skillnad direkt på när Stefan Holm eller Emma Green hoppar, det är samma moment.
Inom fotbollen är skillnaden milsvid. Underhållningsvärdet inom damfotboll ligger i första hand i spänningen, det är därför OS och VM är stort inom damfotboll, medans serielunken följs av de närmast sörjande och fotbollstokiga som mig. Inom herrfotboll kan du se två sämre lag som du inte bryr dig ett skit om i t.ex. en engelsk toppdivision spela 0-0 i en totalt oviktig match och ändå bli underhållen p.g.a. små tekniska och taktiska finesser som saknas inom damfotboll. Och när det kommer till delikatesser – en sådan sak som Jay-Jay Okochas stepoverfint eller när Ronaldo (den förste) gjorde sin först Elastico, sådana saker kan sätta sig i en fotbollstokig persons minne för en livstid. Sådant finns inte inom damfotbollen (dock börjar det ju utveckla sig, och Sawas mål i VM-finalen var sjukt läcker).
Hannah.. eller Jonas.. jag måste tyvärr meddela att jag finner titeln för dagens inlägg lite upprörande.. inte för ordet ”fittboll” direkt men.. jag fick just den konstigaste mentala bilden på länge.. fotboll heter så för att spelare skickar runt bollen huvudsakligen med hjälp av fötterna… Damfotboll följer samma princip.. hur fan skulle då fittboll se ut?
Jättekonstig sport ju!
Intressant skrivet även om jag är helt bortkommen på området sport… Men en tanke som slår mig ang denna passage:
”Det finns också sidor i damfotbollen som har kommit längre än herrfotbollen. Framförallt är det betydligt många fler damspelare och -tränare som kommit ut som bi- eller homosexuella.”
Är att det kanske inte finns så många homosexuella män i den manliga fotbollen? Som Harald Eia i det norska tv-programmet Hjernevask konstaterar så är (om jag minns rätt) en majoritet av de amerikanska manliga proffsdansarna homosexuella. Medan det knappt förekommer en enda lesbisk… Detta skulle bero på att homosexuella killar har mindre testosteron än heterosexuella killar (precis som de flesta kvinnor alltså) och därför drar sig till mera kvinnliga intressen. På samma sätt skulle då lesbiska kvinnor med mer testosteron dras till de manliga grenarna inom sport. Man kan ju tänka sig att det skulle vara en anledning till att det skulle vara svårare att komma ut som bög om det knappt förekommer inom herrbollen.
Tack för mig!
Det är ett lustigt fenomen att i idrotter där kvinnliga homosexuella är överrepresenterade (fotboll, hockey mm) så är tvärtom homosexuella män underrepresenterade. Och likadant är det omvänt, i sporter där det finns gott om bögar verkar det finnas få öppet lesbiska, jag tänker tex på konståkning, simhopp med mera
Kanske diskriminering inte ger hela förklaringen? Även om det säkert existerar och ska bekämpas fullt ut ändå. Men underrepresntation kan inte automatiskt förklaras med diskriminering alla gånger tror jag.
http://sverigesradio.se/sida/spelaren.aspx
Såhär säger Lotta Schelin om damfotboll. Mkt slående!!! Precis så känner jag också.
Kan man inte ens bara få respekt? Ja det vore en utopi.
Jag älskar att idrotta och älska mig för det. Tack.
Marcus!!
Jag håller med dig i mkt dock missar du vesntliga viktiga detaljer.
Kvinnor har bättre utvecklad motorik och koordination om jag inte misminner mig. och det är därför det är lite märkligt att en nedtagning ser annorlundare ut elelr att passningarna ser långsammre ut än hos herrar. Herrar har mindre utvecklad finmotorik men större grovmotorik. Läs på lite om det!
Kroppen och muskelmassan är densamma. Alltså anatomin är den samma, dock skiljer sig mängden hromoner och fettprocent könen emellan som kan påverka prestationen, vet ej om det finns ngn vetenskap på om prestationen skiljer dem åt. Däremot vet jag att kvinnor har en högre fettprocent. Herrar har fysiska fördelar som kanske kan tyckas bli orättvist o gör idrotten icke värdefull (om man nu skall leka med tanken) Vilket då skulle göra att idrottskvinnors prestationer värderar högre o man imponerars mer av deras prestation eftersom att de inte har ngr ”fördelar”. Intressant.
Jag tror dock media skulle vinna på att hitta andra vinklar att filma damfotbollsmatcher så att det upplevs som mkt snababre än vad tv rutan ger för billd. För när du står live nere på jämn marknivå på en damfotbollsmatch så skulle du se att det går sjukt mkt snababre än man anar.
Det vore också roligt om du kunde skriva och göra en mindre empirisk undersökning i hur den mentala inställningen är hos män och kvinnor.
Jag upplever kvinnorna mer seriösa och männen som skojjare, alltså kvinnor går ut för o kriga(arga) på allvar, män chillar lite, tar en filmning hit o dit, småfular sig…Vad tror du?
Jag har inte en aning om biologiska skillnader som kan tänkas spela roll för själva spelet, jag vet bara vad jag har sett. Jag tror att den största skillnaden när det gäller tekniken mellan damer och herrar handlar om att pojkar i större utsträckning än flickor spelar fotboll kvantitativt och kvalitativt. För att bli riktigt bra på fotboll bland herrar måste du lägga enorm tid på det och i vissa fall t.o.m. skita i skolan. Jag tror inte de damfotbollsspelarna som spelar nu är ens i närheten av gjorda timmar med boll jämfört med sina herrkollegor. Samtidigt som herrfotbollen har resurser som damer bara kan drömma om – kolla på Milanlab t.ex. där professorer i fysiologi tar fram ultimata träningsscheman för varje enskild Milanspelare. Dock tror jag att det blir bättre och bättre, vilket utvecklar damfotbollen i en snabbare takt än herrfotbollen eftersom damfotbollens startposition var väldigt långt bak.
Hur imponerad man blir har dessutom lite med underhållningsvärdet att göra – att det kan tänkas vara svårare för en kvinna att utföra vissa moment och därigenom vara mer imponerad tror jag ärligt talat ingen tänker på. Vi är ganska ologiska där – ta t.ex. Jonas Jacobsson som vann DN’s bragdguld. Visst är det fantastiskt att vinna Handikapp-OS efter Handikapp-OS och t.o.m. kunna vara så bra att man kan tävla mot icke-handikappade, fast samtidigt så mäts han prestationer mot väldigt få deltagare och väldigt få som ens har provat på sporten. Och skall man ha det mottot så är inte heller ens Zlatan Sveriges mest imponerande idrottsman trots att han tävlar i en väldigt stor sport – utan det är Nil de Oliveira som är en av världens 200-300 snabbaste människorna i en tävling som ALLA friska människor på planeten har testat om de är bra på. Fast ingen bryr sig om honom.
Sedan har ju inte underhållning bara med teknik och flärd att göra, utan även hur snabbt du vet att tempot är. Lionel Messi är ju t.ex. en spelare som rent teknisk inte är total världsklass, men ändå så älskar man att se honom för att han springer sönder motståndarna med bollen vid sin fot. Och tar man ytterligheterna åt andra hållet så fanns ju på svensk mark Hasse Blomqvist som när han spelade i Västa Frölunda hade bättre teknik än Ronaldihno, Cristiano Ronaldo och Zlatan tillsammans. Problemet var att han var tanig och saktfärdig, vilket gjorde att du fortfarande inte blir lika undehållen av honom eftersom du vet att det han gör inte är världsklass. Han kunde få en halvdan allsvensk back att se ut som en fåntratt, men hade han ställts mot Japp Stam så hade han inte kommit någonstans.
Och jag vet hur tempot är i damfotboll, jag har spelat mot Jitex A-lag som 16 åring och har som sagt sett ett 10-tal damallsvenska matcher iaf. Men som sagt damvärldsfotbollen har en lång väg att gå för att bli ens i närheten av lika underhållande som herrallsvenskan är (och för er oinitierade så är alltså damallsvenskan en av de antagligen tre bästa ligorna i världen, medan herrallsvenskan är tre steg från Cypern i Europas rankning).
Och det handlar inte om vinklar – den Allsvenska bevakning på Syrianskas stadion t.ex. är sjukt mycket sämre än en VM-final i damfotboll, ändå ser du mer underhållande spel på Syrianska matchen (om man räknar bort spänningen då förstås).
Sedan med inställningen så har det nog med bevakning och pengar att göra. Du ser t.ex. väldigt få filmningar i lägre divisioner bland herrar. Damfotbollspelarna har blivit ”bättre” på att filma på senaste tiden också. Kolla Brasilien senaste VM:t t.ex., där de både körde en riktig Valderama-maskning och filmade värre än Busquets i sina bästa dramer.
Men jag tror inte ens man kan prata om generella inställningar – jämför t.ex. Roy Keane, som var beredd att begå mord på planen för att vinna en match, mot Sebastian Deisler, som hade enorm ångest och depression inför varje fotbollsmatch och som självmant slutade alldeles för tidigt för hans talang, för att han inte tyckte att hans psyke räckte till för elitfotboll. Tror att det är inviduellt och inte könanpassat.
Usch, nu blev det långt igen.
”Herrar har mindre utvecklad finmotorik men större grovmotorik. ”
Det där med att kvinnor har bättre finmotorik var det inte det som Annica Dahlström påstod?
Hursomhelst så visar många undersökningar att män har något bättre spacial förmåga vilket ju absolut skulle underlätta själva bollkontrollen och förmåga att bedöma bollbana, studsar och riktning osv. Så om kvinnor har bättre finmotorik så lär ju det vägas upp om män har bättre spacial förmåga.
Att ta en filmning och småfula sig gör man ju knappast för att chilla och inte tar det på allvar utan snarare för att få fördelar och vinna matchen. Oärligt är det absolut men det är ju en del i taktiten för att vinna. Med tanke på mängden pengar som är involverade i herrfotboll har jag svårt att se att männen skulle chilla mer. En spelare i Herrallsvenskan som spelar i ett lag som förlorar och åker ner en division förlorar ju kvantitativt sett mycket mer pengar på det än vad en damfotbollsspelare gör.
För övrigt kan man inte applicera den femnisim eller jämställdhet som finns i övriga samhället. Idrotten står utanför det. Idrotten är i sig egen. När det kommer till idrott och jämställdhet har dem en egen jämställdhet. Det handlar inte om att få milimeter rättvisa. Det handlar om att ge goda förutsättningar för att kunna idrotta oavsett kön. Idrotten är en tillgång som de flesta finenr glädje i. Det är det viktigste. Och det ger så mkt mer tillbaks. Tänker ofta tillbaka på min tid inom fotbollen, bland det roligaste jag har med mig i livet!
Dessutom ger det positiva effekter i konkurrenskraft, mental inställning, psykologiska utvecklingar, hjärnans utveckling och mkt mer! Det är väll om ngt värt att ta med när man pratar om idrott.
http://developingminds.se/?p=426
Läs på denna sidan! F.ö kan jag varmt rekomendera denna.
Att koppla fotbollsspelares psykologiska egenskaper till deras prestationer på planen är inget nytt. Tidigare har man undersökt huruvida vissa personligheter blir bättre spelare, men resultaten inom den forskningen har varit blandade. På Karolinska Institutet har forskare nu gjort fynd som visat sig betydligt mer relevanta. I studien man utförde visade det sig till och med vara så att de spelare som lyckades bra på testerna två år senare också hade gjort fler mål och assist än de andra. Den här artikeln ämnar ge en kort sammanfattning av hur studien gjordes och även förklara de allt mer omtalade exekutiva funktionerna.
Vi börjar med de senare. Idag hör man ibland om hur det blir för människor som har problem med exekutiva funktioner såsom personer med ADHD. Vad är då exekutiva funktioner? Jo, det är en samlingsterm för mentala processer som handlar om vår förmåga att planera, lösa nya problem, att tänka i sekvenser, hejda sina impulser, hålla flera bollar i luften, samt att styra och upprätthålla sin uppmärksamhet. Dessa funktioner är nära relaterade till varandra. En anledningen till detta är att man tänker sig att det är samma område i hjärnan som ansvarar för dessa förmågor, nämligen vår främre del av hjärnan strax bakom vår panna och våra ögon.
Tillbaka till studien. Forskarna har jämfört spelare i Allsvenskan, både herrar och damer, med spelare i lägre divisioner (3:an för herrar och 2:an för damer) samt med en kontrollgrupp som bestod av män och kvinnor i jämförbar ålder som inte spelade fotboll. Det visade sig att fotbollsspelarna i både de högre och lägre divisionerna presterade bättre än icke-fotbollsspelare på testerna som mäter de exekutiva förmågorna. Desto högre upp man kom i divisionerna desto bättre blev resultaten. De som spelade i Allsvenskan presterade alltså bäst, de tillhörde till och med de bästa 5% i samhället! Det var ingen skillnad mellan män och kvinnor.
Ytterligare ett anmärkningsvärt fynd var att de spelare som lyckades bäst på testerna som mäter dessa exekutiva funktioner också gjorde fler mål och assists när man följde spelarna två år efteråt. Resultaten passar väl in med tidigare forskning som har visat att rutinerade spelare är bättre på att se mönster i spelet och minnas positioner hos enskilda spelare jämfört med nya spelare. Det verkar alltså som att en spelares förmåga att läsa spelet verkligen kan vara en av flera nycklar till framgång och att denna förmåga går att mäta med hjälp av exekutiva test!
Vad kan man göra, förutom att träna fotboll, för att träna upp sina exekutiva funktioner? Jo, man har sett att de som tränar mindfulness,
Cliffhangers i blogkommentarer? D:
hahaha! yes indeed Ubereil!
Blev för mkt text, om du vill läsa mer så läs på developing minds.
Developing minds? Du får gärna länka.
För övrigt så kan man svara direkt på inlägg genom att klicka reply i inlägget du svarar på. Då kommer inlägget hamna under inlägget du svarade på, även om det kommer nya inlägg till diskussionen.
Den är redan länkad i en utav kommentarerna. Annars googla
. Länkad just artikeln om fotbollens positiva egenskaper på hjärnan. En liten dock, ack så viktig.
Ah, där! Men dåså.