Att smida medan järnet är varmt 2

…eller hur Norgetragedin blev kvinnornas/feministernas fel. Samt en prisutdelning! Åh så spännande.

Det är ju inte några nyheter att de främsta antigenusdebattörerna på internetz är Pelle Billing och Pär Ström, så jag tänker faktiskt helt kvalitativt låta dem stå för hela det här inlägget. Det är ju ingen jävla forskningsrapport det här.

 

Vi börjar med Billing, som har skrivit ett inlägg vid namn ”Grogrunden för ett monster” där han listar en del saker som enligt honom kan ge upphov till en man likt Breivik, dvs dessa:

• Att växa upp utan sin pappa. Detta är en välkänd riskfaktor för våldsbrott, och Anders Behring Breivik är inget undantag. Om ens pappa försvinner ur ens liv vid 15 års ålder har kontakten innan dess med största sannolikhet varit dålig, och sparsam.

• Arbetslöshet. Män som inte kan försörja sig har en tendens att isolera sig, och har ytterst svårt att skaffa sig fru och barn. Breivik hade inte haft någon inkomst de senaste fem åren.

• Barnlöshet. Frivillig barnlöshet är en sak – inget ont om detta. Men många män är ofrivilligt barnlösa. Dels beror detta på att populära män kan ha två kullar barn, vilket gör att mindra populära män inte kan få barn alls (kvinnor har mer sällan två kullar barn). Dels beror det på att män som har barn ofta inte får leva med dessa barn om de är underklass eller arbetslösa. Det finns inget bättre än familjeliv för att få män att använda sin inneboende kraft på ett konstruktivt sätt.

• Dålig sexuell framgång. Förr i världen sågs det inte med blida ögon på tillfälliga relationer eller många sexpartners. Alla skulle gifta sig (och fick då en sexpartner). Idag lever vi i en helt ny värld, efter den sexuella revolutionen. Precis som när det gäller familjebildning kan populära män ha många sexpartners, medan mindre populära män knappt får någon partner alls. Detta riskerar i längden att föda hat och destruktiva tankar.

• Medfödd störning. Det är tveksamt om en man helt utan neuropsykologisk störning blir en “ensam galning” av den typen Breivik är – även om alla de andra faktorerna är närvarande.

Så långt, så gott. Nåja. Jag orkar inte gå djupare in på det inlägget och vad hans formuleringar implicit säger om kvinnornas roll i det hela, det kan ni tillexempel läsa om i NoBoyToy’s inlägg istället. Däremot måste jag lyfta upp några väldigt fina kommentarer som går att läsa därunder, nämligen dessa (som jag valt ut efter mycken möda och stort besvär, det är då en helt fantastisk diskussion som pågår där) (speciellt leifer är verkligen en stjärna) (Obs! Ironi.):

 

leifer säger:
24 juli 2011 kl 20:51

Ja du är inne på nåt och det är män som marginaliseras och är på vissa sätt förlorare i det nya s.k. jämställda samhället, särskilt då som män har färre medfödda fördelar gentemot kvinnor. Kvinnor kan ju i större utsträckning öka sin levnadsstandard genom att välja rätt män till partner, liksom göra barnkarriär. Dom väljer då bort män som dom tycker inte har nån framtid. Detta är även ett mönster i filmer. Tjejen dumpar snubben som är en loser.

Tyvärr tycks dessa män som söker sig till s.k. högerextremism istället vilja återskapa nåt slags könsrollssamhälle. Ett där män är “riktiga män”. Kanske handlar det om att återupprätta nån slags förlorad heder?

 

Aha. Det nya jämställda samhället har tagit ifrån männen en massa fördelar som de tidigare hade i och med att de var män och därmed i en fördelaktig position redan från start. Nu när manlighet som sådan inte längre är en fördel per automatik kan kvinnor med sina ”medfödda” fördelar (jag undrar verkligen vilka som åsyftas här, är det brösten?) välja bort män utan ambitioner i mycket högre grad. Detta är alltså ett slag för den manliga hedern. Och därför är det den nya jämställdheten som är boven i dramat. Spännande vinkling indeed! Speciellt hänvisningen till film, som vi alla vet reflekterar verkligheten alldeles strålande. 

Vidare:

 

Jack säger:
24 juli 2011 kl 23:08

“Dels beror detta på att populära män kan ha två kullar barn,”
Här kan lika gärna kvinnans beteende skuldbeläggas, hon impregnerar sig med någon som redan är i familj eller som inte tänker stanna med barnen. Samt inte minst kan skuld läggas på de sociala transaktionerna som tar pengar från män och ger till kvinnor gratis, så att de inte är intresserade av män utan hellre “bitchar” om att de inte behöver en man, de får ju pengar ändå, från staten, vilketn i sin tur brukat våld och våldshot mot män för att ta dessa pengar ifrån dem.

 

Ah. Det gamla ”kvinnor för skylla sig själva om de är så dumma att de skaffar barn med män som inte tänker ta sitt ansvar för barnen”. Att männen som inte tar ansvar för sina barn skulle ha någon slags skuld i frågan är förstås uteslutet. Att kvinnorna sedan ”bitchar” om att de inte behöver någon man… vänta, är det ett vanligt scenario? Och vänta, får de pengar från staten som använt våld och våldshot för att ta pengar från män? …menar han männen som betalar underhåll för barn de faktiskt har ansvar för? Eller menar han männen som betalar skatt? För mig veterligen är det inte bara männens skattepengar som går till att betala ut underhåll till (helt) ensamstående föräldrar. Fast jag kan förstås ha fel, jag är knappast någon skattemas.

Och så leifer igen, som strössel på kakan:

 

leifer säger:
24 juli 2011 kl 23:40

Detta med avsaknad av fadersgestalt, Sverige är ju världsledande på ensamma mammor. Många av de pojkar som ballar ur växer upp med ensamma mamman. Vad är deras ansvar? Och hur uppfostrar dom sina pojkar egentligen.

 

Ja, såklart, vi saknade det sista skuldbeläggandet av de ensamstående mödrarna. Kan de inte uppfostra sina söner ordentligt så de inte blir psykopater och huliganer, så borde de aldrig skaffat barn med en man som inte tänkte ta sitt ansvar som förälder! Eller hur var det nu? Vart var pappans ansvar? Eller handlar det månne om att vi har byggt upp ett samhälle balanserande på den fragila konstruktion som tvåsamheten trots allt är och som därför låter ensamstående utföra två människors jobb? Nej väl. Inte det, väl. 

 

Nu blir det här för långt igeeeen (förlåt mormor, jag borde inte skriva så långa inlägg, vi snackade ju om det här senast igår, men gud jag blir ju matad med stoff här). 

 

Okey. Nu närmar vi oss klimax, nämligen Pär Ströms blogg, där han med fantastiskt finkänslig (eller?) retorik lyckas få sina egna associationer att till synes ge feminismen del av skulden för Norgetragedin genom att först presentera en lösryckt tanke han fick, för att sedan bygga vidare med att dra upp det svenska genusdagiset Egalia i sitt inlägg ”Forskare kräver mer manlighet på dagis”. Guilt by association, om något:

 

 ”Professorn är bara en av många debattörer, som på senare år börjat kräva olika behandling av flickor och pojkar med hänvisning till de biologiska skillnaderna.”

Så här säger Gideon Zlotnik, specialläkare i barnpsykiatri:

Gideon Zlotnik

”Vi har den paradoxen, att vi å ena sidan gärna vill ha riktiga pojkar. Som vinner mästerskap och är goda soldater. Å andra sidan hämmar man den delen av pojkens utveckling i de pedagogiska ramarna, för att det huvudsakligen är kvinnor som styr. Och så blir de som riktiga pojkar på ett negativt sätt. De blir rastlösa, aggressiva och gränsöverskridande.”

När jag läste den sista meningen gick min tanke till vansinnesdådet i Norge. Finns det möjligtvis ett samband?

I Sverige går vi som bekant en väg som utgör motsatsen till vad de ovan nämnda forskarna förespråkar. Ett framträdande exempel är förskolan Egalia i Stockholm, som satt som målsättning att utplåna könen. På Egalia ändrar man exempelvis barnsånger så att ”hen” ersätter ”han” och ”hon”. Det blir ”En sockerbagare här bor i staden, hen bakar kakor mest hela dagen”.

 

Ja, ni läste rätt. Pär Ström vill få det till att genusdagis kommer föda en drös psykopatiska högerextrema våldsmän utan empati. Det faktum att Breivik var starkt emot genustänk och ansåg att ”Damer skall vara fruar och sköta hushållen, inte poliser och soldater, och män skall fortsatt hålla upp dörren för damer” spelar givetvis ingen som helst roll. Att fostra barn till att bli individer istället för kön måste vara det farligaste som finns.

 

Och priset för att använda Norgetragedin på minst finskänsliga sätt för att främja sina egna syften går givetvis till [trumvirvel] PÄR STRÖM!

Han vill säkert tacka sin mamma.

 

(Jag ber om ursäkt för allt raljerande.)
(Eller nej, det gör jag inte alls. My blog, my rules.)
(Hah.)