Duktiga och Intelligenta Tanja Suhinina har startat en bloggutmaning på tema sex och samlevnad, och det passar mig ju som hand i handske, och dessutom skriver jag verkligen för lite om sex så det här måste jag förstås vara med på.

Första utmaningen är med rubriken ”sova ihop”.

Mitt perspektiv blir småbarnsförälderns.

Alltså det här att sova i samma säng som sitt barn. Vi testade. Det gick inget bra.

Det borde jag räknat ut. Men det finns en sån där skinande god-moder-gloria över att sova tillsammans med sina barn som ger skyhögt kapital i förhållande till respektabiliteten hos föräldrar (Ja, jag läste ut Beverly Skeggs ”Att bli respektabel” igår, jag är så jävla lättpåverkad) som jag gärna ville försöka mig på. Man vill ju vara en god mor, liksom.

Alltså en sån där ”Jamen jaaag sover sjääälvklart alltid tätt-tätt ihop med mina barn så att vi verkligen kan aaaanknyta ordentligt och den ljuva doften av barn i mina armar, mmmm-HMM, och givetvis helammar jag heeeeeela första året och bär mina ungar i sjal för sjalbarn är helt enkelt liiiite bättre än andra barn, lite mer harmoniska och härliga, och nämnde jag att vi har samsovit lika tajt som en välgjord falafelrulle i fyyyra år nu?” (Obs, inget ont om alla som gör såhär, ni har bara mycket högre föräldrapoäng än vad jag har och jag hatar er lite för det.)

Jag samsover inte med mitt barn. Jag samsover istället med barnets far. Det fungerar verkligen mycket bättre.

För det första tumlar han inte omkring som en ångvält och använder mitt ansikte som huvudkudde. För det andra sparkar han mig inte i magen. För det tredje och fjärde är det helt okey att i sömnen lägga benet över honom utan att han för den sakens skull kläms till döds, och jag måste inte ligga stel som en pinne och sova med försiktighet hela natten för att inte störa eller väcka eller skada honom. Och för det femte kan vi knulla. För ärligt talat, småbarnsföräldrar har fan inte tid att ligga loss på diverse andra platser i hemmet hela tiden. Den där stunden precis innan man ska sova är guld värd för samlivet. Och då vill jag inte ha det så här:

”Älskling, ska vi ligga lite kanske?”

”Ja-aa, det vore faktiskt inte så dumt!”

”Gött! Vänta, jag ska bara…”

…och så baxa upp barnet, bära det till sin egen säng, förbanna sig själv för att ungen vaknade när det lades ner, spendera fem minuter på att säga ”sssch sssch sssch” och gunga vaggan fram och tillbaka, trippa på tå tillbaka till sängen, väcka sin partner som hunnit somna, påbörja ett förspel, stelna till mitt i en kyss för att barnet gjorde ett ljud, bestämma sig för att det nog bara var falskt alarm, fortsätta hångla, börja knulla, avbryta strax innan klimax för att barnet nu vaknat på riktigt, bära tillbaka det till sängen där det givetvis somnar förnöjt direkt, sucka lite och…

”En annan gång, kanske…”

”…ja. En annan gång. Om 15 år eller så.”

Så. Jag förespråkar också samsovning. Med sin partner.

Det gör mig kanske inte till världens bästa mor, men det gör mig iallafall utsövd och tillfredställd.