Gud älskar könsstereotyper.
Det finns en mycket specifik anledning till att jag har otroligt svårt för religion, och det är denna:
Så fort det finns en religion så finns det hierarkier där vissa anser att de vet bättre än andra vad Gud tycker och tänker och får tolkningsföreträde kring vad som är ”approved by God” som de sedan får lov att pressa ner i halsen på sina samfundsmedlemmar som eventuellt köper det hela med hull och hår, för vem vill göra Gud arg liksom?
Och det här är väl inget problem i sig, så länge de diverse religionerna håller sig till helt vanliga allmänmänskligt etiska förordningar ”uppifrån”, som att det är trevligast om vi inte stjäl från varandra och slår ihjäl varandra och sånt.
Men när det kommer till vilka av Guds barn som Gud gillar och vilka Gud inte gillar så tappar jag plötsligt all respekt för alla religioner på en och samma gång. Alltså själva systemet med religion, inte de religiösa i sig.
Jag får exempelvis helt ont i mitt blod när jag hör saker som detta:
I klartext: En pastor från en baptistkyrka i North Carolina som på allvar menar att det är ”ogudligt” att inte bete sig som de sociala koderna föreskriver beroende på vilket slags könsorgan du har mellan benen, och lite barnmisshandel på det är bara till Guds förnöjelse:
”So your little son starts to act a little girlish when he is four years old and instead of squashing that like a cockroach and saying, ‘Man up, son, get that dress off you and get outside and dig a ditch, because that is what boys do,’ you get out the camera and you start taking pictures of Johnny acting like a female and then you upload it to YouTube and everybody laughs about it and the next thing you know, this dude, this kid is acting out childhood fantasies that should have been squashed.
Dads, the second you see your son dropping the limp wrist, you walk over there and crack that wrist. Man up. Give him a good punch. Ok? You are not going to act like that. You were made by God to be a male and you are going to be a male. And when your daughter starts acting too butch, you reign [sic] her in. And you say, ‘Oh, no, sweetheart. You can play sports. Play them to the glory of God. But sometimes you are going to act like a girl and walk like a girl and talk like a girl and smell like a girl and that means you are going to be beautiful. You are going to be attractive. You are going to dress yourself up.’”
Jag. Blir. Tokig.
Ibland tror jag att allt det här eviga könandet och tjötandet om att män är si och kvinnor är så enbart är en enda stor anti-gay-konspiration. Hur ska vi kunna se vilka som är homo om alla får lov att bete sig precis som de har lust och inte efter heteromallen? Hur ska vi kunna se vilka vi ska hata då?
Visa mig den religion som säger ”Vi har så pass stort förtroende för Guds plan att vi utgår ifrån att alla människor, även de som avviker från vad vi annars anser vara normalt i förhållande till deras kön, är skapade på detta vis av just sagde Gud och därför bör respekteras och accepteras och älskas i precis lika hög grad som alla andra av Guds skapelser, eftersom Gud älskar alla sina barn” så går jag fanimej med i den. Inte för att jag tror på Gud utan för att stötta en bra sak.
Använd gärna hittepå-argument om vad ”Gud” tycker för att sanktionera era egna jävla småsinnade fördomar och hat hörni, gör det bara. Hitta på ett argument som ingen någonsin kan säga något om, eftersom det ändå bara handlar om vad ni ”tror”, gör det bara.
Så får ni väl se vad Gud har att säga om det sen. ”Jasså, du använde mitt namn för att sprida hatpropaganda och uppmana till våld gentemot varelser jag skapat? Tror du att jag skapar människor på ren slump? Tror du det? Då har du visst inte speciellt mycket förtroende för din Gud, va? Trappan till helvetet är där, varsågod.”
Japp. Jag har just hävdat att människor som i sin religiösa självrättfärdighet anser sig vara bättre än andra människor, exempelvis av den enkla anledningen att de bryter mot hetero- och könsnormerna, kommer till helvetet.
Men jag tror ju inte på sånt där, så ni ska inte ta det för hårt.
…elleeeeer?
45 Responses to Gud älskar könsstereotyper.
Kommentera
Fast religion (särskilt de stora) är precis som t.ex. feminism. Det finns en otrolig bredd i dem. Det finns till exempel kristna som skulle skriva under på precis den definition av Gud och Guds vilja som du vill ha i ditt inlägg, samtidigt som det finns kristna som på allvar tycker att det är okej att frysa ut och bete sig omänskligt mot homosexuella. Om du blir upprörd av de sistnämnda, tänk dig då sorgen hos den första typen kristna! Den måste vara enorm.
Problemet är inte religionen, problemet är människorna. Om jag får uttrycka det så. Och en lustig sak med människor är att vi från samma sorts tankegångar och information kan komma fram till väldigt, väldigt olika resultat. (Här passar onekligen diskussioner om kön och makt in.)
Att alla är lika mycket värda och älskade som de är, är snarast vara någon slags livsfilosofi som kan hittas både i och utanför de flesta politiska/religiösa grupperingar. Jag tycker om den, och tror på alla människors okränkbara lika värde som en princip man inte bör rucka på (även om vi förstås gör det hela tiden).
Jag förstår hur du menar, men jag vill ändå göra en skillnad på religion och på troende. Det är en sak att vara troende och en helt annan att vara religiös, ur mitt perspektiv. Thus gör jag också skillnad på religion som system och människorna som är religiösa i texten. Religion kräver att man skriver under på något som människor bestämt att Gud har sagt, troende kräver inget liknande.
Åh, snurrigt svar, bbl med bättre, har saker jag måste göra nu AFK.
Jag tycker nästan tvärtom, att det är religionen och inte människorna det är fel på.
Om alla människor satte sin egen tro eller andlighet tror jag att godhet hade varit mycket mer förekommande.
Nu uppfostras vi att något som skrevs flera tusen år sedan är Guds vilja, därför är det bra att kasta sten i huvudet på bögar, och kvinnor är inte personer utan mäns egendom.
Väldigt många som är emot homosexualitet har enbart bibeln till grund för den åsikten och jag tror att det hade sett annorlunda ut om de inte fått lära sig att bibeln är Guds lag.
En person får gärna tro att världen skapades av en andlig varelse som älskar oss, men så fort det blir organiserat och tron blir ett paket man ska acceptera så får du ju ta en hel del som du egentligen inte håller med om för att få komma till himlen.
Dessa människor du pratar om som inte skriver under på dessa saker, men ändå klassar sig som troende, måste ju mer eller mindre ta avstånd från religionen i fråga eftersom de inte skriver under på saker som religionen har bestämt, de går helt enkelt några steg ifrån organiserad religion och på så sätt närmare en personlig tro.
Det är vad jag tycker i alla fall.
(som komplement till min första rad i det här inlägget vill jag tillägga att jag vet att det är en människa som sådde den onda idén från början, men utan religionen hade idén inte kunnat spridas till så många miljoner människor som på ett eller annat sätt är tvingade att hålla med)
Hej, tänkte bara hoppa in och säga att jag funderar över din kommentar, den är väldigt tänkvärd. Kommer förmodligen att svara, men det tar tid (och jag måste låta skolarbete gå före).
Även att tillägga; det var Amadeus text jag menade när jag sa att jag tycker tvärtom.
Det är synd att det alltid är de extremistiska kräken som får göra sina röster hörda och kan använda det som är viktigt för en del människor för att sprida sin hatiska dynga -.-
Det här var en av anledningarna till att jag bröt med kyrkan för en fyra år sedan (om vi bortser ifrån ren agnostisism och brist på biblisk övertygelse från mitt håll); jag ledsnade på att alla idioter i ledande positioner som alltid skulle tala om för mig och alla andra hur en ska tycka, tänka och vara.
Samtidigt tycker jag synd om mina fortfarande kristna kompisar, som får självutnämnda språkrör tvingade på sig, trots att de själva är trevliga, accepterande och helt struntar i vilka könsuttryck, läggningar, etc, människor i deras omgivning har. Både de och jag förstår ju att folk som kritiserar religion överlag inte kritiserar dem, det är inte där det svåra ligger, utan det jobbigaste blir ju när ett gäng intoleranta rikspuckon får för sig att de talar med sin guds röst..
ursh det var så hemskt så jag har svårt att ta till mig det. Det är inte någon som skämtar lr så va? Bara för att visa just hur tokigt det är. Ironi liksom. Ursh.
Om det finns en Gud så älskar hen alla.
Amadeus poängterar verkligen det viktiga här: problemet är inte religionen utan människorna. Religiösa sammanhang är självklart liksom politiska eller andra ideologiska sammanhang präglade av samhället i övrigt såväl som av subkulturens (om man vill kalla det så) egna normer. Som kristen, uppvuxen i frikyrkan och medlem i svenska kyrkan ser jag mig själv som del av ett religiöst sammanhang. Dock känns det sammanhanget väldigt långt bort från det du refererar till i North Carolina. Med det sagt så finns det problem med en ojämlik maktordning kopplat till kön, hudfärg, ålder, klass, sexuell läggning – precis som det gör i övriga samhället. Som kristen feminist ser jag det som min uppgift att lyfta upp dessa frågor i den kristna kyrkan precis som det också är min uppgift att lyfta frågorna i andra sammanhang där jag rör mig (universitetsvärlden exempelvis). Jag förstår faktiskt inte föraktfullheten inför kyrkan/religion i stort när det snarare är små subgrupper/sektliknande sammanhang som står för hjärntvättandet. Subgrupper och sektlinande sammahang uppstår ju inom alla typer av sammanhang politiska, sekulära och religiösa. Problemet är inte sammanhanget i sig utan de strukturella ojämlika maktordningen som präglar all mänsklig interaktion – mer eller mindre.
Jag måste säga emot. Det stämmer eventuellt i Sverige, att det är små subgrupper som står för hjärntvättandet. Men i Sverige är vi sekulariserade, tack gode gud (yes, jag passar på att häda lite som du kan se, inget ont menat), och lär inte ut religiösa världsåskådningar som sanningar i skolorna. I rätt stora delar av världen ser det verkligen inte ut på samma vis, där är religion och politik exakt samma sak och lagarna ska vara utformade utifrån diverse biblar (ett uttryck jag använder mycket svepande här och som innefattar alla slags ”gudomliga” texter), utifrån en i mina ögon mycket suspekt idé om att Guds lag är den som borde följas. Fint nog om det hade handlat om kärleksbudskap, men det är ju sällan det de religiösa fokuserar på – vilket vi ju kan se i USA precis i denna stund: De republikanska kandidaterna har ju i princip inte gjort annat än att försöka tävla i vem som hatar bögar mest. Och folk älskar dem, för då får de en anledning att fortsätta vara trångsynta och samtidigt känna sig som bra människor. Win win. Förutom för de som dessvärre råkar bli föremålet för hatet.
För att inte tala om alla religiösa krig, alla religiöst grundade traditioner á la könsstympning (av både pojkar och flickor) och allt förakt religioner emellan…
Som Purre sa där uppe: inget fel i att tro på att vi är skapade av en högre makt och med ett syfte – men så fort något så abstrakt som skapelseberättelsen lärs ut som en sanning och vissa hävdar att vi kan läsa Guds ord i en bok skriven av människor, och när detta dessutom ligger till grund för så fruktansvärt mycket HAT – då tycker jag på riktigt att själva religionspåhittet (ett ord min rättstavningsfunktion godkände, fyi), borde avskaffas – för Guds skull.
Jag hade framförallt ett svenskt perspektiv nu och det var kanske lite dumt formulerat (en stor del av ”kristenheten” i USA skrämmer livet ur mig). Min poäng är inte att det aldrig gjorts något ont i religionens namn.
Men – poängen är att det kristna (nu utesluter jag alla andra religioner här eftersom jag är kristen och således inte kan/vill uttala mig alltför mycket om andra religiösa skrifter jag inte läst) budskapet är att Jesus dog och uppstod för att alla människor (oavsett) ska kunna ha en relation med Gud och få någon form av upprättelse. Att sedan människor genom tiderna tolkat detta som att det är okej att förtrycka andra människor tror jag snarare handlar om hur samhället ser ut i övrigt. Saker har ju förändrats också inom kyrkan (svenska kyrkan/frikykor) i takt med att det förändrats i övriga samhället. Alla institutioner behöver diskutera och förändra – kyrkan såväl som andra.
Jag tänker så det knakar hur jag ska formulera mig … lyckas inget vidare. Men det är naturligtvis väldigt svårt att prata om religion som en klump med tanke på alla grupper som kan inkluderas kristna, judar, muslimer, new-ageare, hinduer och skulle jag hävda humanister. Jag har träffat sympatiska personer som på ett eller annat vis representerar alla ovanstående grupper och därmed ”religion”. Jag köper helt enkelt inte att religion i sig skapar ojämlikhet och förtryck – det gör vi så bra på egen hand under olika fanor (religion, livsåskådning, politik, religion/politik, ideologi, filosofi …).
När det gäller kvinnlig könsstympning så är det – framför allt – kulturellt betingat. Visserligen oftast (bara) i muslimska kulturer. Men det finns inget som helst stöd för detta i koranen (har jag lärt mig av muslimer som läst den). Många projekt mot könsstympning går just ut på att informera om detta i samverkan med de religiösa ledarna.
Uppenbarligen tycker vi olika kring vad som är roten till allt ont – människans sociala strukturer och maktförhållande eller religionen. Det kan vi bara konstatera och det finns ingen anledning att försöka formulera samma sak på olika vis fler gånger men jag ville bara förtydliga min poäng och mitt perspektiv.
Nu tycker jag iof att vi har en trevlig diskussion på gång.
Jag tror nämligen, men rätta mig om jag har fel, att du likställer religiös med troende, och där gör jag en stor skillnad. Man kan givetvis vara troende, dvs ha utformat sin egen tro utifrån hur man själv tolkat de budskap som går att finna i religiösa, spirituella eller för den sakens skull filosofiska texter, men det går också, enligt mig igen, att vara religiös utan att vara troende – där man istället anser sig vara ”vetande”. Och det är här jag vill lägga in ordet ”religiös” – att man köper det som blir sagt i religionens, eller som man måhända tror, Guds namn, utan att ifrågasätta det, eftersom det serveras som en sanning.
Det är när man inte har en direkt kontakt med sin gud, vem det än vara månde, utan har ett behov av att av andra få veta vad gud tycker om det ena eller andra, som det blir obehagligt för mig. Speciellt då när människor använder detta extrema maktmedel som religion faktiskt är för att förtrycka och förfölja andra människor.
När det handlar om könsstympning av kvinnor vet jag förstås att det inte står något om detta i koranen eller liknande, men det är ändå det folk TROR eftersom de aldrig har fått lära sig läsa eller fått möjlighet att ifrågasätta den lärdomen. Religion utan källkritik är obehagligt på många vis.
Men när det gäller exempelvis könsstympning av pojkar så står detta mycket uttalat i vissa religiösa texter – vilket nu gör att vi pga religionsfrihet i Sverige tydligen inte vågar stå upp för pojkars rätt att slippa få sin förhud bortskuren i späd ålder. This is not okey.
Religion är makt. Troende är andligt. Det är så jag ser på saken.
Vad säger du?
”Religion är makt. Troende är andligt”
This!
”Men när det gäller exempelvis könsstympning av pojkar så står detta mycket uttalat i vissa religiösa texter – vilket nu gör att vi pga religionsfrihet i Sverige tydligen inte vågar stå upp för pojkars rätt att slippa få sin förhud bortskuren i späd ålder. This is not okey.”
..and THIS! Vems religionsfrihet är det vi pratar om? Föräldrarnas, eller ett (8 dagar gammalt) spädbarns?
..annars ligger girighet och intolerans högt upp på min egen ”roten till allt ont”-lista.
…vad betyder ”This!”? Är det positivt eller negativt? Mvh n00b.
Fan jag trodde du var hardcore-g33k, Hannah
Om jag säger: Word! istället. Klarnar det?
NU klarnar det!
Jag har inte hunnit g33ka mig sedan jag fick barn, så jag ligger 4 år efter. Man säger säkert inte n00b längre heller.
Tack! Får jag väl säga då! Och intolerans ligger högst upp på min lista också.
n00b lever, men det är sjukt nabigt att stava det noob eller n00b.
Nejmen nu jävlar.
”Nabigt”? Betyder detta att man skriver nab istället för n00b? Med a eller 4? What’s happening to the internetz while I’m gone?!?!111++
Jupp.. siffrorna börjar dock försvinna mer och mer (förolämpningar ska gå fort!) och noob är så urvattnat att det mest är ‘retard’, eller ‘tard’ som gäller.
Harregud alltså vad jag blev gammal nu plötsligt. Internet är för ungt för mig.
Det heter interwebs, plox
Säger man fortfarande ”lol” eller? För i så fall, LOL!
Jo.. det gör man nog.. lol har även börjat användas mycket som slutkläm när man tyckt sig vara lite tokrolig.
Annars har nog, och jag parafraserar, AAAHAHAHAHAHAHAGADHGA börjat ersätta lol i mångt och mycket.
Jag vägrar något annat än *asgarvar*. Så oldschool är jag. *YEAH*
Haha.. du får börja raida igen med barn på armarna.
Om jag fått en guldtia för varje Mimiron-HC wipe pga barn (inte mina) så hade jag kunnat köpa något fint
btw (du vet vad det betyder va?
)
Jag kommer inte hålla det emot dig om du raderar all denna OT…
Btw. Tsss. Nu är jag förolämpad.
Jag kommer aldrig radera den här OT-tråden. Jag ska alltid gå tillbaka till den och ROFLMAO. Så det så.
Och sjunga ”Banana phone” samtidigt. Och sedan se på ”Charlie the unicorn” igen och igen. Ahhh. Those were the days.
Damma av lite Beastie Boys istället… MCA har lämnat oss
Den där Charlie fattade jag aldrig…
Sen OBS att jag inte tycker att religion är roten till allt ont.
Jag menar också att sociala strukturer, klassamhällen, maktförhållanden och okontrollerad kapitalism är roten till det mesta onda. Samt människan eviga svaghet och fallenhet för att hitta någon att slåss mot och hata bara för sakens skull. Men religionens makt står lite i ett särförhållande eftersom den på många håll anses okränkbar.
Exakt. Sorry, jag uppfattade inte den nyansskillnaden (borde läst din kommentar ovan ordentligt). Egentligen menar vi kanske samma sak. Typ.
Jag likställer inte troende och religiös, jag tänker att man kan vara ”troende” utan att vara ”religiös” (eller tillhöra ett religiöst sammanhang) men att ”religiös” innefattar att vara ”troende” – och däri ligger väl kanske skillnaden.
Det du beskriver skulle jag snarare kalla för hyckleri och maktmissbruk – dock kanske i religionens namn. Som alltid när någonting tas för att vara sant finns möjligheten för dem som står i ledande position att missbruka sin makt.
Alltså tänker jag att de som TROR att könsstympning av kvinnor förespråkas i koranen är utsatta för människors maktmissbruk och inte utsatta för religionen i sig. Likadant med de som TROR att det är guds vilja att kasta stenar i huvudet på homosexuella, de är utsatta för de strukturer som präglar hela samhället (mer eller mindre).
Men det är klart – om man ser på religion endast som ett maktsystem så kan jag hålla med dig. Dock tycker jag att det är en lite olycklig definition eftersom religion som begrepp för många innefattar en definition livsåskådning och tro (OBS! ej nödvändigtvis regler och förordningar utan snarare uppfattningar om människovärde och kärlek).
Så tänker jag
Jag ska vara den första att säga att så som JAG uppfattar kristendom (jag tar det som exempel eftersom du är kristen och jag har mest kontakt med den religionen) så är huvudbudskapet ett kärleksbudskap. Men även i Sverige har det kommit att handla om heterosexuell kärnfamilj i och med Kristdemokraterna (vad Biro som är katolik har med dem att göra tänker jag lämna utanför, jag trodde att kristdemokraterna var ortodoxa) och eftersom det är de värdena som lyfta fram hamnar alla de andra sätten att leva i ett dåligt ljus.
Och så reproduceras vissa sätt att leva som de som gud är mest tillfreds med, i enlighet med diverse biologisters idéer om att homosexualitet är en sjukdom osv osv.
Men du svarade aldrig på hur du förhåller dig till manlig könsstympning som ju faktiskt står i bibeln? Hur ska vi läsa de där texterna egentligen, hur stort värde ska vi ge dem?
Just det. Manlig omskärelse (jag väljer att skriva omskärelse eftersom det, tycker jag, inte går att likställa med kvinnlig könsstympning med konsekvenser som svåra menstruationer, förlossningar, smärta vid toalettbesök, ingen eller liten möjlighet till sexuell njutning och i värsta fall död) tas upp i gamla testamentet. Vet ej var – är dålig på exakta bibelversar. Gamla testamentet är skrivet till det judiska folket och innehåller en massa föreskrifter och regler som vi inte alls följer idag, t.ex. regler kring födslar och ätande av griskött. För en person som lever idag är dessa regler helt obegripliga, men ofta finns kontextuella förklaringar som handlar om hygien (minska smittspridning t.ex.). Jag är varken religionsvetare eller historiker så jag kan icke redogöra för alla detaljer kring detta, men enligt sådana förhåller det sig så.
Sen kommer nya testamentet som alltså är den text som man som kristen främst förhåller sig till idag. Där står ingenting om omskärelse/könsstympning. Gamla testamentet innehåller flera texter som är intressanta rent historiskt och poetiska texter som säger någonting om människors förhållningssätt till Gud och varandra, det finns också profetiska texter som talar om vad som ska komma. Allt detta är naturligtvis relevant för nya testamentet. Men – lagtexterna är inte så intressanta ur det perspektivet.
Alltså tänker jag att vi bör läsa dessa texter kontextuellt och inte värdesätta dem som lagar och förordningar att följa utan som en historisk dokumentation.
Hur judendomen förhåller sig till omskärelse och gamla testamentet och en kontextuell läsning får någon judisk person förklara.
Anledningen till att jag inte gör skillnad i ord mellan manlig och kvinnlig könsstympning är att det i mångt och mycket har samma kulturella bakgrund i sitt utförande, dvs anledning ”begränsa det sexuella utförandet”. Varför skulle annars omskärlse av pojkar utförts för att hindra dem från att onanera för bara hundra år sedan?
Och ocks av anledningen att det vi i Sverige idag klassar som kvinnlig könsstympning också innefattar så kallad ”symbolisk prickning”, där klitoris sticks med en nål för att framkalla en droppe blod, men där inga men följer på detta. Att det finns långt värre konsekvenser för kvinnor vill jag inte sticka under stolen med, givetvis, men bara för att kvinnor drabbas av värre konsekvenser så innebär inte det att det pojkar utsätts för inte är en könsstymning – för det är det. En stympning av ett könsorgan som dessutom har konsekvenser för njutningen och möjligheten till både onani och utförande av samlag på tillfredsställande sätt.
Smittspridningen av HIV minskas med ca 30 procent i de fall en omskuren man har vaginalt samlag med en smittad kvinna, och det kan säkert finnas anledning till att fortsätta med omskärelse i de länder där HIV är epidemiliknande, även om det inte skyddar åt något annat håll och därmed är en marginell skillnad i smittospridning, men det är knappast önskvärt att det ska användas som ett sätt att få bukt med HIV på.
Kondomer däremot, som många religioner är emot, är ett effektivt sätt.
Okey, jag snöade in på könsstympningsfrågan där, förlåt.
Jag är helt med på att läsa de bibliska texterna kontextuellt, men om vi ska göra det: hur mycket ”guds ord” är de egentligen? Är det alls någon ”gud” inblandad då, eller är kristendomen som jag tolkar din version av den snarast ett medmänskligt förhållningssätt som inte har med en allsmäktig gud att göra?
Det jag menar med kontextuellt i det här fallet är att Gud talar till de här specifika människorna i den här specifika situationen, alltså kan vi betrakta det som Guds ord – men inte nödvändigtvis till oss idag. Guds ord till oss idag (nu menar jag vad som finns att läsa i nya textamentet, som är nedtecknat av människor med fördomar och osympatiska sidor, men som återberättar vad Jesus sagt och gjort) handlar inte så mycket om specifika do’s and dont’s när det gäller mat och hygien utan mer om uppmaningar att älska din nästa som dig själv och att den som är fri från synd kastar första stenen … det handlar ju mer om ett förhållningssätt till andra människor som också speglar hur Gud ser på oss: med kärlek.
Okej, jag håller helt med dig om att både omskärelse och könsstympning (vilket som) är övergrepp. Men tycker mig ibland ana en jämförelse som inte känns helt rimlig i debatten.
(Onaniaspekten för omskurna män hade jag inte reflekterat över – eftersom jag inte har någon förhud själv antar jag. Btw är det den största anledningen till att jag läser din blogg – du är himla bra på att tänka en gång till och se på saker från olika synvinklar och vrår. Jag övar på att också bli bättre på det. Tack för alla nya perspektiv!)
Vill bara också säga att jag på inget vis förespråkar omskärelse – om något i min kommentar triggade ditt försvarstal för kondomer. Håller helt med dig på den punkten. Ingen omskärelse, mer kondomer!
Jag börjar bakifrån (höööhöhöhöh) (nej förlåt, det är fredagskväll, jag är lite opassande redan från start):
Nej, jag förstår förstås att du inte förespråkar omskärelse, men jag ville bara poängtera att många speciellt religiösa ledare går ut och säger att kondom är djävulens påhitt och att det ÖKAR risken för HIV. Det är som sagt inte tron i sig jag har något emot, ej heller kärleksbudskapet, men just RELIGIONEN, en där folk lyssnar på en religiös ledare och köper det som sägs utan att kolla upp det ytterligare. Kristendomen i Europa är förstås inte den värsta religionen, katolicismen med sitt abortmotstånd och sitt homohat och sin påve är kanske det hierarkiska system jag har mest emot. Men det har inte med människorna inblandade att göra, vill jag poängtera igen, det har att göra med tilltron till auktoriteter som jag finner osund på alla vis.
Nu tror jag att den här tråden eventuellt tar slut här, men eftersom vi haft en så trevlig diskussion hittills, vill du inte starta en ny och förklara för mig varför du är kristen och vart du placerar Gud i förhållande till att han/hen/hon hela tiden måste tolkas via människor? För jag hyser en så stark misstro till människor överlag att jag har svårt att förstå just det där ”någon sa till mig att jorden är skapad av Gud, och därför tror jag på det”. Jag vet att det låter taskigt, men det är inte så menat, alls, jag vet bara inte hur jag annars ska förklara hur jag känner. Vill du förklara din utgångspunkt? Din livsåskådning i förhållande till Gud?
Ja alltså, antingen här eller via mail, det går förstås också bra om du vill vara mer privat om det: hannah@onewaycommunication.co
Vet inte om ni såg denna..
http://svt.se/2.174787/1.2670351/fotbollsdoktorn
Jag kan dessvärre aldrig se något som helst som har med kvinnlig könsstympning att göra sedan den gången jag först kom i kontakt med fenomenet, genom en tidning när jag var 10 år där de hade bilder på flickebarn som hölls fast och grät hysteriskt samt en närbild på ett rostigt rakblad med en avskuren klitoris på.
Trauma. Kan aldrig någonsin hantera dessa frågor utan att behöva gå och spy efteråt.
Men vad jag har läst av bibeln så innehåller den ju en rejäl bunt med rätt obehagliga bundskap också? Och visst att de flesta är i första testamentet, och visst att bibeln är skriven är bibelförfattare och inte Gud. Men det brukar inte hindra kristna för att citera de trevliga, etiskt tilltalande historierna ur bibeln. Och då förstår jag inte riktigt hur man kan argumentera för att religionen i sig som är god (eller ej ond), utan bara människorna som tolkar den? Om kristendom inte är bibliska värderingar vad är kristendom då? Då blir det ju BARA människors tolkningar kvar.
Man är vad man gör, inte vad man säger.. (eller tror)
Känner bara att jag måste hoppa in och svara lite snabbt på det här med bibeln. Den innehåller en del ”otrevliga” saker, jovisst. Men grejen är att väldigt få av de sakerna kommer från Jesus, som är den viktigaste personen i kristendomen (och ses som en sida av Gud). Det mest svårsmälta som Jesus har sagt skulle nog vara att han är så hård mot äktenskapsbrott… Därför går det alldeles utmärkt att vara kristen utan att följa reglerna i Gamla Testamentet eller tycka att Paulus ord är lag. (Eller ja, det är en av anledningarna, och gäller självklart bara för vissa kristna.) Å ena sidan har du människors skrifter och historiska och profetiska texter, å andra sidan har du Jesu ord och handling. Sen kan man förstås debattera för att det är ju människor som skrivit om Jesus också, men antar att man som religiös utgår från att det mesta stämmer.
Religion är ju inte heller bara en religiös skrift, utan en synnerligen levande sak (…) som utvecklas. En del traditioner har kommit och gått eller stannat utan att ha någon riktigt tydlig grund i bibeln.
Jag tror att allt handlar om människors tolkningar och det är väl inte så konstigt? Vi tolkar ju verkligheten hela tiden. Vi tolkar lagtexter, vi tolkar budskap i böcker och filmer. Att flera miljoner människor inte håller med varandra bara för att de råkar vara del av en rörelse med vissa grundförutsättningar och samma bok som grund känns inte mycket konstigare än att man kan ha olika favoritkaraktärer i Harry Potter även om man är överens om att bokserien är jättebra.
Jag hoppas att jag inte får ångra att jag skrev det här mitt i natten… Ber om ursäkt för om det är eventuellt är svårförståeligt eller icke sammanhängande på förhand.
DU är så bra på att svara på de här frågorna så det kommer du neppe att få ångra, skulle jag hävda. Anledningen till att jag inte svarat dig bättre där uppe är för att du gav mig för mycket att tänka på, dock på ett helt annat plan.
Men då är ju frågan igen: Vad har Guds ord med det hela att göra? Kunde man inte tänka sig att hen kunde ha lämnat en något mer specifik text efter sig, eller iallafall uppdaterat den någon gång var tusende år, eller liknande? Att vi ska vara snälla mot varandra är ju inget som religion har ensamrätt på, oavsett inrikting på religionen i fråga, och då är frågan om religion som sådan inte bara är ett i dagsläget rätt clever sätt att manipulera människor i den rikting man vill att de ska gå? Dvs tex i krig mot andra av en annan inriktning, som motstånd mot de som är för fri abort, som anöledning till att hata homosexuella, osv osv. Jag menar, jag delar ju ALLA de allmänmänskliga, empatiska och omfamnande principer som din och Fredrikas kristendom verkar gå ut på – förutom den lilla poängen att jag inte tror på att Jesus var Guds son (eller att det ens finns en gud) och att människor är människor utan någon divine intervention. Det fungerar, i mitt tycke, minst lika bra. Men jag har iof inget att jämföra med.
Vad ger det er, till skillnad från mig, att tro på att det finns en Gud? Det är kanske det här som är min mest nyfikna fråga. Hoppas ni inte tar illa upp.
Bara för att Jesus är ”viktigast” betyder väl inte det att inget annat i bibeln räknas? Att bara välja ut vissa bitar i bibeln som man följer är ett steg mot självständighet snarare än religion… Sen var Jesus inte så helylle som han får credit för.. tycker att han var lite otrevlig när han sa:
”Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.” – Lukas 19:27
Var det inte något med svärd också?
*googlar*
Just det ja!
”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender.” -Matteus 10:34-36
Ja, människor tolkar bibeln och alla andra texter, religioner är levande och utvecklas men det är fortfarande religionerna själva som ger de problematiska idéerna möjlighet att spridas så effektivt som de gör, hade alla haft en personlig andlighet hade alla idéer fått filtreras igenom alla människors samvete innan någon skulle ta dem på allvar.
Jag har inget intresse alls i vad tro på gud ger folk. Allt jag vill veta är; är det sant? Vad finns det för anledning att dra den slutsatsen, inte vad en kan vinna genom att dra den.
för övrigt stavade jag ordet ”själva” fel, det blev sjöälva, men chrome’s stavningskontroll hade inga problem med det. Google gillar sjöälvor.
En sak till;
Hannah, då det är sant att bibeln är emot homosexuella måste jag ändå faktiskt skydda bibeln i abortfrågan. Jag vet att många anti-abortanhängare tycker om att påstå att Gud och bibeln står på deras sida men Bibeln nämner inte någonstans att man inte får göra abort. (Man får krossa sin fiendes spädbarn mot en sten, men spädbarn är ju redan födda så det kanske inte får räknas som ett pro-abort-argument. REF: Psalm 137:9)
De pekar bara på ”du skall icke dräpa” men Bibeln spekulerar aldrig i när under graviditeten ett foster räknas som en person.
Först måste jag väll säga att jag är ganska okunnig om den svenska kristendomen och dess teologi. Och tycker inte att religiösa bör ta ansvar för vad andra religiösa (som inte delar deras tro eller tolkning) säger eller har gjort.
Men…
Det problemet jag kan se i religioner är hur de (flesta antar jag) hanterar frågor om moral/ rätt och fel. Med en gud eller någon annan högre instans/makt så placerars aktoriteten i frågan vad som är rätt och fel utanför människan. Med en hypotetisk eller reell fastslagen moral så förflyttas vår uppgift från att skapa och argumentera för en moral inom samhället till att försöka förstå och argumentera om guds moral.
Och i det senare fallet så hamnar förståss mycket makt hos uttolkare (präster, profeter, författare av heliga texter) av guds ord. (Fast ökad rörlighet mellan kyrkor och religioner har väll till viss del minskat den makten och flyttat tillbaka den till folket.)
Jag antar att religion gör diskussionen om moral mer trögflytande. Både på gott och ont skulle jag tro.
Vet inte om jag gjorde mig själv tydlig. Men poängen är att oavsett vad det står i bibeln (bra som dåliga saker) så medför religionen ett annat förhållningsätt till hur man ska diskutera moral. Och allt sånt variera så klart på hur mycket man tror att man kan förstå Guds vilja. Vill inte säga att alla troende är dogmatiska (långt ifrån) men jag tror att det finns mekanismer i tro som uppmuntrar till det.
Till slut en nyfiken fråga: hur menar du att humanister är religiösa? Jag har själv väldigt svårt att placera dem där utifrån min bild på vad religion är. Möjligen pratar vi om helt olika saker. Så frågan är kanske: vad är religion?