Hade jag inte redan tagit farväl av feminismen så hade det varit ikväll det hände

Okey. Jag är sur. Av en massa personliga anledningar (om någon har ett fett jobb åt mig tex så är jag tillgänglig från 1 juli, eventuellt tidigare) MEN också av mer diskurspolitiska anledningar.

Tex detta att min kollega på Rimligheten.se, Rasmus, skrev ett inlägg i en FB-grupp där trådstarten såg ut såhär:

Jag läste en post på reddit (länk i kommentarerna) om en man som våldtagits av en kvinna och upptäckt att ingen trott på honom eller alls brytt sig. Och jag kom att tänka på att relativt många av mina killkompisar också berättat att de utsatts för sexuella övergrepp av kvinnor (även om många inte kallat det för just det så är själva handlingarna de beskrivit sexuella övergrepp).
Hur bör man egentligen hantera situationen när man utsatts för något som väldigt många inte ens är beredda att erkänna att det de utsatts för ens existerar? Jag vill kunna vara där för mina vänner som har svårigheter, men jag vet liksom inte vad jag ska säga när det faktiskt verkar vara såpass hopplöst som de beskriver det..

Här har vi alltså en man som i ett forum som av många uppfattas som feministiskt (även om beskrivningen av gruppen aldrig nämner feminism, mind you) ber om hjälp med hur han ska kunna vara där för sina vänner som utsatts för övergrepp, men tycker det är svårt när det är så förbannat tabubelagt att ens tala om detta.

Och vad händer?

All hell breaks loose bara ett par kommentarer ner i tråden.

Varför?

Delvis pga ämnet, men mest pga att trådstarten startade med:

”CW: Våldtäkt. Separatistisk tråd. Jag skulle uppskatta ifall inga kvinnor kommenterade.”

HERREGUD EN TRÅD DÄR KVINNOR INTE FÅR KOMMENTERA! Detta är förmodligen det värsta som hänt sedan kvinnor inte fick rösta!!!

Förlåt min raljerande ton, eller nej, förlåt den inte, för det här är cirka det sjukaste jag varit med om.

Det första som händer är givetvis att folk går in i tråden och ifrågasätter varför den är mansseparatistisk.

”En mansseparstisktisk tråd i ett feministiskt forum? Det är viktigt att dettas tas upp men ändå. Detta är trots allt en grupp för kvinnor.”

Detta är trots allt en grupp för kvinnor.

Låt oss kolla vad det står i gruppbeskrivningen:

”Är genus och jämställdhet något som intresserar dig och som du tycker är viktigt? Då är det här gruppen för dig!

Tanken är att vi ska ha en plats där vi kan samla människor som brinner för samma sak, jämställdhet. Man brukar ju säga att ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans kan vi säkert åstadkomma betydligt mer än så. Sen kan det vara trevligt att kunna diskutera med och inspireras av andra smarta och trevliga människor på samma gång.

Här kan du diskutera eller samtala med andra (någorlunda) likasinnade, kanske tipsa om en bok, konstutställning eller bara diskutera en artikel som du tyckte var intressant, välkomna!”

Oj då. Inte ett ord om att detta är en grupp för kvinnor. Surt.

Sen kommer en jävla massa trams om att ”separatism” är för ”förtryckta grupper enbart” och att män därför inte kan be om separatistiska trådar eftersom det är respektlöst mot separatismens historia (?) och jävligt på alla sätt och dessutom kan män aldrig vara förtryckta, och ja ba ”Ursäkta? I vilken regelbok står det att separatism enbart är för förtryckta grupper OCH om någon grupp är förtryckt så är det väl våldtagna män?”

Jag lackar ur så jävla mycket på detta. Och tråden i fråga är kanske varje antifeminists våta dröm, på den nivå att jag misstänker att de ”feminister” som skriver i tråden är troll som bara vill ge någon antifeministisk blogg några feta screenshots. Men dessvärre är det nog inte så, dessvärre är det nog så att vissa av de här unga feministerna, liksom han den där unga antifeministen som häromsistens fick lov att publiceras på Nyheter24 om att feminismen gått för långt, faktiskt TROR att feminism handlar om kvinnor enbart.

Jag tänker att vi som var feminister för 10 år sedan, har gjort ett JÄVLIGT dåligt jobb på att förklara vad feminism handlar om;

att se hela bilden, att se att genuskontraktet gäller alla kön, att det som är en fördel för det ena (binära) könet är en nackdel för det andra (enligt tvåkönsmodellen), att ”patriarkatet” inte innebär totalt förtryck av kvinnor men bygger på ett GENUSKONTRAKT som ger fördelar och nackdelar till båda könen, för annars hade det aldrig fortsatt existera.

Fråga mig gärna mer om genuskontraktet i kommentarerna om ni inte vet vad det innebär, jag ska försöka svara mer frekvent än jag gjort på senaste.

Jag tänker skriva detta jävligt enkelt nu, så alla fattar, och sedan vill jag aldrig mer behöva skriva ett inlägg som detta:

Jag skriver i caps så det verkligen går in.

DET FAKTUM ATT DET INTE ENS I FEMINISTISKA FORUM GÅR ATT TALA OM MÄN SOM BLIR VÅLDTAGNA, AV BÅDE ANDRA MÄN OCH AV KVINNOR, BEVISAR I SIG SJÄLVT HELA KÖNSMAKTSORDNINGEN.

Men gud vad menar hon??? Jag menar detta:

 

När vi inte kan tala om män som offer för både mäns och kvinnors våld upprätthåller vi en uppdelning i kön där män är förövare och kvinnor är offer, när vi borde tala om ”de som blir utsatta” och ”de som brukar våld” istället. Vi gör alltså en uppdelning enligt kön som BEKRÄFTAR den patriakala uppdelningen och genussystemets isärhållande av könen.

Ja, män är de som enligt tillgänglig statistik begår mest våldsbrott. Men tänker vi ens på att män är de som enligt samma statistik också är de som blir utsatta för mest våld? Och tänker vi på de män som har blivit utsatta för tjatsex, alla gånger ett stånd har tagits som tecken på ”go for it”, alla gånger män blir våldtagna av andra män men inte ens kan formulera det för det är DEM så främmande att män kan bli våldtagna, och så vidare?

Nej. Och om man skulle ta den tråd jag just sett och bedöma feminismen efter den, så skulle jag som man aldrig någonsin komma tillbaka. Tvärtom skulle jag vara jävligt nöjd med att hitta ett ”jämställdistiskt” forum som tar mäns erfarenheter på allvar.

Ni unga arga feminister – jag tror inte ni har en jävla aning om vad ni håller på med. Och det säger jag i egenskap av 31 års levnad, en kandidatexamen i genusvetenskap, tusen år på internet och en position som gör att män vågar öppna upp sig för mig. Jag har i denna stund lika många män som kvinnor i min vänskapskrets som vågat erkänna för mig att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp.

Och innan någon börjar gasta om att våldtäkter på män inte är ett strukturellt problem:

Ni har uppenbarligen ingen aning om vad ”strukturellt problem” betyder.

Att män blir våldtagna men i detta samhälle inte vågar säga något om det, inte kan benämna det, inte blir trodda, blir hånskrattade rakt i ansiktet om de försöker anmäla, och dessutom blir hatade i feministiska forum när ämnet lyfts är om NÅGOT ett strukturellt problem.

Ett som grundar sig i patriarkatet. Och feminismen, om ni får bestämma. Ni upprätthåller patriarkatet genom att göra såhär.

Så om du som feminist inte vill upprätthålla det jävla patriarkatet: sluta genast tro att du gör jämställdheten en tjänst genom att förringa mäns erfarenheter av att bli utsatta för samma jävla patriarkala strukturer.

Dumjävlar.

Over and out.

 

EDIT: Jag märker att folk undrar över detta med att avsäga sig feminismen. Det gjorde jag alltså redan i maj 2012.

Läs också:

pinterestpinterest

flattr this!

15 Responses to Hade jag inte redan tagit farväl av feminismen så hade det varit ikväll det hände

  1. Wow…just nu känner jag bara att det inte spelar någon roll att vi har olika definition av patriarkatet :)

    Svara
    • Jag vet inte ens om vi har det egentligen, jag har här skrivit ganska mycket utifrån en definition som gängse feminist använder. Jag anpassar mitt språk efter målgrupp, kan man säga. ;)

      Svara
  2. Jo det är jättebra att du erkänner verkligheten; att sexism plågar båda könen och att vår art faktiskt har två kön som lider på varsitt håll, kontra vad feminister i aktuell tappning tycks tro, men jag kan inte få in i huvudet hur i helvete du anser att denna tysta och normaliserade orätt som förs av kvinnor mot män ligger ett påstått patriarkat till skuld.

    Det du skriver är å ena handen jättebra skrivet, men trots allt så skyller du ändå fortfarande allt på män. Ofattbart. Det underliggande i det du skriver står ut som en öm tumme: du är fångad i begreppet kön, och du håller separationen av man och kvinna i liv. Så länge du ser världen uppdelad i två kön, så länge du själv tar begreppet i mun och i åsikt, så är du bränsle till fördelningen. Du kommer aldrig kunna bota sexism eller göra dig fri från dina plågor och dina bidrag till sexismen förrän du ignorerar begreppet kön där det inte har någon betydelse. I handling och ord är du fortfarande bara en sexist – oavsett vilket håll du skäller åt.

    Svara
    • Jag skyller fortfarande allt på män säger du. Eftersom du inte kommer med några härledande citat får jag utgå ifrån att du menar det faktum att jag använder ordet ”patriarkat”. Och om det är så enkelt får jag be dig komma med en definition av det ordet, så vi kan reda ut var i det du anser att det ligger en allmän beskyllan av män där.

      Dessutom: det är visserligen en hårfin gräns mellan att benämna för att kunna motarbeta och att enbart reproducera könsnormer, men det går inte att bemöta redan befintlig tvåkönsnorm genom att låtsas att den inte finns.

      Svara
  3. Eftersom jag sällan befinner mig i facebookgruppers gemenskap så frågade jag en person som jag känner om hon fanns i den berörda gruppen (vilken grupp det var hade jag dock ingen aning om).

    Hennes svar var att det var med största sannolikhet ”Editerat namn av blogginnehavaren eftersom det var helt korrekt gissat” och att hon själv lämnat den gruppen för länge sedan för att det i gruppen är fullständigt omöjligt att diskutera kring någon fråga alls utan att bli attackerad för irrelevanta småsaker.
    Och att det där alltså inte var en värre behandling än de flesta råkade ut för där, oavsett kön eller fråga.
    Hennes tolkning är alltså att dylik respons alltså var att förvänta, och jag undrar lite om det inte var eftersökt också? För att visa en poäng alltså?

    Så då blir väl frågan hur mycket ilska vi ska ödsla på ett fåtal extremister i världen? ;)

    Svara
    • Du undrar om det var eftersökt? Nej, det var det inte. Anledningen till att separatistisk tråd efterlystes vad för att tidigare försök på liknande trådar strax hade tagits över av personer som inte är män, och således gick det perspektivet förlorat. Det låg ingen större agenda bakom det än så, men för den sakens skull kan man ju bli förbannad och göra en poäng av det i efterhand. :)
      Frågan är väl snarare – vem är du att ifrågasätta vad jag ödslar min tid på? ;)

      Svara
      • Alltså, jag blir lite nyfiken, och du får ursäkta mig om jag trampar på ömma tår, men i ett forum för jämställdhetsdiskussioner, är det verkligen rimligt alls med ”seperatistiska” trådar?

        Själv är jag så erbarmligt trött på det ohyggliga identitetspolitiska fokuset som dykt upp lite var stans (kanske förvisso för att jag, om jag hajjat den senaste lingon rätt är en vit cis-man och alltså aldrig räknas ;), men jag tror mer att det handlar om att jag är en grön liberal som tycker att vad som sägs är mer intressant än vem som säger det).

        Å herregud nej, jag är verkligen inte den som borde yttra sig när det kommer till att ödsla tid… Men, ilska däremot! ;)

        Nå, för att hålla sans denna sena timme: Om andra liknande trådar röner samma ilskna och patroniserande motstånd, oavsett ursprungsskapare, är då inte tesen om jämställdheten besvarad? Eller håller du inte med om bilden från min bekanta (som Freja i inlägget nedanför tycks instämma i)?

      • Jag håller helt med om att den gruppen är helt tokig. Absolut. Men jag tycker inte att det är någon anledning att dismissa den, eftersom den trots allt har 12000 medlemmar, och nånstans där börjar vi få ett utsnitt gällande åsikter som jag finner statistiskt intressant. Kan det kanske vara så att det inte är en liten klick tokar som finns i just den gruppen, men det faktum att den har så många medlemmar, som gör att dessa åsikter kommer fram? Och är de då inte vanligare än vad vi vill se i våra mer slutna forum? Och bör vi då inte reagera snarare än att bara gå ur gruppen?

        Jag är inte helt med på vad du menar med identitetsfokus här, du får gärna förklara ytterligare.

        Gällande separatistiska trådar är det ett vanligt och återkommande tema i den gruppen, det har till och med varit temaveckor som varit separatistiska där enbart transpersoner fått skriva, enbart racifierade, osv. Så det i sig är inget konstigt. Inte heller i den feministiska historian, där radikalfeminismen startade upp så kallade erfarenhetsutbytande möten med enbart kvinnor på 60-talet, och män inte var långt efter och startade sina egna, och därefter även transpersoner, homosexuella osv. Separatism fyller sitt syfte, helt klart.

      • OBS min blogg tillåter bara trådar tre led nr så nu måste du gå upp till senaste inlägget som har en ”svara”-knapp för att svara på mitt. :)

  4. Heja dig! Feminismen styr ganska fel hos vissa, som mer verkar vilja ha det som ett verktyg att skälla på andra, än att faktiskt förändra världen! Jag var för något år med i FB gruppen ”rosa apor” eller vad den hette, men jag pallade inte. Så elak ton och så grova personangrepp tror jag inte jag ens stött på när jag gjorde lumpen och var hackkyckling åt 800 män…

    Svara
    • Nej, det är i vissa feministiska sammanhang sannerligen inte någon förlåtande ton, och det kan man förstås inte förvänta eller ens önska kanske, men just när det kommer till oförmågan att se att könsnormer kräver att alla kön påverkas av dem ser jag fasiken helt rött alltså.

      Svara
  5. Inte feminist men … Har sagt det massor av gånger på Pelle Billings blogg, men trodde aldrig jag skulle behöva säga det här här:

    Feminismen är inte ett enhetligt begrepp, en enda rörelse. Lika lite som t.ex. ”vänstern”. Man ska aldrig döma en bredare grupp efter dess mest högljudda företrädare, för de är inte representativa för gruppen. Jag tycker inte det är rimligt att döma ut hela den svenska vänstern bara för att det finns en viss andel som beter sig som puckon i vänsterns namn. Samma med feminismen. Men tack för träffsäker kritik av feminismens avarter.

    Svara
    • Byter du ut ”patriarkatet” mot ”kvinnors högre skyddsvärde”, så blir världen mer lättförståelig och sådana här diskrimmineringsfall lättare att förklara.

      Våldtäkt på män kan inte tas på samma allvar I kulturen kring högre skyddsvärde hos kvinnor- det urvattnat separationen mellan män och kvinnor.

      Roy baumeister förklarar väl uppkomsten av kvinnors högre skyddsvärde men kortfattat:

      Dör alla män i krig eller katastrof, utom en, i en stam så kan han impregnera samtliga eller många kvinnor(kanske inte sina systrar såklart). Populationen är stabil.

      Dör alla kvinnor utom en så är populationstillväxten gravt begränsad.

      De kulturer och gener vi har nu har formats efter behovet att sätta kvinnors liv framför män- och inte behöva tänka så mycket innan vi gör det, utan göra det effektivt.

      Svara

Svara