Kvinnoståndet.

Nu hade man ju kunnat tro att det här var en fyndig liten rubrik som skulle handla om kvinnor som en egen samhällsklass á la adel-prästerskap-borgare-kvinnor. Men riktigt så provocerande har jag inget behov av att vara. Jag är ju inte politiker. Än.

Nu ska här istället snackas kvinnlig fysisk kåthet! (Varning för både personliga anekdoter och ”mustigt språk”). 

Tanja Suhinina har på Ottarbloggen skrivit ett inlägg om just detta, vid namn Hårda kvinnor och våta män? där hon bland annat skriver att

Erektionen blir det fysiska tecknet som bäst representerar manlig upphetsning, och kvinnans motsvarighet blir lubrikationen. Åtminstone om man kollar på hur folk pratar om det. Har man gjort sin hemläxa vet man nog att kvinnor också har svällkroppar och ökad blodtillförsel till könet vid upphetsning, men det ses ofta som en kul parentes. I praktiken är det rätt sällan svullnaden talas om.

Jag har många gånger hört kvinnor säga att det är skönt att inte vara man, för som kvinna slipper man pressen att få stånd – det är bara att ta glidmedel så är man redo. När jag jobbade med att sälja telefonsex var det många som ville prata om hur våt jag var, men sällan någon som antydde på att de tände på att mina (slätrakade, givetvis) blygdläppar var svullna.

Jag håller med Tanja i hennes verklighetsbeskrivning. Senast i förra veckan läste jag en kvinna uttrycka lättnad över att vara just kvinna, eftersom det innebar att hon inte behövde oroa sig för ”vinballe”. Och jag ba eh. Om man helt väljer att bortse från det kvinnliga ståndet, så visst. Det är alltså lite lustigt att till och med kvinnor verkar tro att allt som behövs är lite fukt, egenproducerad eller externt påförd, för att de ska kunna ”ha sex”. Att kvinnor inte ens själva reflekterar över sitt stånd som en viktig del av det sexuella samspelet.

För mig är det kvinnliga ståndet, som jag helt enkelt tänker kalla det i brist på annat ord, fruktansvärt centralt i min bild av kvinnlig sexualitet och lust. Det har hänt mer än en gång att jag fört någon annans hand mot mina blygdläppar för att visa på hur kåt jag är. Inte mot vaginan, inte mot lubrikationen – mot det ytliga ståndet. Precis som jag fått min egen hand hänvisad till svullna manskön som svar på en, verbalt uttalad eller ej, fråga om kåthet och lust.

Och apropå det där med sexuella fantasier om kvinnlig våthet men inte om svullnad så råkar det kvinnliga ståndet också vara mitt absoluta minimumkriterium för att kunna se på och njuta av en porrfilm. Lubrikation i porrfilm går inte att lita på, det kan vara glidmedel. Och även om kvinnors stånd liksom mäns varierar i storlek brukar det ändå vara relativt enkelt att se på ett kvinnligt könsorgan i närbild om det är någon äkta lust inblandad eller ej. Och är det inte det, eller om det inte går att avgöra, tja, då kan det lika gärna kvitta för min del. Då blir jag ändå inte upphetsad av att se på det, hur goda skådespelare de än är.

Och nej, jag vet, jag använder inte alls samma kriterium när det gäller manlig kåthet – för det går helt enkelt inte att avgöra via en skärm om ett manligt stånd är lustbetingat eller en konsekvens av viagra och envis fysisk stimulans. Jag får helt enkelt utgå ifrån att kvinnans fysiska kåthetstecken på något vis går i god för deras gemensamma lust. Annars skulle jag ju aldrig kunna se på något annat än girl-on-girl-porr. Och det vore ju förstås tråkigt för mig som är övervägande hetero.

Och jaja, det finns säkert kvinnor i porrbranschen som äter Viagra också. Men jag brukar ändå hålla mig till glad amatörporr. För att verkligen minimera risken att jag råkar kolla på folk som knullar av helt andra anledningar än att de faktiskt njuter av det.

Så.

Kvinnostånd alltså. Rätt viktig grej.

Det tycker jag att vi kan snacka lite mer om.