…var inte någon debattartikel eller något reportage eller något annat som kan få stor spridning via media. Det var en privatpersons statusuppdatering. Han har nu gjort denna text tillgänglig för offentlig delning, och jag tänker ta detta som ett tecken på att det är okey att sprida den även här på bloggen.

Författaren heter Mattias Edlund.

___________________________________________________________

Har de senaste dagarna blivit upprörd över vad som skrivs på FB kring upploppen i Stockholm, var därför tvungen att lätta på mitt hjärta.

För att det inte skall bli några missförstånd så vill jag först poängtera att det som skett i Malmö, Göteborg och andra orter och som nu sker i Stockholms ytterförorter är oförsvarbart, att utsätta medmänniskor för livsfara, förstöra allmän egendom är aldrig ett alternativ. Att dessutom ge sig på polis och räddningstjänst som gör sitt jobb är för mig oförståligt, detta oavsett vad några få rötägg i dessa yrkesgrupper gjort eller sagt, vi lever i ett rättssamhälle och dessa individer får förhoppningsvis stå till svars för sina fel och brister.

Men jag vill också försöka få människor att tänka själva, ta reda på fakta, inte jämföra nu och då, och försöka slå hål på en del myter. Det är allt för många på Fb som skriver; kommer hit och får massa pengar, släng ut dom, sånt här hände aldrig förr, det är inte samhällets fel, man kan inte skylla på samhället utan alla har eget ansvar mm.mm.

Vi kan väl börja med den ekonomiska biten för svenska medborgare som får s.k. försörjningsstöd, eller som det tidigare hette socialbidrag.

För att få försörjningsstöd får du inte ha några som helst tillgångar, detta innebär alltså inte äga några fastigheter, inte ha pengar på banken eller värdepapper, du kan tvingas sälja din bil och du kan även bli tvingad till att flytta till en billigare hyresrätt. Försörjningsstöd räknas ut från en s.k. riksnorm vilket regeringen fastställer och detta skall täcka mat, kläder och hygienartiklar. Ni som vill kan gå in på länken -Nu har regeringen fastställt riksnormen för 2013- som finns längst ner och bilda er en uppfattning, dock ser man ganska snabbt att man inte blir rik på att leva på försörjningsstöd. Återigen, för er som antar att människor suger ut samhället och gör stora pengar på att inte göra något, gå in och läs vidare på socialstyrelsen och ekonomiskt bistånd.

http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012november/nuharregeringenfaststalltriksnormenfor2013

När det kommer till nästa ämne att slänga ut alla som beter sig som svin och är invandrare så gör vi redan det (ex. mannen som rånade personen som föll ner på spåret i Stockholm kommer eller har redan utvisats), förutsatt att du INTE är svensk medborgare och har blivit dömd i tingsrätten eller någon av de högre instanserna. Har du fått svenskt medborgarskap eller är född i Sverige av invandrade föräldrar där minst en av dessa fått svenskt medborgarskap så är du svensk, mycket enkelt.
För er som är av annan uppfattning gå in och läs i länken nedan, där står också hur man kan bli av med sitt svenska medborgarskap (där ingår INTE att bete sig som ett svin).

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-200182-om-svenskt-medbo_sfs-2001-82/

Nästa ämne som är romantiseringen om förr så får jag säga att det som vi ser hända nu med upplopp kanske inte skedde på samma sätt, men det fanns liknande händelser som dessa i Stockholm ytterförorter. Jag är född -77 och uppvuxen i Trollhättan som under nittiotalet var en stad synonymt med nazism. AFA och nassar rök ihop titt som tätt och man gjorde klokt i att hålla sig undan, dessutom brändes moskén ner och olika attentat mot flyktingförläggningar var vardag (naturligtvis inte bara i Trollhättan).

Vart jag vill komma med detta är att frustration och missnöje hos ungdomar (det är främst ungdomar av manlig sort som tar till våld) inte har något med etnicitet att göra (vissa vill eller verkar tro att vissa etniska grupper har någon slags våldsgen som andra etniska grupper saknar) utan verkar vara något högst mänskligt, det är inte heller något som enligt forskare verkar ske när ett samhälle blomstrar utan i större grad sker när det är en lågkonjunktur, precis som under början av nittiotalet och nu.

När min far i början av 70-talet kom från Ghana till Sverige så fick han jobb samma dag, han ville arbeta och fick det, han tvingades lära sig språket, han skaffade sig svenska vänner, han kunde tillsammans med min mor försörja mig och min syster, han kunde betala skatt, min far fick ett egenvärde. Samma sak med dåtidens ungdomar, ville man arbeta så fick man ett jobb.
Idag ser det annorlunda ut och man kan inte jämföra dåtidens samhälle med dagens, idag är det mycket tuffare och t.o.m. människor med eftergymnasial utbildning står utan jobb.

Jag är övertygad om att majoriteten av alla infödda eller invandrade vill göra rätt för sig, känna sig behövda, bidra till samhället och betala tillbaka för det Sverige gett men vad händer när man blir exkluderad ur den gemenskap vi kallar samhälle, man blir frustrerade. Vissa av oss människor klarar frustration bättre, vissa av oss är mer kreativa och kan använda frustrationen till något kreativ, andra har svårare för det.

Till sist, alla har vi ett eget ansvar men samhället har också ett ansvar gentemot individen. Vi är alla en del av samhället och har således ansvar för varandra, eller som det heter med ett finare ord, solidaritet. Dra inte alla över en kam, var förbannad men nyanserad, se till helheten och inte till enskilda grupper, ta för vana att ta reda på fakta innan vi dömer och låt rättssamhället ha sin gång. Lämna gärna synpunkter och rätta mig gärna om det finns faktafel men var konstruktiva.

Jojo, det var visst lite delade meningar om huruvida den där Nestlé-VD’n är en extremkapitalist eller ej (det är han) och huruvida detta skulle vara något negativt eller ej (det är det) när det gällde frågan om vem som ska profitera på tillgången på vatten, och som vanligt kom hela berättelsen att överrationaliseras så till den milda grad att det plötsligt handlade om huruvida VD’n var ondskan personifierad eller ej (det är han inte) och om DI utfört ett dåligt stycke journalistik (det har de) snarare än om ifall detta med att tro att vinstdrivande företag bryr sig om människor snarare än just vinst är hopplöst naivt eller ej (det är det) och om detta är incitament nog att vända sig bort från storkapitalister och försöka påverka världen, samhället och marknaden i enlighet med konsumentmakten (det är det också).

Baksidan (en av de många) med individualismen är att individerna aldrig känner att just deras insats gör någon nytta. Solidariteten, känslan av att vi är många tillsammans och att just tillsammans gör vi skillnad, är hopplöst bortblåst. DET är vårt största problem.

[Jag brukar försöka tänka på det faktum att Coca Cola i alla år försökt få Sverige att implementera just Cola som en naturlig del av våra julbord, och hur frustrerande det måste vara för dem att vi svenskar totalvägrar till fördel för julmust istället. Hah! Ett unisont fuckfinger till dem, liksom.]

Men vad jag egentligen vill säga nu är att oavsett om Brabeck (egentligen) tycker att vatten är en mänsklig rättighet eller ej så är hans, deras, änglagloria och medmänskliga ”vi vill såklart att allas basala behov ska täckas”-attityd (flera år i efterhand) lite solkig i kanten ändå med tanke på deras historia (ni kan läsa mer om t ex kinesiska barn som dött av njurskador efter att ha druckit Nestlés mjölk innehållandes melamin och den gången de i en reklam hävdade att vatten på flaska var det mest miljövänliga sättet att dricka vatten på och förstås det där med barnarbete HÄR - och om ni sedan vill kan ni också läsa om insatser för att stoppa sagda barnarbete (2012) och ”The cocoa plan” och lite andra saker under rubriken ”Corporate Social Responsibility, för givetvis är inget företag (enbart) ondskefullt även om deras största intresse är att tjäna mer pengar.)

Dessutom fick jag veta, för bara några dagar sedan, att Nestlé gång på gång försöker sig på det tämligen halvtaskiga tricket ”ta patent på användning av naturprodukter som använts av folk i Asien för att bota diverse åkommor i tusentals år”.

After the patent fight over turmeric and basmati, it is black cumin, known locally as kala jeera or kalaunji, and widely used in traditional Ayurvedic medicines, that is now the subject of a patent application that may concern India.

Swiss food company Nestle is seeking a patent on the use of the seed (botanical name) Nigella sativa to prevent food allergies, claiming the plant seed and extract when they are used as a food ingredient or drug.

Commonly known as habbat al-barakah in Arabic, and frequently called ”black seed&”, ”black cumin&” or ”fennel flower&” in English, Nigella sativa is an ancient food and medicinal crop. It is part of the five grains that are collectively called panch phoren and used widely in Bengal cuisine as well as in many Ayurvedic medicines.

The patent application of the Swiss company on the use of the seeds, traditional uses of Nigella sativa is pending in the European patent Office in US, Japan and China since 2009, according to Nestle SA a subsidiary of the company.

Källa.

Några som kallar sig Some Of Us (fighting for people over profit) har ordnat en petition för att stoppa detta, och där skriver de:

In a paper published last year, Nestlé scientists claimed to “discover” what much of the world has known for millennia: that nigella sativa extract could be used for “nutritional interventions in humans with food allergy”.

But instead of creating an artificial substitute, or fighting to make sure the remedy was widely available, Nestlé is attempting to create a nigella sativa monopoly and gain the ability to sue anyone using it without Nestlé’s permission. Nestlé has filed patent applications — which are currently pending — around the world.

Prior to Nestlé’s outlandish patent claim, researchers in developing nations such as Egypt and Pakistan had already published studies on the same curative powers Nestlé is claiming as its own. And Nestlé has done this before — in 2011, it tried to claim credit for using cow’s milk as a laxative, despite the fact that such knowledge had been in Indian medical texts for a thousand years.

Källa.

Och nej. Jag menar inte att detta skulle kunna stå som bevis för att Nestlé är ursprunget direkt ur djävulens röv och därför måste motarbetas för annars kommer jorden strax börja brinna av onda makters magiska flammor.

Jag tycker att det är fullständigt illa nog att det i sådana positioner sitter människor som på allvar tror att det bästa sättet att rädda världen är genom att se till att de själva, genom någonslags hybris som knappt ens går att föreställa sig, kontrollerar så mycket råmaterial som möjligt.

Storkapitalisters överdrivna tro på sig själva och ett system där de själva sitter på alla resurser och alla pengar och kan välja hur de vill distribuera sagda produkter, det är DET jag är emot. Jag vänder mig lika mycket emot själva tankesättet som handlingen, oavsett om det ”per definition” är fel eller ej. För mig är det fel. För mig framstår det som ett destruktivt och otroligt obehagligt feodalt vis att ordna jordens resurser och fördelningen av de samma på.

Och sen tänker jag att vi alla försöker kolla på Bottled Life också (finns på Vimeo om man råkar kunna tyska, t ex) innan vi uttalar oss mer om vad Brabeck har sagt och inte sagt och vad han eventuellt skulle mena med vad, för jag kan säga att jag är och står för en jävla massa saker, men det är vad jag faktiskt gör som har betydelse i slutändan, och det gäller även Nestlé.

 

Jag ska för övrigt åka hem till min kära moder för att fira lillebrors födelsedag, så jag kommer förmodligen vara en stor del frånvarande i kommentarerna under resten av veckan, men ni vet förstås hur det brukar vara: lek snällt, länka inte fler än två saker i samma inlägg, skriv inte för långa texter, så riskerar ni inte att hamna under moderering (vilket alltså kan dröja).

Jag vet inte om ni vet att jag var punkare under en del av mina ungdomsår? Jodå, jodå, och inte den där slagsen som blev full och bråkade med nazister (okey, kanske det också nån enstaka gång) utan den som var politisk, med åsikter och sånt, som hatade ”det kapitalistiska skitsystemet” och ”etablissemanget” (what is that even?) och spelade i superseriöst punkband där vi hade låtar som hette typ ”Vaxpropp” som handlade om politiker som inte lyssnade och sånt där.

Otroligt gulligt.

En annan sak jag hade en åsikt om var stora onda företag som Shell och Nestlé och Coca Cola. Så jag bojkottade dem.

Sedan dess har jag visst blivit lite… slapp, när det gäller min privata aktivism. Men jag får visst ta och plocka upp den igen. För oavsett om det gör någon skillnad eller ej så vägrar jag låta en enda av mina surt förvärvade slantar gå ner i fickan på den här mannen eller hans extremkapitalistiska fränder.

Do you believe water is a basic human right? According to Nestlé CEO water is a foodstuff that should be privatized, not a human right. Nestlé CEO Peter Brabeck says that with the global population rising water is not a public right, but a resource that should be managed by businessmen.

Så. Nu ska jag alltså mer aktivt bojkotta Nestlé. Märken jag hädanefter ska undvika är således bland annat:

Nescafé
Nespresso
Nestea and Enviga (controlled by the joint venture with The Coca-Cola Company, called Beverage Partners Worldwide)
Aquarel
Perrier
San Pellegrino
Vittel
Juicy Juice
Nesquik
After Eight
KitKat (licensed to The Hershey Company in U.S.)
Lion Bar
Quality Street
Rolo (licensed to The Hershey Company in U.S.)
Smarties
Toffee Crisp
Häagen-Dazs
Mövenpick Ice Cream
Cheerios
Buitoni
Lean Cuisine
Friskies
Purina ONE
L’Oréal
Biotherm
Garnier
Maybelline
Lancôme
The Body Shop

Hela listan hittar ni här.

Detta hade ju kunnat bli ett problem. Om det inte var så att jag faktiskt i princip redan bojkottar… tja, närmast allt som inte är ekologiskt och No Poo och alla möjliga såna där PK-saker. Skönt för mig.

Och ja, jag vet att konsumentmakt på den här nivån inte betyder något som helst i det stora hela om vi inte är extremt många som gör samma sak (är vi det månne?).

Men det handlar om principer. Om att inte aktivt stötta företag som styrs av fullständigt rabiata extremkapitalister som vill privatisera tillgången till vatten. Om att leta efter mindre onda företag, kanske närproducerade märken, kanske stötta en lokal bonde eller något. Om mitt eget samvete.

Eller så handlar det bara om att jag identifierar mig mer med Tankgirl än med Kesslee:

Who wouldn’t.

Det var ju bara ett par månader sedan jag här på bloggen annonserade att jag hade gått och blivit aktiv medlem av ett politiskt parti, nämligen Miljöpartiet, och jag måste redan nu erkänna att detta var ett misstag från min sida, då jag faktiskt står mycket mer till vänster än vad MP visat sig göra (eller har gjort hela tiden utan att jag förstått det).

Jag antar att jag nånstans hade fått uppfattningen att MP faktiskt var ett vänsterparti, om än inte lika vänster som V, men med större fokus på miljöfrågor. Det kan hända att det var förra MP-språkröret Maria Wetterstrand som hade invaggat mig i den illusionen, eller den gången för 10 år sedan när Fridolin lade in en motion om att alla politiker skulle sänka sina löner med 10 000 kronor, men jag har nu förstått att det faktiskt inte alls är så.

En av de första sakerna jag reagerade på under min mycket korta tid i MP Malmö var vissa formuleringar som gick ut på att det exempelvis inte var av intresse att sänka avgifterna i kollektivtrafiken särskilt mycket, eftersom de fattiga så att säga ”redan cyklade” och miljöbovarna, de som har råd med bil och att åka i den, ändå inte skulle lockas av billiga bussar. Faktiskt skulle billig eller (helst) gratis kollektivtrafik innebära att de nu cyklande fattiga förmodligen skulle välja bort cykeln till förmån för bussen – och det vill vi ju inte. Vi vill ju att människor ska cykla. Så för miljöns skull, ingen gratis kollektivtrafik. Eh.

(Observera att detta var resonemang härstammande från enskilda medlemmar av MP Malmö och inte per automatik behöver uppfattas som hela lokalföreningens åsikt i frågan).

Nånstans där gick det upp för mig att jag inte kan kompromissa med klassfrågorna för miljöfrågornas skull (något jag inte varit medveten om innan då jag aldrig behövt välja). Att det sedan dess framkommit och/eller gått upp för mig att MP är för sänkt arbetsgivaravgift för unga, för jobbskatteavdragen, för Rut och Rot, för vinster i välfärden (!) och har en migrationsöverenskommelse med regeringen som vi ju alla vet är ytterst sådär… tja, det gör knappast saken bättre.

Att Gustav Fridolin dessutom nu på morgonen säger att ”om en framtida S-MP regering skulle behöva uppbackning av fler partier, så vill han hellre att man vänder sig mot mitten än mot vänsterpartiet” så var måttet rågat och min illusion om MP som ett rimligt alternativ till V gick slutgiltigt upp i rök.

Så ni kan kalla mig vänsterpartist i fortsättningen.

För det är det jag är. Och det har jag väl egentligen alltid varit också, för den delen.

Mama, I’m coming home.

Det första som hände mig idag var att jag var tvungen att erkänna att om Göran Persson suttit vid makten när jag nu i morse läste följande hade jag kunnat överväga att börja rösta S:

Självaste exstatsminister ­Göran Persson (S) menar att ”åttatimmarsdagen är en fälla vi gått in i” och förespråkar ­sextimmarsdag.

–  Man kunde jobba allt mer smart och effektivt, men någonstans på vägen händer detta att man säger att nu kan vi inte fortsätta med kortare arbetstid längre eftersom det är ekonom­iskt vansinnigt. OK, men ­varför är det en ekonomisk ­naturlag, vad hände som gjorde att det blev den nya sanningen? ­sa Persson till GP i vintras.

Vissa saker bara blir den nya sanningen.

Jag fann stycket i Fredrik Virtanens ledarkrönika (AB) för dagen, och jag kunde inte hålla med mer. Speciellt slutklämmen:

I grunden handlar det om synen på livets innehåll. Livet är inte ekonomism, det är poesi och blod.

[...] I detta hårdkapitalistiska samhälle lever många i överflöd och många i nöd. Det finns stort utrymme för ett p­lanare samhälle.

Sex timmars arbetsdag ­löser många problem med arbets­löshet, med livs­kvalitet och innebär att vi ­orkar jobba längre in i ­ålderdomen. Det är inte en utopi, det är framtid­ens melodi.

Jag är ingen statsekonom. Men helt ärligt. Verkar det inte extremt rimligt att lösningen på arbetslösheten inte är att ”skapa fler jobb” utan att dela på de jobb som redan finns? Speciellt i förhållande till alla arbetsskador, alla sjukskrivningar, all psykisk ohälsa över att inte hinna med att både arbeta och träffa sina barn och sin familj och skapa hållbara och nära relationer.

För jämställdheten mellan könen vore detta fantastiskt, tror jag. Mycket av de kvinno- och mansspecifika problem som finns i vårt samhälle är direkt kopplat till generellt olika livsstilar könen emellan (tex ensamhet och självmord bland äldre män). Alla medvetet jämställda föräldrapar jag känner (som haft möjlighet att välja) har valt att arbeta 80% bägge två, för att jämna ut inkomstbördan och samtidigt få lika mycket tid med barnen och varandra.

Det argument emot 6 timmars arbetsdag som jag främst hört (och som innehar någon slags giltighet) är följande: Det kommer drabba småföretagarna hårdast, de kommer inte ha råd att betala full lön för bara 6 timmars arbetsdag, varken för sig själva eller sina anställda.

Jag är helt med här. Min make har slitit med sin firma i sex år, och aldrig arbetat mindre än 10 timmar om dagen (plus helger) och ändå fått ut en tämligen låg lön. Hade han bara arbetat 6 timmar hade det aldrig gått runt. Men så blev han sjukskriven till slut också.

Och här tänker jag nu tänka fullkomligt outside the box och hävda att om vi nu också, samtidigt med normerad 6-timmars arbetsdag, införde medborgarlön, säg på 6500 kronor per person och månad (utan krav på motprestation), och samtidigt avskaffade alla byråkratiska ekonomiska instanser såsom a-kassa, socialbidrag, studiebidrag, arbetsförmedling och så vidare… samt avskaffade de sociala avgifterna för småföretagare… då skulle det plötsligt inte alls bli speciellt dyrt för dessa småföretagare att anställa någon? Och inte skulle en nedgång i lön till 80% vara något större problem för folk som också har en grundtrygghet på 6 papp i månaden (som dock inte ska ses som ett komplement till lönen utan som just en grundtrygghet).

För er som nu tycker att medborgarlön var det mest socialistiska trams ni någonsin hört: det kan också tolkas som ett system som frigör människan från politikers och statens förtryck. Som författaren Lars Wilderäng skriver på sin blogg Cornucopia för bara tre dagar sedan:

Jag har skrivit en del om medborgarlön och stöder konstruktionen helt och fullt, även om vi förstås lever i verkligheten där medborgarlön innebär att allt för många politiker och byråkrater förlorar sin förtryckande makt över folk och därmed aldrig kommer införa medborgarlön.

Också en förbannat god poäng. Faktiskt, läs hela hans inlägg, det är väldigt bra. Han har tänkt på detta mycket längre än vad jag har och har tidigare presenterat en fullt genomförbar modell för hur det skulle kunna administreras utan risk för att landet går minus på systemet (ju mer vi arbetar, ju högre medborgarlön, och vice versa).

Jag förstår inte att vi inte bara byter till detta system omedelbart. Jag menar det. Och jag tänker inte ens argumentera mer för det. Istället vill jag veta vad ni tänker om detta. Berätta!

Har ni tänkt på medborgarlön och 6-timmars arbetsdag tidigare? Om ja: hur går tankarna? Fördelar och nackdelar? Om nej: vad tänker ni nu? Hur låter det spontant? Ni som är för, hur resonerar ni? Ni som är emot, hur går era argument?

 

(Och dagen till ära ger jag dispens på min nyss påhittade regel om ”inte för många och/eller långa kommentarer”. Detta kan vi prata om hur länge och mycket som helst. Håll bara god ton, och så vidare. Jag ska också försöka att inte vara så förbannat lättstött.)

 

 

 

 

 

 

P.S. Igår fick jag en i eget tycke strålande idé, i förhållande till medborgarlön, nämligen en ”världsmedborgarplikt” (eller ”social värnplikt” som Greider tydligen kallade det). Denna skulle således innebära att alla människor ger ett år av sina liv i ideell hjälpverksamhet, gärna utomlands (bygga flyktingläger, hjälpa i katastrofområden, osv) i utbyte mot att ingå i medborgarlönsystemet.

Tanken vaknade som en åtgärd för att motverka den helt sinnessjuka rasism som jag upplever hos många som aldrig sett människor i verklig nöd, men det kan ju absolut användas till att bara underbygga en solidarisk känsla med utsatta grupper även inom landets gränser. Och utan denna plikt uppfylld – ingen medborgarlön. Och givetvis ska den vara frivillig, så att frihetliga liberalistkapitalister kan ro sin egen sjö istället. Detta kan vi ju diskutera i mån av tid och utrymme. D.S.