Pausinlägg om att låta pojkar vara barn
Har egentligen bloggpaus idag men läste en sak på ett facebookforum som jag behöver dela med mig av.
Det rör sig om självupplevda historier där medlemmarna i gruppen i olika situationer (främst i affärer) sett föräldrar ta ifrån sina söner leksaker som de blivit lovade att de själva skulle få välja, sett pojkar som blivit hånade för kläder de velat ha, sett dem bli starkt rekommenderade andra produkter istället för de barnen själva föreslagit och ignorerade när de bett om en specifik produkt – enbart för att dessa kläder, leksaker, almanackor och allt vad det rör sig om framstår som ”tjejiga”. Hånade och berövade (ibland utlovat) självbestämmande av sina egna föräldrar. För att de har ett specifikt kön.
Jag blir så fruktansvärt ledsen.
Och aldrig någonsin i hela mitt liv kommer jag säga till Vilde att han inte får lov att köpa de glittriga rosa skorna ”för det är tjejskor”.
ALDRIG I tell you.
Vilde klappar en tjejig kanin.
18 Responses to Pausinlägg om att låta pojkar vara barn
Kommentera
Åh, det såg vi i GBG. En pappa och son var på BR ”Du får ta vad du vill” sa pappan. Ungen hittade små gosedjursfigurer och valde ut två. Då tar pappan ifrån honom den ena och säger ”Men den här vill du väl inte ha? Den har ju rosa kläder på sig! Nej vi tar en annan”.
Vi blev så paffa och arga att vi blev helt mållösa, men det grämmer mig fortfarande att jag inte gick fram och sa ”Du sa ju att han fick VAD han ville!”. (Fast antagligen hade det blivit något mer i stil med ”Skojar du eller!? Är du inte riktigt klok!?”)
Aaaargh! Det är också det värsta, att se såna situationer och bli så paff så man inte ens vet hur man ska reagera. Jag försöker själv skapa ”målbilder” i huvudet och föreställa mig liknande scener, bara så jag kan mentalt träna mig på att ifrågasätta det när det väl händer.
Tänk att man ska behöva göra det.
har vänner som skrattar åt andra föräldrar som är genusmedvetna. eller som renutav skiter i vad som är sk. rätt/fel färger. ”vagnen var R-Ö-D, haha, kan du tänka dig va? så kan man inte göra. och vet du vad, mössan var R-O-S-A!!”. så ibland förlorar jag hoppet. men finner det ofta igen genom att gå ut på bloggar som din och få veta att det finns en gnista ljus i mörkret ändå.
Haha, åh tack, det är inte varje dag jag blir kallad ljus i mörkret. ^^
Och det är kanske det där som är det mest problematiska, att snacket om de som bryter mot normerna försiggår på platser där de själva inte får vara med! För vad skulle dessa människor svara om man frågade ”Varför kan man inte göra så?”. Vad finns det för svar på det egentligen?
Underbar bild!
Jag blir fullständigt tokigt på sånna idioter till människor. Jag tror föresten att pojkar får utstå mer hån och kritik av det slaget än flickor.
Det tror jag också! ”Pojkflickan” har ju en viss status, ”flickpojken” får inte ens existera. Sorgligt så jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Låt mig börja med att jag håller med om att man inte bör begränsa sitt barn åt något håll. På samma sätt som man inte ska göra som ovan, dvs bara ge pojkar tillgång till det könsstereotypa, ska man inte heller hålla ifrån barnen det könsstereotypa ifall de vill leka könsstereotypt.
Jag har dock hört vissa som säger att det är speciellt pappor som gör på det här viset, dvs inte vill att deras söner ska välja leksaker med typiska flickattribut. Jag vet inte om det är sant, men jag tror att jag har en tänkbar förklaring – även om jag inte försvarar det. Jag tror att det hela grundar sig i välvilja då vi som idag är pappor vet hur vi,som män, bedöms – av både kvinnor och män. Det handlar inte om att det kvinnliga nedvärderas utan att kvinnliga egenskaper nedvärderas NÄR EN MAN har dessa egenskaper (en kvinna kan dock anta manliga attribut utan att råka ut för dessa problem på samma sätt). Jag tror en förklaring kan vara att pappor som inte vill att deras pojkar ska ha typiska tjejgrejor vill bespara dom de problem det kan innebära för killar som bryter mot dessa normer. Normer som upprätthålls av både kvinnor och män.
Kan säga att jag har sett detta också – och det har varit både mammor och pappor som har attityden. Men som du är inne på – man vill bespara barnet problem. Även om jag vill ha en ändring så vill jag inte att det ska ske på bekostnad av mitt barn. Så jag kan erkänna att jag faktiskt valt bort en tröja som min då 5-åriga kille ville ha. Han hittade en knallrosa med en danserska på. Jag förkarade att vi inte kunde köpa den men argumentet var att det var fel storlek (vilket var en sanning med modifikation).
Problemet är väl att när man säger nej med argumentet att det är en ”tjejsak” så har man gett barnet en sanning och det kan då leda till att barnet sedan säger till sin kompis vars förälder inte tvekar att låta barnet välja det de vill ha att de har tjejiga saker, och så har man skapat problemet själv i sin iver att inte riskera att ens eget barn blir utsatt.
Det är otroligt taskigt att håna sina barn. Dessutom är det beklämmande att det sker med uttryck som att det är ”tjejigt”. Som att tjejigt måste vara något dåligt. Jag mår också lite lätt illa åt hur viktigt vissa föräldrar får det att framstå med att ”hålla sig till sitt kön/sin könsroll”. Herre gud, låt barn vara barn. Sen om killar gillar rosa eller tjejer gillar blått, vad fan spelar det för roll? Jag kan tänka mig att många föräldrar skulle ursäkta sitt resonemang med att barnen kan bli mobbade om de överskrider könsgränserna, men sådant sker ju för att vi vuxna gång på gång bekräftar att det är något konstigt och fel med barn som är tjejiga fastän de är killar (och tvärtom, även om jag tycker mig uppleva att det är mer okej för en tjej att vara killig, än en kille att vara tjejig). Om vi inte hela tiden bekräftade det för barnen, skulle det inte vara en lika vanlig grej att bli mobbad för. Dessutom handlar inte mobbning så mycket om vad man som offer faktiskt gör eller är, som om vad mobbarna faktiskt känner och hur de tänker + resonerar. Hur strukturer fungerar och hur det sociala samspelet ser ut.
@sugarhearted: Min uppfattning är att tjejigt i allmänhet inte uppfattas som dåligt om det är en tjej som är tjejig (dock märker jag inte sällan av tjejigt = dåligt bland radikalfeminister – där det manliga ofta tycks vara normen – förutsatt att det är en kvinna som antar de manliga attributen). Däremot upplever jag det som att både tjejer och killar tycker det är negativt med killar som antar kvinnliga attribut (förutom återigen bland radikalfeminister – där män med kvinnliga attribut sägs vara bra – dock verkar de i sitt val av partner välja bort den typen av killar).
Även om jag är med på att könsrollerna bör vara så att både könstypiskt OCH ickekönstypiskt beteende är okej för barn, hoppas jag att du försöker förstå att alla föräldrar inte ser det världen på ditt sätt. Det är inte alla som upplever de traditionella könsrollerna som ett så stort problem som du, och de är heller inte beredda att låta sina barn ta smällen. Även om man kanske anser sig ha rätt kan man tycka att det inte är värt att använda sina barn för att driva sin egen politiska linje.
Om vi tar Viktoria i programmet Hjernevask, som uppfostrades som flicka (född med underutvecklad penis) som exempel. Om ett barn med obestämbart kön växer upp och säger att det vill vara en pojke eller flicka – ska vi då förvägra det barnet möjligheten att bli det kön det väljer, trots att en del i problemet är att samhället i nuläget har svårt att ta in att det finns individer som är svåra att könsbestämma? Är det värt det lidande barnet kan få utstå?
Jag tror, men jag kan givetvis inte veta säkert, att du eventuellt tillskriver många föräldrar en medvetenhet kring könsroller som jag faktiskt på riktigt tror att många inte alls har. Jag tror inte att föräldrarna som nekar sina söner tjejkodade tingestar tänker att de gör det för att vara snälla, eller för att de inte vill att andra barn ska retas. Jag tror att de gör det för att de överhuvudtaget aldrig någonsin reflekterat över att det ens skulle vara MÖJLIGT för en pojke att vara intresserad av att leka med tjejsaker (eller ha på sig en rosa mössa, eller tycka att det är fint med blommor, eller whatever).
Ja, jag är en smula bitter och cynisk när det kommer till detta, men jag tror på allvar att de allra flesta människor går runt och återupprepar dessa normer och anpassar sig efter de sociala koderna och inte för en sekund ifrågasätter varför de gör det. Det bara ÄR så.
Men sen har jag en fruktansvärt dålig dag idag också.
Jag kan inte säga att jag har rätt, men som man som inte trivts i den traditionellt manliga rollen har jag själv provat på vad det kan innebära att inte uppfylla den. För min del handlar det här dock om mycket mer än kön. Folk går och gör så mycket utan att fundera över varför de gör det (alt funderar de över varför de gör det och kommer fram till att det enklaste är att göra som alla andra) och kön är bara en variabel av många. Jag hoppas jag kan ge mina barn en grund att stå på, att de ska känna att de duger som de är och att de kan välja att gå sin egen väg – de gånger de tycker att det är värt det.
”Det handlar inte om att det kvinnliga nedvärderas utan att kvinnliga egenskaper nedvärderas NÄR EN MAN har dessa egenskaper (en kvinna kan dock anta manliga attribut utan att råka ut för dessa problem på samma sätt). ”
Jag tror detta gäller precis lika mycket åt andra hållet(det är lite därför jag är feminist). Låt oss för enkelhetens skull anta att det du kallar kvinnliga attribut är saker som rör utseendet och barn. Exempel 1: En kille bryr sig om sitt utseende och hånas därför av sina vänner. Exempel 2: En tjej sminkar sig inte och hånas för det av sina vänner. Orättvisor för bägge kön alltså. Sen finns det ju det vi feminister kallar strukturer och då kan det se ut så här: Exempel 3: En pappa är ute och går med sin barnvagn mitt på ljusa dan och gamla tanter ses sucka av förtjusning över en så duktig far som minsann tar sig tid för barnen. Exempel 4: En kvinna börjar jobba ganska snabbt efter att hon fått barn(eftersom hon och hennes man båda fattar att killar har precis lika bra hand med barn som tjejer). Hon får, minst sagt, inte applåder för detta utan kallas för en dålig mor.
jag tycker alltså att bägge könen drabbas lika mycket av de förväntningar som finns i samhället och ”straffas” lika hårt om de beter sig som det motsatta könet uppfostrats att göra. Visst anses det av vissa som mer banbrytande om en liten pöjk har en rosa tröja än om en tjej har en grön dito, men i tonåren är världen inte nådig mot en tjej som visar att hon gillar sex(något som av nån anledning anses manligt och som går obemärkt förbi när killen, playern gör det samma). Jag tror det är extremt viktigt att kunna se saker ur olika perspektiv då detta ju inte är en tävling om vem som har det värst.
Bäst att förtydliga att jag alltså inte tror att tjejer mobbas om de inte sminkar sig, däremot är det lite lägre i tak för kvinnor som inte bryr sig om sitt utseende. Tvärtom för män.
Pingback: Spretiga tankar kring mobbing « Trollan's Tankar om stort och smått
Jag håller verkligen med. Tänk bara på att inte låta pendeln slå över; att hindra småkillar att leka med bilar eller att hindra småtjejer från att leka med dockor. Låt det verkligen vara fritt.
Jamen självklart. Vilde har så satans många bilar så jag knappt kan gå över vardagsrummet utan att trampa på en. Aldrig att jag skulle ta något han älskar ifrån honom. Oavsett vad det är.