Uppföljning på Tjejfärgen och Tjejfärgen del 2.
Vilde och jag ser på I Drömmarnas Trädgård.
Vilde: Mamma, vilken Tombliboo vill du vara?
Jag: Ja-aa du. Vilken är du?
Vilde: Jag är den bruna med rosa streck.
Jag: Okey. Då är jag den röda med ljusgröna streck.
Vilde: *knackar mig på armen* Hörde du vad jag sa? Jag vill vara en rosa! Och på dagis tog jag rosa pärlor!
Jag: Gjorde du?
Vilde: Ja! För jag trodde bara att rosa var en tjejfärg, men nu vet jag att det är en tjejfärg och en killfärg!
Jag: Men vad härligt! Är det något som ni har pratat om nere på dagis?
Vilde: Nej. Det tänkte jag helt själv.
Mitt smarta, älskliga barn. Så tog du tillbaka alla färgerna igen.
Låt inga såna där idéer begränsa dig. Vill du använda rosa pärlor, gör för tusan det.
Och fortsätt tänka själv.
Dock kan man inte vara helt fri i sina färgval… Färgerna måste ju matcha också! XD
Varför det?
Som färgblind målade jag ofta och gärna som barn… tills en som gick på konstfack kom och skulle praktisera som konstlärare på min skolan – då fick jag bane mig höra att jag gjorde fel (fast det var inte bara för att jag hade fel färger*)… sen var det inte så roligt längre…
Det är först när jag blev äldre som jag sa äh – dra åt helvete jag målar som jag vill (eller ja, jag målar fortfarande inte men i ”andan” så är jag av den åsikten)… **
* När vi gjorde perspektivmålgingar målade jag något utanför perspektivet – en sträckgubbe som tittade på perspektivmålningen (som jag gjorde precis som hon sa att jag skulle) – fan vad jag fick skäll…
** ok du kanske bara refererar till att vi mäniskor (givet att vi inte har skador på perseptionsorganen) har en disposioton att uppfatta vissa färger som obehagliga om de kombineras (de skär sig) men då svarar jag igen… ”varför det?”
När vi gjorde perspektivmålgingar målade jag något utanför perspektivet – en sträckgubbe som tittade på perspektivmålningen (som jag gjorde precis som hon sa att jag skulle) – fan vad jag fick skäll…
Ja, men då förstår jag varför hon gav dig skäll. Liksom, kreativitet kommer ju bara ivägen när man ska vara kreativ!
Men hallå! Den hatten till den jackan!? *fnys*
Men hallå! Den hatten till den jackan!? *fnys*
Japps det är den uniform vi eldbekämparinor ska ha på oss *stolt*
…
Jag tänker börja jobba på en ny design för uniform.
Ljusgröna? Jag som alltid trott de var gula. Tombliboo-ränderna alltså. Får hem och kolla om du har rätt…
Det är en mycket klok son ni har!
Nej, barn låter sig inte låsas in i fack så lätt. Min äldste son lekte gärna med dockor som liten; hade en älsklingsdocka som hette Axel som släpades med överallt och fick skulden för alla pojkens hyss. Sen lärde han sig raskt på dagis att pojkar inte leker med dockor – med påföljden att hans Bionicle-figurer fick vara med på tebjudningar med leksaksservisen, bäddas in och läsas godnattsaga för.
Jag vill för övrigt inte vara någon Tombliboo alls. De skrämmer mig.
Måste säga att jag är rätt besviken över att jag inte fått fler ”Mäh! Du hjärntvättar din son till att tro att rosa är en tjejfärg OCH en killfärg!”-kommentarer. Vart tog alla biologister vägen som tycker att pojkar ska få vara pojkar och flickor vara flickor?
*suck* ok jag får väl offra mig.
Hannah!
Sluta tvinga in miassa rosa i ditt barns liv! Han är pojke och har inte tycka-om-rosa-genen!
Du måste nära hans tycka-om-sport,-bilar-och-annat-tråkigt-gen annars kommer han bli homosexuell och på så vis hamna i helvetet!
VILL du att han ska hamna i helvetet kanske? VILL DU DET!?
Mamma får väl köpa grabben en rosa sportbil, då. De finns i den där pojkförbjudna gången i leksaksbutiken.
Underbart! Han tog tillbaka alla färgerna! Jag känner igen det där. Min son sa plötsligt en dag att rosa och lila var tjejfärger. Jag vet inte varifrån han hade fått det, för han har många kompisar som inte följer könsstereotyperna. ”Men de kan det väl inte vara” sa jag ”dina stövlar är ju rosa och lila, och du är en pojke, så då måste det ju vara pojkfärger”. Han köpte det rakt av, och sen har han aldrig sagt något mer om pojk- och flickfärger. Han kunde fritt välja rosa skor med glitter på när han hittade ett par han gillade. Jag bävar bara för den dag då någon säger åt honom att han tycker fel. Hur skyddar man sina barn mot sånt utan att begränsa dem till könsstereotyper?