Vidare med granskningen av de källor som Ström använder sig av under rubriken ”Människan är ett djur” (s. 17-18). Introgranskningen av det stycket kan ni läsa här.

Idag nummer 19, som används på detta vis av Ström:

I ett tredje approjekt, utförd av en tredje forskargrupp, gav man pinnar som leksaker till apor. Det visade sig att honorna på ett mycket tydligt sätt lekte med pinnarna som om de vore dockor, vilket hannarna gjorde i mycket mindre utsträckning.

För det första refererar han till källan felaktigt, eftersom det inte alls rör sig om en forskargrupp som gett pinnar till apor. Det är faktiskt mycket mer spännande än så! Det rör sig nämligen om 14 års observationer av en grupp vilda schimpanser som trots att de inte utsatts för den sorts mänsklig socialisering som uppstår hos infångade djur, ändå har noterats använda pinnar på ett vis som påminner om människobarns sätt att leka med dockor. Det är faktiskt intressant, men det är inte alls samma sak som att kasta in random föremål hos apor och vips, se hur de leker som mänskliga flickebarn och gossebarn, som Pärs formulering får det att framstå som.

För det andra är det intressant att Ström väljer att skriva ut den här artikeln som källa snarare än orginaltexten som tog mig ungefär två sekunder att googla fram. Att välja att referera till källor som genomgått filtrering via en artikelförfattare är alltid tämligen vanskligt, eftersom människor aldrig kan vara fullständigt objektiva och neutrala i sitt textspråk. Således inleder artikelförfattaren exempelvis hela texten med att applicera mänsklig kultur på aporna och därmed implicera att de är mer lika oss än vad de egentligen är, och dessutom antyder att honapor skulle vara lika tända på att få en pinne som ett människobarn är på att få en specifik sorts leksak på julafton. Ett gammalt men väl beprövat trick.

The must-have gift for young female chimpanzees this holiday season might be in the Christmas tree, not under it.

That’s the finding of scientists at Harvard University and Bates College, who say female chimpanzees appear to treat sticks as dolls, carrying them around until they have offspring of their own. Young males engage in such behavior much less frequently.

Efter att således ha konstaterat att det främst är honor som leker med pinnar på detta vis drar sig artikelförfattaren inte för att helt sonika gå tillbaka till att tala om enbart ”apor”, utan att specificera könet på aporna, vilket ger intrycket att allt som skrivs i det följande stycket torde röra enbart honorna:

Some young chimpanzees carried sticks into the nest to sleep with them and on one occasion built a separate nest for the stick. The researchers even witnessed the animals playing a version of the ”airplane game,” lying on their backs with their ”offspring” balanced across their upraised hands.

Därför är det förstås väldigt intressant att kunna läsa i originaltexten att den specifika apa som vid ett tillfälle gick steget längre än alla andra och byggde ett litet bo till sin pinne faktiskt råkade vara en hanne, och inte en hona som formuleringen antyder.

För det tredje rör det sig om strax över hundra tillfällen utspridda över 14 år och dessa tillfällen gäller både honor och hannar. Tillfällena avser bärande av pinnar på ett vis som inte verkar ha någon direkt funktion (exempelvis för att gräva i hålor eller slåss med) och de räknar med alla noterade tillfällen som kan sträcka sig från allt under 1 minut upp till mer än fyra timmar. Det skulle med lite enkel matematik alltså röra sig om ca 8 tillfällen per år som apor bär omkring på pinnar på ett sätt som inte uppfyller någon rent praktisk funktion, oavsett hur lång tid de spenderar på det (nån som är haj på att läsa statistik får gärna rätta mig i det här). Så att honschimpanser skulle bära omkring på ett slags barnsubstitut tills de får egna barn (carrying them around until they have offspring of their own) är en tämligen drastisk formulering med tanke på vad studien egentligen visar.

 

För det fjärde utgår hela studien ifrån ett antagande om att pinnlekarna är ett slags förberedande inför omhändertagande av avkomma, och forskarnas ursprungliga tes var att honorna skulle engagera sig i detta mer frekvent än hannarna.

”We have seen juveniles occasionally carrying sticks for many years, and because they sometimes treated them rather like dolls, we wanted to know if in general this behavior tended to represent something like playing with dolls,” says Wrangham, the Ruth Moore Professor of Biological Anthropology at Harvard. ”If the doll hypothesis was right we thought that females should carry sticks more than males do, and that the chimpanzees should stop carrying sticks when they had their first offspring. We have now watched enough young chimpanzees to test both points.”

Jag vill inte vara elak, men för att citera Pär Ströms egna ord om feministisk forskning i hans förra bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” (s. 175) så är väl detta ett typiskt exempel på ”forskning som från början är upplagda så att de ska producera ett resultat som passar som vapen i den feministiska offensiven, medan man låtsas att det rör sig om objektiva undersökningar”, fast ni får byta ut feministiska mot något lämpligare ord här. Förstå mig rätt, jag har ingenting emot subjektiv forskning så länge den är reflexiv, eftersom jag tror på pluralism, men eftersom Pär själv ogillar subjektivitet tycker jag att han kanske skulle titta närmare på de källor han använder av just den anledningen. Eller är det så att det enbart är feministisk forskning som är subjektiv, måntro?

Nåväl.

Det allra mest intressanta, eller märkliga, med den här studien är att liknande beteende hos vilda schimpanser inte noterats i något annat område i världen än just i Kanyawara, varpå forskarna själva faktiskt medger att lokal socialisering måste spela en stor roll i apornas beteende.

"Obviously in humans there is a huge role for peers, parents, and others to influence a child's preferences for different kinds of toys, and the same may well be true of chimpanzees," Wrangham says. "One of the things that makes our finding fascinating is that there is little evidence of anything comparable in other chimpanzee communities, which raises the possibility that the chimpanzees are copying a local behavioral tradition. So this may be a lovely case of biological and social influences being intertwined."

Betyg på källan: Den visar att det finns möjliga medfödda tendenser till att leka med pinnar på olika sätt hos honor och hannar i en viss specifik grupp av schimpanser som lever på en viss plats. Forskarna själva verkar inte försöka låtsas att socialisering inte påverkar hur vi beter oss, allt de säger är att de noterat en skillnad i antal gånger som honor och hannar plockar upp pinnar och leker med dem på ett icke uppenbart funktionellt sätt, och försöker således dra en parallell till människobarns lekbeteende, som de också medger är influerat av omgivningen.

För att göra saker och ting ännu bättre har jag kontaktat Malin Ah-King vars vetenskapliga kritik jag refererade till i förra granskningen, och hennes generella kommentar till den här artikeln är

att generalisera från en population av schimpanser till alla schimpanser och sedan till människor också är en övertolkning.

Och Pärs försök att använda denna källa som bevis på att kön inte är en social konstruktion faller till slut ganska platt.

 

För även om vi ponerar att jag köper resultatet av den här studien rakt av, så tycker jag ändå att det mest anmärkningsvärda är att det trots allt är en förhållandevis stor andel hannar som leker med pinnar på ett sådant omhändertagande sätt, med tanke på att det är 99% av honorna som bär på ungarna, och med tanke på den extrema könsuppdelning som finns hos schimpanserna.

Detta om något borde väl vara ett bevis på att även i ett samhälle där det är den största och mest aggressiva hannen som dominerar och har mest status och makt, väljer unga hannar ändå att bryta mot normerna, och att vi därmed inte tjänar något på att försöka cementera dessa könsroller ännu hårdare.

(Och bara för säkerhets skull. Pär är fel ute redan från start när han säger att feminister hävdar att barn föds utan några som helst genetiska och medfödda förutsättningar. Det gör vi inte. Vi ifrågasätter hur mycket värde vi lägger i dessa förutsättningar och hur mycket vi begränsar oss själva och varandra genom att utgå ifrån att vi har vissa egenskaper enbart baserat på våra kön.)

…

Sen är det förstås jätteroligt att Pär på sin blogg där han tog upp samma artikel skriver så här:

Den här sortens forskningsrön är förstås ett dråpslag mot den feministiska teorin att könen är en social konstruktion (uppfunnen av patriarkatet för att förtrycka kvinnor). För ingen kan väl ändå hävda att patriarkatet är så mäktigt och överallt närvarande att det skickar representanter till djungeln för att tvinga chimpanshonor att bli strukturellt underordnade?

För hur var det nu med just schimpanser igen?

Schimpanser lever i grupper om 4—40 djur och bildar patriarkaliska samhällen.

Ja just det ja. För patriarkatet är nämligen inte en feministisk uppfinning. Det var ju det lilla kruxet också förstås.

…

Tycker du att jag är helt fel ute? Det finns absolut ingenting som hindrar dig från att göra en egen granskning av samma källa. All info kring det här projektet hittar du här.