Det här är väldigt roligt. Fanny, Fumiko och Pär Ström har alla tre skrivit inlägg om den nyutkomna serieboken ”Maran”, den andra delen av Koliks feministiska sexserier (jag tror att Drift av Liv Strömquist var den första). Att jag lyfter upp att just dessa tre skrivit om det är förstås både för att det kan vara bra med en kontextplacering, men också av den här anledningen:

1. Pär snackar om feminismens dubbelmoral, där porr å ena sidan framställs som patriarkalt förtryck, och å andra sidan framställer feministisk porr som något bra (utan att för den sakens skull kunna se att det inte är ”feminismen” som säger detta, utan olika sorters feminister),

2. Fumiko å sin sida är en av de feminister som tycker att porr är dåligt och reproducerar gammalt kvinnoförtryck, och

3. Fanny är den sorten som tycker att porr kan vara ett feministiskt verktyg, men att våldtäkt aldrig kan vara feministisk.

Så tillåt mig vara nummer 4, och också ställa mig frågan

Kan skildringar av våldtäkt kallas feministiska, bara för att det är en kvinna som skapat dem?

Jag tycker det.
Jag tycker verkligen att Lina Neidestam har en poäng när hon på frågan ”Men kan det inte bli exakt samma sak som när en man gör det?” svarar så här:

”Det kan det verkligen men även om en tjej och en kille gör samma sak kan det ses på helt olika sätt. Våldtäktsscener kan vara feministiska för att det är en tjej som gör det”.

För jag anser för det första att det är helt okey att tända på precis vad som helst. Jag menar det. Vad som helst. Så länge man kan förhålla sig till sina fantasier som just fantasier och inte försöker förverkliga dem på andra människors bekostnad.

Fantasier om våldtäkt är inte alls ovanligt. I mainstreamporren finns det hur mycket som helst på det temat. Märk väl att jag nu talar om producerad porr, där det finns ett slags manus att följa. Det går säkert att hitta upptagningar av verkliga våldtäkter på nätet också om man letar på lite mer suspekta forum, men då handlar det inte om porr mer utan om brottslighet.

Men att tända på fantasier om våldtäkt, för porrfilm är nu en gång för alla ett visuellt gestaltande av sexuella fantasier, är inte samma sak som att tycka att riktiga våldtäkter i sig är sexiga. Det är inte att vilja att våldtäkter ska fortsätta finnas som maktutövande. Det är inte att glatt rulla över på rygg och sära på benen om det kommer någon och antastar en. Det handlar om sexuella fantasipreferenser, och oavsett om det har med våld att göra eller inte så är det helt okey även för kvinnor att ha sådana, utan att de ska beskyllas för att upprätthålla patriarkatet.

Det finns också vita människor som går igång på fantasier om exempelvis afrikaner. Vad ska vi tycka om det? Att det är kolonialt och upprätthåller maktobalansen mellan olika etniciteter och att sexuella skildringar av svarta och vita tillsammans aldrig kan vara fria från förtryckande konnotationer utan alltid alltid är förnedrande för den med afrikanskt ursprung, även om det är hen själv som producerat skildringen – för att hen i sin tur tänder på vita?

Jag köper det inte.

För det första köper jag inte att det ens kallas skildringar av våldtäkt. Det är inte våldtäkt som skildras. Det är rape play. Och det vet vi. För det är producerad erotik. Det är ingen som blir våldtagen. Sluta missbruka det ordet. Våldtäkt är när någon inte vill ha sex. Rape Play är när någon gärna vill låtsas att de inte vill ha sex, eller vill låtsas att den de har sex med eller fantiserar om inte vill ha sex. Inte samma sak.

Jag tycker för det andra att det största problemet med mainstream rape play-porr är att den skapas av och för män. Det blir något helt annat med rape play-porr som skapas av kvinnor. För plötsligt kan vi undkomma den manliga blicken. Jag skriver kan, för det är inte säkert att det görs. Men det går. Och plötsligt kan vi få en visuell fantasi som får med mer av det som kvinnor tänder på inom den genren. Saker som männen kanske inte kan föreställa sig, för de spelar den andra rollen, identifierar sig med det andra könet, och även om de kan föreställa sig det ändå väljer att inte inkludera det i porren, för deras målgrupp är främst – andra män.

Det är inte de sexuella handlingarna i sig som är problematisk med porrindustrin, det är det fruktansvärt nonchalanta sätt på vilket kvinnor ofta framställs som objekt. Det är avhumaniseringen och passiviteten som vi ska hålla under uppsikt och vara kritiska mot. Inte de sexuella skildringarna.

Rape play och skildringar av påhittad våldtäkt kan vara upphetsande. För både män och kvinnor.

Och att vilja arbeta för att inkludera den subjektivt kvinnliga blicken i porrskildringar är enligt mig feministiskt. Att skapa porr ur en kvinnligt perspektiv, även om män tidigare skapat liknande, är feministiskt.

Oavsett vad man eventuellt tycker om folk som går igång på fantasier om sexuellt våld.