Schyman nu och då
Ofta, väldigt väldigt ofta, får jag som feminist kastat i ansiktet ett eller annat om Schymans uttalande om mansskatt och den där jämförelsen med talibaner som ingen verkar ha förstått att placera i sin rätta kontext.
Och det kan jag mycket väl förstå. Det var provocerande uttalanden, de är enkla att missförstå (inte ens jag förstår riktigt den där mansskatten-grejjen, faktiskt), det är klart folk blir upprörda.
Fint så.
Men varför är det ingen som lyfter upp det Schyman säger nu för tiden? Varför ska jag som feminist stå till svars för saker hon sa för många år sedan, istället för att förhållas till det hon säger nu, exempelvis i den här debattartikeln vid namn ”Vi måste göra upp med myten om den goda mamman”:
Föräldrar som kidnappar sina barn vinner i vårdnadstvister, skriver Hanne Kjöller i DN den 30 januari 2012. Hon menar att rättssystemet favoriserar mammor som saboterar umgänge med pappor. Det sker med lagstiftarens goda minne och inte sällan med hjälp av socialtjänstens utsträckta hand.
Kritiken är hård och jag betvivlar inte sanningshalten i det enskilda fall hon beskriver i artikeln. Jag vet dessutom att det finns flera fäder som känner sig illa behandlade och ibland helt överkörda av rättsväsendet och socialtjänsten, i just vårdnads- och umgängesfrågor.
Förutom att vi har lagar som kolliderar med varandra, t.ex. lagen om gemensam vårdnad och lagen om skolplikt, och uppenbara målkonflikter med svåra avvägningar kring lagstiftning om barnets bästa, så har vi också ett fast rotat könsstereotypt tänkande kring föräldraskapet. Olika kön ger olika förutsättningar vid en rättslig process.
Jag menar, när nu alla feminismkritiska män säger att de inte tycker att det faktum att kvinnor varit förtrycka förr i tiden ska vara något som de ska behöva förhålla sig ansvariga till idag (vilket är en fullständigt rimlig poäng som jag skriver under på till fullo), varför är det samtidigt så många som tycker att det en person sa för många år sedan är något som vi som kallar oss feminister idag ska ta ansvar för, när den samma personen sagt så många andra saker efter detta?
Diskursen utvecklas. Samtalet expanderar. Schyman talar om att det inte är okey att gamla unkna traditioner om att mor är rar styr socialtjänstens och tingsrättens dömande kring vårdnad. 2012, skriver vi.
Och det är faktiskt rätt gött.
33 Responses to Schyman nu och då
Kommentera
Word!
Sen är det här med talibantalet och mansskatten gravt missförstådda, som du säger. http://veronicasvard.wordpress.com/antifeministiska-myter/ går det att läsa om hur det faktiskt ligger till ^^
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3718&grupp=9970&artikel=3398770 vill jag också tipsa om. Liv Strömqvist i sitt esse (hon är ifs alltid i ett esse ^^).
Tyvärr verkar inte länkarna i länken fungera (t ex den om mansskatt)…
De funkar för mig.
Funkar för mig med!
Och bra inlägg Hannah! Det är så sant.
…eller ja, länken i bloggen funkar inte.
Vilken länk i bloggen? Jag har väl bara en och den funkar för mig?
Blogginlägget auuus länkar till. Motionen om mansskatt för att vara exakt.
ja precis… jag var bara lite yrvaken när jag skrev kunde varit lite tydligare kanske, soooory
Mansskatten fungerade inte för mig heller, tyvärr.. Den har fungerat förut, men riksdagens kanske rensar ut gamla motioner? Vet att den fungerat förut i alla fall..
Jag tror det är den feministiska konspirationen som tog bort den när du länkade så att vi inte skulle kunna granska dina källor… eeeeeh vänta nu…
Så Gudrun Schyman säger plötsligt en okey sak, därför borde alla de inte okey sakerna hon tidigare har sagt räknas. Är det så du menar?
inte räknas, menar jag såklart
Eller så menar hon att folk förändras och att man får skillja personen som sa något från det som sades… (samt möjligen att vi inte får ”glömma/dölja” det ”bra” som sägs bakom det ”dåliga” som sägs)
Typ på samma vis som att man inte skall ta ytterligheter från en grupp och göra det till en norm för hela gruppen?
Personligen skulle jag svara ja…
Just det där utspelet av Schyman var ju faktiskt rätt bra, men sedan har hon ju sagt en hel massa stolligheter också. Problemet är att hon och likasinnade har fått kapa mycket av jämställdhetsdiskussionen och blivit ”ärkefeministerna” i folks medvetande. Så det är inte konstigt att man om man kallar sig feminist förväntas relatera till dem och deras idéer, hur oriktigt det än må vara. Min ståndpunkt är att alla intresserade bör bidra till att marginalisera dessa åsiktsyttringar som är mest radikala, och där är det här inlägget ett bra bidrag.
Nja, det är väl snarare så att på senare år har Gudrun stött på motstånd och fler har reagerat på hennes floskler. Så hon har fått byta taktik, hon ligger bra nog på minus fortfarande och behöver nog vara konsekvent ett tag för att tvätta av sig sitt rykte.
Annars håller jag med om arvssynden. Feminister ska inte behöva stå till svars för vad andra feminister står för. Men då behöver man veta vad feminsm gör och står för i handlingar och kanske inte kalla sig feminist om man inte håller med.
Ibland står feminister för handlingar som går rakt emot varandra (vissa feminister är starkt emot kvotering, andra starkt för, till exempel). Vad drar man då för slutsatser om vad det är feminism står för?
Gillade Arpi’s jamförelse av feminismen med ett fiskstim (fisk, inte fitt;) ): det ser ut som en enhet tills man kommer nära, då försvinner alla som individ
(det är alltid någon annans feminism man kritiserar)
Provokativt? Ja, men det är ju lördag kväll
Jag som feminist kan definitivt säga att jag i alla fall tycker det finns en poäng där.
Men samtidigt så visar ju det också det oerhört meningslösa i att kritisera någon för att de väljer att kalla sig feminister, när det är förslagen och idéerna i sig en borde rikta in sig på istället =)
Varför ska en feminist någonsin behöva stå till svars för vad en annan feminist sagt? tänker jag. Även om feminister vill ha samma sak, så kan de vilja ha dessa saker på olika sätt. De kan se problemen ur olika perspektiv och framför allt så är man individer. Varken du, jag eller någon annan ska behöva så till svars för vad någon feminist sagt för fem år sedan eller idag. Däremot kan folk så klart vilja veta vad man tycker om vad en annan feminist har sagt, och det är helt okej som jag ser det. Däremot är det inte okej när folk utgår från att jag ska tycka precis som Schyman gjorde den där gången, eftersom vi båda är feminister. Och sedan kan de inte lyssna på något jag har att säga p.g.a. denna föreställning om att alla feminister är ”precis likadana”.
Candy!
Ja du, varför ska en person som frivilligt har valt att kalla sig för feminist behövs stå till svars för vad andra feminister (som Gudrun Schyman) har sagt? Kanske för att det är helt frivilligt att kalla sig feminist? Varför då överhuvudtaget välja att kalla sig feminist om man nu INTE håller med vad de mest ledande feministerna säger?
Och om man nu inte ska behöva stå till svars med vad andra feminister säger eller gör, varför då samtidigt tala om ”strukturer”, ”könsmaktsordning” och ”patriarkat”? Varför då ställa ”vita heterosexuella medelålders män” till svars för vad ett litet fåtal män gjort eller gör (allt från att ha våldtagit och misshandlat till att ha tillförskansat sig stora egendomar och skaffat sig mycket makt i samhället)?
Tycker du inte att det är väldigt underligt att då som feminist kunna ägna sig åt kollektivisering beroende på kön (något som inte är frivilligt valt), men att samtidigt själv vägra att ta ansvar för det egna (helt och hållet självvalda) kollekivet?
PS: Du kommer antagligen aldrig att få läsa den här kommentaren, för Hannah har bestämt att man inte får debattera hos henne. Man får bara hålla med henne och hennes feministiska vänner. Annars blir man censurerad. Det har jag lärt mig av erfarenhet från de senaste dagarna. DS.
Uppriktig fråga: Tycker du likadant om religiösa? Att alla kristna ska ta ansvar för allt vad kristna säger, att alla muslimer ska ta ansvar för allt som utförs i islams namn, att alla katoliker ska avsäga sig sin tro på grund av att vissa i deras ledning är pedofiler, att alla judar ska ta avstånd från hela sin religion på grund av omskärelsen, och så vidare?
Eftersom vi nu har religionsfrihet och allt, menar jag. Ska man inte kunna få definiera sin egen tro under en inriktning utan att för alltid ställas till svars för vad andra inom den religionen säger och gör?
Det är lite som att säga att man är moderat fast man inte gillar skattesänkningar och privatiseringar när en feminist säger att den inte gillar grundläggande saker ur feminismen.
I båda fallen kanske man inte är det man säger att man är?
Skulle du kunna ge ett par exempel på de här grundläggande sakerna ur feminismen du talar om, är du snäll? Blir lite svårt att diskutera det du säger när man inte riktigt vet exakt vad det är du säger.
I båda fallen kanske man inte är det man säger att man är?
Det där kan ju bara vara sant om man tillåter ekvivokation… det är klart de är vad de säger att de är – sedan kan det förståss vara missvisande att kalla sig för något men definera det på ett ovanligt sätt…
Och i det här fallet med Feminism så är det ju jättesvårt att säga vad som är grundläggande saker eftersom det är ett väldigt vagt begrepp för en mängd olika teoribildning…
Det är det här som är det stora problemet med diskussioner om feminism, det är ett så fruktansvärt urvattnat begrepp. Det är i princip omöjligt att diskutera feminism utan att lägga till vilken underkategori av feminism man diskuterar och ganska ofta vilka övriga ståndpunkter man tillhör.
Case and point: Ska man vara petig är jag feminist, då jag anser att kvinnor och män skall ha samma juridiska och sociologiska rättigheter. Ändå kallar jag mig inte feminist. Varför?
Jo, därför att det ordet för så många människor konnoterar en rad andra ståndpunkter, ofta tagna ur poststrukturalism, postmodern filosofi och marxism som jag inte håller med om (exempel jag ramlat över är teoribildningar av Judith Butler och Bourdieu). För att bespara folk en lång monolog över att jag är feminist, men inte anser att alla kvinnor är systematiskt förtryckta av alla män, att mannen alltid är norm medan kvinnan undantag, att våld från en man mot en kvinna inte är ett resultat av samhälleliga strukturer utan av den individens karaktärsbrister och så vidare och så vidare.
Så: Min poäng är att det du verkar mena är grundläggande saker ur feminismen är grundläggande saker i vissa feministers ståndpunkt. Det är generaliseringar av den här sorten som gör att jag, trots att jag fullkomligt asdiggar Pelle Billing, kan vara nära bristningsgränsen när jag läser kommentarsfältet.
Här måste jag säga att jag tycker att du missar en viktig poäng.
När du är moderat så är du mer eller mindre tvungen att försvara ALLT moderaterna gör, eftersom din röst på det partiet bidrar till att partiet kan genomföra sin politik. Du måste förstås inte hålla med om allt partiet gör, men du måste fortfarande förhålla dig till det då din röst bidrar till att politiken genomförs på ett direkt sätt, även om det bara är till den punkten att ”jag tycker det är värt att det här dumma genomförs på grund av att det positiva uppväger det”.
Feminismen är dock inte ett politiskt parti, så även om du kallar dig ”feminist” så finns det liksom inget du röstar på. Det finns inte samma typ av åsiktskonsensus som det finns hos ett politiskt parti, eftersom feminismen inte är en rörelse, utan en paraplyterm för en mängd olika åsikter. Feminism är snarare att jämföra med liberalism, eller konservatism. Det finns helt enkelt många olika strömningar i det.
Sen går det givetvis att hävda att du, genom att kalla dig feminist, ger feminister stöd eftersom det skapar en samhällelig press på politiker att genomföra sådant som andra feminister säger. Men anledningen till att det ser ut så här är ju för att feminismen betraktas som just en rörelse, och inte den paraplyterm det egentligen är. Vidare så är det inte heller ett direkt stöd, utan ett indirekt stöd.
Hänger du med på hur jag tänker, eller är jag jätteluddig? =)
Luddigt är bra ^^
Men, bara för att vi inte ska debattera med varandra innebär det ju inte att vi inte får hålla med varandra?
En stor skillnad som jag upplever det mellan diskussion och debatt är att vi i en diskussion snarare pratar om våra åsikter och hur vi upplever och tänker om saker, medan vi i en debatt försöker hävda att vi har rätt och den andre har fel. En skulle kunna säga att diskussioner har sin utgångspunkt i det egna jaget, ”jag tänker mig”, ”jag tycker”, ”jag håller inte med”, medan debatter snarare går in på den andre och omvärlden, ”du har fel”, ”du tycker ju”, ”såhär är det”.
Debatter blir, som jag tolkar det, mycket hårdare och dras ofta ut till en fråga om att vinna eller inte vinna. Det sker sällan så mycket åsiktsutbyte under en debatt, utan det handlar mer om att försvara sin ståndpunkt. Och grundidén med Hannahs och Pelles projekt var ju att det skulle ske ett åsiktsutbyte just.
Så det är ju väldigt trist ifall du känner att du måste hålla med oss feminister, för det tror jag verkligen inte är Hannahs avsikt. Det handlar mer om att vi alla måste försöka göra tonen lite mildare och vara mindre aggressiva mot varandra, eftersom folk annars skräms bort och då inte riktigt vågar yttra sig.
Jag tycker att tanken man inte ska behöva stå till svars för vad andra feminister har sagt låter sådär härlig och bra i teorin men det känns lite oärligt och debattteknisk i slutändan.
Om jag pratar med någon som säger sig vara liberal utgår jag från att hon även står för liberala teser om hon inte definierar sig som någon specifik typ av liberal.
Om jag pratar med någon som säger sig vara socialist utgår jag från att han har problem med kapitalism om han inte säger att han gillar kapitalism.
Och samma sak gäller feminism, om jag inte definierar vilken typ av feminist jag är och sedan inte accepterar att jag får stå till svars både för vad andra som säger sig vara feminister säger och feministiska grundteser så blir det lite ”special snowflake” över det hela där vi feminister kräver att våra meningsmotståndare sätter sig in i hur just min feminism är innan de för kritisera våra åsikter. Moraliskt kritiseringsskydd helt enkelt och det känns inte helt hederligt.
”Om jag pratar med någon som säger sig vara liberal utgår jag från att hon även står för liberala teser om hon inte definierar sig som någon specifik typ av liberal.”
Vilken av alla liberala teser är ”den liberala tesen”? Är det objektivism, kanske? Eller är det anarkokomunism? Eller någon annan av alla teser som i någon mån kan kallas liberala därute? Vad vet man egentligen om någon som hävdar sig vara liberal? Inte mycket, egentligen. Att därmed utgå ifrån att personen i fråga står för vad du tror är liberalism är ju därmed som upplagt för missförstånd.
Samma sak med socialism. Och feminism. Så det här:
”Och samma sak gäller feminism, om jag inte definierar vilken typ av feminist jag är och sedan inte accepterar att jag får stå till svars både för vad andra som säger sig vara feminister säger och feministiska grundteser så blir det lite “special snowflake” över det hela där vi feminister kräver att våra meningsmotståndare sätter sig in i hur just min feminism är innan de för kritisera våra åsikter.”
…är ju med andra ord egentligen ett helt rimligt krav. För att folk ska kritisera vad de gissar är dina åsikter blir ju i allmänhet mest ett slöseri med tid (för oddsen för att de gissar rätt är rätt höga). Det skulle vara betydligt effektivare om folk bemödade sig med att försöka ta reda på vad folk verkligen tycker innan de kritiserar deras åsikter.
För vad är egentligen feminism? Är det feminism att kämpa för eller mot kvotering? Är det feminism att aktivt jobba för att pojkar och flickor ska få samma uppfostran eller att jobba för att man behandla folk som dom är, även om de är stereotypt manliga/kvinnliga? Åsikterna går isär, så att gissa vad just den här feministen som du pratar med just nu anser blir ju lite vanskligt…
Som Froon skriver är håller jag med teorin om att det man inte ska behöva stå för vad andra som ingår i samma beteckning som en själv – som t.ex. feminister. Problemet är att det är mycket svårt för en person som inte är insatt i feminism att veta vilka olika tanketraditioner det finns inom feminismen, än svårare är det att veta exakt vilka idéer som en viss feminist skriver under på. Det blir inte heller lättare av att feminismen hålls mycket öppen och egentligen saknar explicita definitioner samtidigt som det finns starka implicita idéer och föreställningar om vad som är feminism.
Man måste helt enkelt vara ganska ordentligt insatt. Det betyder att feminister måste vara öppna och godta argument och hjälpa till i diskussionen. Just eftersom feminismen är så pass bred så måste den som kallar sig feminist också vara öppen för kritik som omfattar andra feministiska uppfattningar. Jag menar så klart inte att man ska försvara allt som andra feminister säger (vilket är ett annat problem). Det jag menar är att det är feministens ansvar att visa på varför uttalandet som kritiseras inte måste vara feminism. Det är ju trots allt feminister som är insatta i den feministiska diskursen.
Om man inte vill göra det så har man två val. Att antingen sluta kalla sig feminist och på så sätt undvika att behöva hantera kritik som man anser vara missriktad. Eller så fortsätter man strunta i kritik som man inte tycket passar ens egen definition av feminism trots att man kallar sig feminist. Det senare alternativet är dock problematiskt inte minst om man vill ha en konstruktiv och hederlig debatt.
Problemet är nämligen att om man följer det tredje alternativet så stänger man helt enkelt ute människor från debatten. Inte nog med det. Man sätter upp godtyckliga krav på vad som är relevant kritik vilket gör det mycket lätt att bortse från kritik. Jag tror just detta är ett av feminismens stora problem just nu. Feminismen är en mycket framgångsrik rörelse men som nu måste lära sig att lyssna på kritik från andra — även på de som inte är helt insatta. Se det som ett sätt att lära dem om feminism.