Utdrag ur Hannahs sexualkunskapsbok -97
Ni vet när man hittar gamla dagböcker och rodnar så man blir självlysande av vad som står i dem?
Jag skrev tack och lov inga sådana dagböcker när jag var ung (värt när ingen skulle läsa dem ändå, liksom, blogger by heart redan då). Men. I det där sexualkunskapsprojektet vi hade i åttan, det där ni vet när vi skulle skriva våra egna böcker?
Jodå. Där står det saker i dagboksform minsann.
Exempelvis står där 14-åriga Hannahs beskrivning av en drömkille. När jag alltså var exakt hälften så gammal som jag är nu. Som ni nu ska få ta del av. Jag bjussar på mig själv, kan man säga.
Here we go. [klammers = mina nutida kommentarer]
Min drömkille måste vara snäll men ändå busig [hahahahahahahahaha åh lilla Hannah din sötnos, alla dejtingsidor i världen är fulla av snälla men busiga killar, om du bara vetat]. Sparsam men inte snål [här kommer arbetarklassen in som ni kan se, solidaritet men ej överdriven konsumism, duktig tjej]. Ömsint men ändå galen [vad jag nu ville med en galen kille till, tror eventuellt att det hade att göra med vilken kille som var min utseendereferens, som ni ska få se senare]. Alltid redo att gå ut och ha kul [pga hatade och hatar fortfarande den värdelösa umgängesformen "se en film ihop"]. Ha humor. Alldeles förfärligt mycket humor! [Okey, jag är med dig på den, fjortisHannah]
-
Han måste vara ärlig [ett okey kriterium får jag ändå tycka], trogen [pga allt utanför tvåsamhets- och monogaminormen fanns förstås inte i min tankevärld], gärna lite fräck och rapp i käften [vilket jag fortfarande håller med om ifall 14-H menade "kvick i repliken och med intelligent bitsk humor", vilket jag tänker läsa mig själv som att jag menade för jag är den förlåtande typen].
-
Han får inte vara lättstött eller långsint [Word!], och han måste kunna trösta, diska och bädda sin säng själv! [God bless my little heart, som om jag någonsin bäddade min egen säng på den tiden - eller för den delen gör det ens idag.]
-
Utseende spelar ingen roll, men ska det vara en drömkille så… en som ser ut Skeet Ulrich vore ju inte helt fel! [Vilket alltså är han som spelade den skitsnygga mördaren/pojkvännen i första Screamfilmen, därav "galen", utgår jag ifrån]
Men det viktigaste av allt: Han måste älska mig! [Ja! För att det viktigaste för mig var förstås att bli älskad av vem det än vara månde! Var du en kärlekstörstande stereotyptjej, fjortishannah, var det bara]
Ja.
Såhär i efterhand kan jag ju konstatera att det, även om det inte var så himla snyggt formulerat, ändå var överlag ganska bra tänkt av mig.
Sedan var det ju också väldigt fint av mig att hävda att utseende inte spelar någon roll.
För det gör det förstås inte.
Fast…
Hm. Vänta nu ett ögonblick.

Skeet Ulrich

Nijas Ørnbak-Fjeldmose a.k.a han som jag gifte mig med
…
Alltså. Det skulle kunna vara en slump.
Det skulle det faktiskt kunna vara.



Nä, det vet jag inte…?
Nä, det vet jag inte…?
För övrigt så känner jag mig som halva din drömkille. För på i princip alla ”A men ändå B” så passar A men inte B in. Snäll? You bet. Busig? Njae… Ömsint? You bet. Galen? Njae… Eller vänta, räknas social fobi? Inte? Nähä, men skit ire då, du är för gammal och gift för mig ändå!
Överlag så verkar jag ha prickat in alla de egenskaper som gör en stabil men tråkig och missat alla kryddorna. Jag är med andra ord lite som havregrynsgröt utan sylt (eller nåt åt det hållet).
Hahahahahahaha, men å andra sidan så har du alldeles förfärligt mycket humor! Såatteeee, om du växer ikapp mig nån gång och jag råkar bli singel så kan vi ju snacka. På Skype. För att underlätta för din sociala fobi.
Fobin har gått framåt enormt mycket senaste året. Och den innefattar telefonskräck (första gången jag skulle delta i en telefonkonversation på skype så satt jag tyst i timmar).
Och humor online och AFK är två olika saker.
(Jag äter för övrigt alltid min havregrynsgröt utan sylt).
(Sylt på havregrynsgröt? Vadå, äpple och kanel är det väl som gäller?)
(Jag är ”vanilj”havregrynsgröt – dvs utan någonting. Utom möjligtvis mjölk för att få ner temperaturen.)
HAHAHA! Åh gud vad jag önskar att vi skrivit sådana böcker… Måste kolla igenom mina grejer hemma hos föräldrarna och se om jag hittar mina ”måsten” för en kille jag skrev i högstadiet. Har för mig att jag nämnt allt från ”hans pappa ska ha mycket hår så att han inte riskerar att bli tunnhårig för tidigt” (check, förresten) till ”han ska ha systrar så att han vet att tjejer har mens”. Öht skrev jag ner ganska mycket önskemål som handlade om bra genetiskt material så att våra barn skulle bli snygga och smarta.
Hahaha, jag dör. Hannah, slående likheter [utseende] de där ju. Hur är det möjligt?! Mina dagböcker handlade nog typ om ”detta gjorde jag idag” tror jag slängde dem när jag mognade på gymnasiet, men inte var tillräckligt sugen på mitt gamla jag för att spara dem.
Nijas: Fast han är ju snyggare än mig.
Hannah: jaja, men du får ju tänka på att han har smink plus plutläpparna på.
Nijas: DET SA DU BARA INTE?! TILL MIG!? KÄNNER DU MIG ALLS!?
Hannah: Satans.
Please explain.
Ska jag verkligen behöva?
*suck* Nijas ville förstås att jag skulle ha svarat ”Ne-ej älskling, du är mycket snyggare än honom!”.
Dock att det var iallafall till dels på skämt.
Heh, jag tycker din kille är den snyggare av de två. Tycker rent generellt att han är allmänt snygg. (NO HETERO!) (”No hetero” är alltså disclaimern som talar om att jag inte menar att jag vill ligga med honom. Fast jag är ju hetero. Men…äh. *trasslar in mig*)
<3 Skeet Ulrich!
Hmm så det var inte bara i min skola man gjorde detta i åttan. Eller vi beskrev bara våra ”drömpartners”. Måste stått i läroplanen eller nåt för det är ju ändå snarlikt. Tyckte det var en meningslös uppgift då det begav sig.
Nu är du liksom nästan tvungen att skriva vad du skrev om DIN drömpartner!
Haha någon som gick i fällan rejält där
Fast jag ska ärligt säga att jag inte minns något sådant från skolan… å andra sidan så innan universitetet så var jag och skolan inte så bra kompisar (och nej jag menar inte det sista bokstavligt i fall någon skulle få för sig det)…
Jag inbillar mig att jag vet att jag och Nurbo är -83:or bägge två, det kan ha med det att göra. När är du född?
Ja det är klart det kan vara det men jag tänkte att om jag nu säger att han gick i fällan så antyder jag ju lite att ”vi andra” har undvikit den… och därför påpekade jag att jag faktiskt inte har något minne av att ha gjort något sådant i skolan…
och jag är hur gammal som helst… så till vida 5 minuters hyppotesen inte är sann då är jag 5 minuter…
Nu tycker jag att alla måste skriva sin drömpartnerbeskrivning antingen från 14-års ålder eller nuvarande!
Vilka krav…
”Jag tycker” är nog ”krav” du. Tur att det inte är DU som är min cyberkille utan din bror!
Tur för vem?
Tur för din och min relation!
Snygga bröst, smal och utan stämband
(Vågar inte posta denna utan att först säga att jag skojar ^^)
Slutklämmen fick mig att skratta på rätt bra XD Jo, visst är det en slump
Jag minns inga sådana b¨öcker, men däremot skrev vi mycket egna sagor och berättelser. Jag har sparat två – den ena heter Den eldsprutande prinsen (jag gissar på att jag var runt 9-10 när jag skrev den) och handlar om en elak eldsprutande prins som rövar bort en prinsessa men eftersom hon är så snäll och trevlig och vacker och dessutom blir förälskad i prinsen så blir han såklart också snäll till slut och så gifter de sig. (*host* ja jag vet, inte så originellt eller normkritiskt)
Som av en slump heter denna prins Pontus – precis som mannen jag gifte mig med tjugo år senare
Fast min man var snäll redan när jag träffade honom, har inte rövat bort mig och sprutar inte eld så likheterna är i övrigt ganska begränsade.
Åh! Nu blev jag helt kär; fy katten så fint!
Pingback: Om man hatar att se på film | One-way Communication