Att vara feminist
”Att vara feminist är att tro att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället och att vilja göra nånting åt det”
Så beskriver Fanny sin syn på feminism, och får medhåll av bland andra Lady Dahmer (i en Facebookgrupp vi alla är medlemmar i).
För det första, jag älskar båda två (på det där internetviset, ni vet). De är smarta, reflekterande, problematiserande och reflexiva personer. Det här är inget påhopp mot dem, inte alls.
Men jag kan inte skriva under på det där. För den beskrivningen är för exkluderande, och min definition av vad som är feminism ser något annorlunda ut.
Att vara feminist är att vara medveten om att de normer kring kön, genus och sexualitet som existerar i vårt samhälle bygger på en patriarkal och heteronormativ tradition som begränsar allas levnadsutrymme, och att vilja arbeta för att förändra detta.
Men det är kanske inte feminism då. Jag kanske har fått det om bakfoten.
Vad ska jag då kalla mig?
Hannarkist, kanske.
34 Responses to Att vara feminist
Kommentera
Får jag också kalla mig Hannarkist då? För jag gillar den definitionen mycket mer.
Givetvis! Vi kan ha ett hemligt handslag också.
Ja! Ett ord som inte har tio miljoner andra betydelser i bagaget! Det kan jag skriva under på!
Haha, jag vill också vara med! Hannarkist låter väldigt bra. Dessutom håller jag med om definitionen.
Jag är säker på att det finns minst lika många definitioner av feminism som det finns feminister. Egentligen tycker jag nog inte att man kan säga att någons är mer rätt än en annans. Så pass mycket relativist är jag!
Det är ju precis det, och då är det ju absolut värdelöst att ens kalla sig feminist, för det säger -absolut ingenting-.
På norska har dom en mycket bättre definiering av ordet ”feminism”:
feminisme ~is’me -n
teori om politisk, økonomisk og sosial likestilling mellom kjønnene
http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/ordbok.cgi?OPP=feminisme&bokmaal=+&ordbok=bokmaal
Den var inte så dum! Norrmänniskor alltså, de får till det ibland!
Jag har ingen direkt källa just nu, men jag vill minnas att jag läst att så ser även den svenska definitionen ut. Sen finns det en halv miljon (c.a, jag har inte räknat så noga) ”egna” definitioner av ordet. Roade mig att läsa lite om tidiga feminister för ett tag sedan, hur ordet uppstod osv. Det var riktigt intressant
Om en feminist vill bättra situationer för kvinnor och en maskulinist vill bättra situationer för män, kan man vara båda?
Jag tror ordet ”förtryck” skrämmer bort många. Man liksom ser framför sig hur en man handgripligen står och trycker ner en kvinna i smutsen, ungefär. Strukturella orättvisor, begränsningar av möjligheter, skillnader i makt – ja. Det skriver jag under på.
Förtryck skriver jag också under på, om man ser det ur ett globalt perspektiv. Men jag kan faktiskt förstå de som inte vill kännas vid att det sker ett strukturellt förtryck av kvinnor i Sverige.
… är det ett sammanträffande att 2 genusbaserade ismer kommer i nummerföljd? feminism och sexism?
Vilket leder till en hel rad andra frågor. Jag menar, det är en sak att börja prata om treism eller artonism, men hur blir det när vi börjar tänka i irrationella tal… kan man vara pi-ist eller rutenurtvåist?
Blandar vi sen in i (det imaginära talet) så blir man iist. Det måste ju innebära att man verkar för låtsaskompisarnas rätt i samhället.
Jag anser att man måste anse ett kvinnor förlorar mest på dessa strukturer för att kalla sig feminist.
Du får gärna utveckla varför. Som jag ser det förlorar män och kvinnor olika mycket beroende på vilka mönster/könsroller/etc. vi pratar om. Det beror också på vilket land vi pratar om. I vissa länder förlorar kvinnor ENORMT mycket mer än män; ta Iran och Saudi-Arabien som exempel. Medan i Sverige anser jag att kvinnor i vissa fall förlorar mycket mer, samtidigt som det i andra fall är män som förlorar mycket mer. Ibland förlorar båda könen ungefär lika mycket fast på olika sätt. Sedan anser jag att orättvisorna mot kvinnor är fler än orättvisorna mot män, men det betyder inte att jag bara vill kämpa för kvinnors rättigheter eller att jag anser att män aldrig kan ha det sämre ställt än kvinnor.
Min definition av feminism är att det syftar till att uppnå jämställdhet mellan könen, så väl socialt som politiskt och ekonomiskt. Det gäller alltså att arbeta mot orättvisor som både män och kvinnor drabbas av. Att det från början bara var kvinnors rättigheter som man ganska naturligt kämpade mot, tillsammans med det faktum att det heter FEMinism, behöver väl inte utesluta att man erkänner att män ibland har det sämre än eller lika illa som kvinnor?
”…det faktum att det heter FEMinism, behöver väl inte utesluta att man erkänner att män ibland har det sämre än eller lika illa som kvinnor”
Lika lite som att bara för att det heter barnMORska så skulle det utesluta att män kan vara det. Eller för att det heter ”brandman” så skulle det utesluta att kvinnor skulle kunna vara det.
Feminism är bara ett ord. Det uppstod i en tid då kvinnor inte hade rösträtt, äganderätt, eller ens knappt någon individualitet. Men ordet som sådant betyder bara jämställdhet.
Jag har svarat i ett inlägg nu: http://www.arsinoe.se/?p=14200
Jag delar syn med Fanny och Lady Dahmer, även om jag också talar om att fokusera på det kvinnliga perspektivet.
Samtidigt så har jag annat i min feminism, HBTQ frågor exempelvis. Och även allt mer intersektionalism. Jag ser liksom ingen motsättning att kalla mig feminist och ändå kunna jobba med olika frågor. Ja menar, transaktivism hör inte hemma i feminism, men jag sysslar med det ändå. Jag förstår inte varför feminism måste innehålla så mycket. En kan kalla sig mer än en sak tänker jag. Det är det jag gör.
Sen tänker jag inte gå inte på att vara och inte vara feminist, en får kalla sig feminist så mycket en vill. Det kan ingen bestämma åt en.
Tror nog jag också kan kalla mig för hannarkist numera då. Om den officiella benämningen av feminism är såsom den första beskrivningen så förklarar det varför jag inte kan kalla mig feminist, för det handlar inte om kvinnors rätt, utan att alla ska ha lika rätt. Skitbra beskrivet, Hanna! Awesome!
Men är det ingen mer än jag som inte ser någon som helst motsättning mellan de två beskrivningarna av ordet feminism. I den först definitionen kan i alla fall inte jag se vart det står att ”detta är bara något som kvinnor förlorar på, eller detta inskränker bara kvinnors levnadsutrymme”. Du använder ordet normer, de använder ordet struktur. För mig är det i princip samma, eller kanske att normerna är en del av en struktur men i mångt och mycket samma sak.
(Fast jag använder nog hellre ordet struktur för det känns som ett större begrepp än norm)
Att den första definitionen är ganska smal och behöver utvidgas håller jag med om men det tror jag de som står bakom den också kan skriva under på.
Så jag håller medom båda och ser ingen som helst mening med att välja…
Jag håller också med om båda definitionerna. Tycker inte de behöver ta ut varandra nödvändigtvis.
Jag brukar tänka – rätt eller fel – att feminismernas minsta gemensamma nämnare är åsikten att gruppen kvinnor är mer förtryckta än gruppen män, och att det bör åtgärdas. (Att jag inte håller med om den analysen blir således anledningen till att jag inte är feminist, och min analys av feminismens politiska makt i Sverige blir orsaken till att jag anser det motiverat att anta en antagonistisk hållning. Lite klarspråk om någon av en händelse inte förstår logiken
)
Jag är oxå Hannarkist, som fru till en man som jag delade föräldraledigheten rakt av med och som mamma till en mjuk och omhändertagande son måste jag kämpa även för deras rätt till ett bredare spektrum av möjliga livsval!
En fördom om könen är ju att män gärna söker objektiva sanningar och kvinnor söker subjektiv förståelse. Vissa män (och kanske kvinnor) här vill ju t.ex. gärna tro att patriarkatet måste kunna förklaras med siffror, annars finns det inte.
En annan fördom är att män har lättare att organisera sig och att samarbeta mot ett gemensamt och därför lättare kan upprätthålla sagda patriarkat.
Blir det inte lite ironiskt då att den politiska ideologi som har som mål att stoppa dessa fördomar och som historiskt är driven av kvinnor knappt kan hitta en enda gemensam objektiv nämnare, samt att dess åsikter spretar åt så många håll att den knappt kan ses som en gemensam ideologi? Just sayin…
Nja, jag och Hannah har många gemensamma nämnare. Jag har även mycket gemensamt i åsikter med många av de som kommenterat här. Så det finns extremt många gemensamma nämnare, men det som skapar diskussion är ju av ganska uppenbara skäl det som skiljer oss åt. Det är väl bara bra med intern diskussion, sorgligt vore väl om vi alltid höll med varandra?
Pingback: Att kalla sig feminist och förneka att kvinnor förlorar mest på patriarkatet, det får jag faktiskt inte ihop.
Lite kort bara; det har hänt förr: oväsentligheter har splittrat grupper som egentligen kämpar för samma sak! Likt amöbor delar dom sig å delar å…
Tack för ordet, jag är en man som är FÖR jämlikhet mellan könen,
Jag skriver under på den första definitionen (och på din!) men med tillägg att män också kan förtryckas av könsroller.
Pingback: Att vi har en intern debatt betyder inte att vi är splittrade.
Sund feminism har med den nödvändiga förutsättningen av ekonomiskt välstånd gjort moderna kvinnor fria från att tvingas in i bestämda könsroller. Det kan man inte bortse från. Det är ganska otroligt bra gjort. Frigjord potential. Mänsklig!!
Den manliga könsrollen står och stampar och trampar och har tråkigt.
Ska bli coolt att se vad som är möjligt när den löses upp i kanterna.
Pingback: Några av mina mål | Rutrutan
Pingback: Genus och feminism är inte samma sak.
Pingback: Feministduell | One-way Communication
Pingback: Gästblogg: Mariel Asklund