Livskris och 22 frågor.

Published 29 april, 2012 | By Hannah

Hej bloggen! Vet ni vad jag har gjort?

Jag har misslyckats kapitalt med allt vad jag hade satt mig för att lyckas med. Speciellt har jag misslyckats med ”se till att inget oförutsett sker för det finns inget utrymme i planen för det” samt ”håll tusen bollar i luften samtidigt”.

Så nu gör jag om i planen, kollar lite mer noggrant på mina prioriteringar och vad som faktiskt är det viktigaste i mitt liv, och slutar vara så fruktansvärt prestationsfokuserad. Iallafall till en viss grad. ”Hur vill jag leva mitt liv” snarare än ”vad vill jag göra med mitt liv”. Ni vet. What’s a motto with you?

Därför denna oförklarade bortavaro från Internet den senaste veckan.

Och vad händer när jag är borta från Internet bara en liten tid? Jo! Plötsligt har jag fått inte mindre än 2 så kallade bloggutmaningar!

Jag känner mig egentligen lite avigt inställd mot sådana. Eventuellt för att jag helt enkelt känner mig för gammal och för att jag får för många konnotationer till Skunks och Lunarstorms ”20 frågor”. Men vafan, jag satt ju tidigare i veckan med ett häftstift i örat för att försöka tänja min piercing från pyttelilla 0,8 till megastora 1,2, så hur mogen försöker jag inbilla mig att jag är egentligen?

Jag fick en utmaning från Fanny och en från Intersexorwhat, så jag bakar ihop dem.

Således 22 frågor och svar om mig. Mer intressant än så blir det inte idag:

– Varför startade du din blogg? Tja-aa du. För att jag ville komma igång och skriva igen, lite mer regelbundet. Jag skrev rätt mycket ”dagbok” på Lunarstorm och Helgon, men allt eftersom jag började hänga på Facebook alltmer och det inte fanns någon dagboksfunktion där så tappade jag det lite i taget. Sedan märkte jag att jag plötsligt satt och skrev långa anteckningar på FB, och då tyckte jag att jag lika gärna kunde starta en blogg. Den började alltså som en dagbok utan möjlighet att kommentera, därav namnet, och sedan när jag började plugga MKV upptäckte jag att det var ett begrepp som applicerades på bland annat gammelmedia, och då tyckte jag att ironin var så given att namnet fick kvarstå även om dialog nu är en stor del av vad som ger mig mest utbyte av bloggandet. Men ändock: min egen ventil ut i cyberspace. Cuz everyone is entitled to my opinion.

– Vad är din sysselsättning, pluggar du eller har du något arbete eller kanske både ock? Ja, jag pluggar som sagt Media- och Kommunikation, skriver examensarbetet nu (när datorn behagar fungera), och kommer kamma in en dubbel examen i MKV och Genusvetenskap när jag väl blir färdig (vilket blir i augusti, tidsplanen sprack, kan man säga). Arbete har jag fått sluta med för att kunna hitta tid till mitt ideella engagemang i RFSU, vilket jag också kommer vara tvungen att sätta på paus under sommaren eftersom jag kommer behöva plugga 200% för att få csn medan jag skriver klart uppsatsen. Hej studentliv.

– När brukar du få presationsångest? Varje dag. Jag har en högst obehaglig känsla av att varje ny dag kan vara dagen då jag uträttar stordåd. Vilket sällan sker. Om inte det kan ge en människa prestationsångest så vet jag inte vad som gör.

– Vad är dina tankar om att behöva ”komma ut” gällande sexuell läggning? Här borde jag kanske säga något om att allas läggning är deras egen ensak och att ingen borde behöva ”komma ut”, men jag tycker tvärtom: Att alla borde göra det lite oftare. Och inte bara i stil med ”Jag är hetero-, bi- eller homosexuell”, utan också ”Jag gillar att göra det här i sängen”. Underskattat som sätt att öka sin attraktionskraft, imho. Iallafall inför de som tänder på samma sak. Tillåt mig ha tappat räkningen på antal gånger en tidigare sexuellt ointressant person plötsligt blivit åtråvärd bara för att jag fått veta att hen gillar samma saker som jag gör. Att säga att man är sexuell på ett eller annat sätt gör att de som lyssnar måste tänka sig en i en sexuell situation – och whammy! Borde ske oftare.

– Har du någon fantomkänsla i form av att en kroppsdel saknas, är överflödig eller på något annat sätt är ”fel”? Haha! Jag har haft en sån sak. Under många år sedan långt ner i mellanstadiet har jag saknat nånting under min underläpp. Jag har en liten grop där som störde mig otroligt mycket och som jag pillade på konstant. Vilket jag så småningom smidigt kurerade med att sätta dit en piercing, men innan jag fick lov att skaffa den gick jag rätt länge omkring med en ditmålad svart kajalspets istället, som ett litet litet pipskägg precis i gropen. Ack ja, vilka konstiga saker man kan få för sig.

– Definierar du dig som ditt juridiska kön? Japp.

– Hur skulle en ideal partner vara för dig? (Kärlekspartner eller annan partner spelar ingen roll.) …är det nu jag skriver ”snäll”? Nej men seriöst. I min föreställningsvärld finns det så många olika idealegenskaper så att de aldrig skulle få plats i en och samma människa ändå – och sedan gick jag och blev gift med en som dessutom verkligen saknar en av mina mest favoriserade egenskaper, nämligen den att vara boksmart, påläst, litterärt intresserad. Han är nämligen dyslektisk och hade vid vårt äktenskaps intågande läst 1 skönlitterär bok. När han var 12.

Men se, det gav oss något helt annat, något jag inte hade räknat med alls men som jag nu uppfattar som en av de finaste sakerna vi har tillsammans: att jag får lov att läsa högt för honom, och därmed direkt dela mina bästa bokupplevelser med honom.
Jag tror inte på ideal på det viset. Men visst, ska jag verkligen granska mig själv så är det intelligens jag uppskattar – och den behöver inte ha med bildning att göra. Förmågan att resonera, tänka logiskt och kunna föra en diskussion där man kan diskutera för att bli lite klokare. Och det är en genomgående egenskap bland mina vänner och nära och kära.

– Hur definierar du sex? *harkel* “Lust och sexuell handling i kombination (som delas av alla inblandade)”. Med “lust” menar jag då inte specifikt kåthet, utan “lust att utföra sexuella handlingar”.

– Anser du dig själv ha sexdebuterat? Varför / varför inte? Förklara gärna utifrån din egen defninition av sex. Hahahahaha, tja, enligt min egen definition av sex så sexdebuterade jag visst nångång på lågstadiet. Men jag antar att det eventuellt krävs en medvetenhet kring vad ”lust” och ”sexuella handlingar” egentligen är, så låt mig hävda att det var på slutet av mellanstadiet istället dårå.

– Vem/vilka är din(a) största förebild(er)? Jag har inga förebilder. För det skulle innebära att jag var tvungen att jämföra mig med folk och då får jag så dåligt självförtroende. Jag ser det som att jag har inspirationskällor istället. Och de är för många för att jag ska kunna rabbla dem här, men en som jag är vansinnigt imponerad av är Johanne Schmidt-Nielsen, partiledare för danska Enhedslisten och ett halvt år yngre än mig. Maken och jag är rörande överens om att om vi går poly så är hon den första vi vill gifta in i vårt äktenskap.

– Vad skulle du vilja göra för världen? Rädda den. Hur nu det skulle gå till. Men jag antar att jag inbillar mig att jag kan dra mitt strå till stacken genom att försöka vara sådan som jag vill att andra ska vara mot mig, det vill säga förstående, lyssnande och empatisk. Det är fasiken inte lätt alla gånger, men jag försöker. Genom sig själv kan man förändra andra, och så vidare med alla klyschor som ingen någonsin tar åt sig av ändå utan bara pekar mot andra och säger ”Just det! Förändra dig SJÄLV och kom inte här och klaga på MIG!” och så har vi inte kommit längre ändå. *suck*
Men just nu för dagarna är jag på den här nivån: det bästa jag kan göra för världen är förmodligen att se till att jag inte går under av stress. Så är jag inte någon belastning iallafall. Det måste ju vara det minsta jag kan göra. Inte vara en belastning. Gott så.

- Kallar du dig feminist och, beroende på svar; varför/varför inte? Ja, det gör jag, även om både feminister och antifeminister gör det svårt för mig, på olika sätt. För utförligare svar rekommenderar jag det här inlägget.

- Var har du din politiska hemvist i övrigt? Tjaaooo. Jag kommer rösta MP i nästa riksdagsval. Och eftersom jag bor i DK röstar jag Enhedslisten i lokalvalen. Jag är väl ”vänster”, men jag vet inte om det här med systemet med en massa stora partier är min grej. Och i övrigt är jag helt för medborgarlön. Och en statsbank i meningen en bank man kan ha ett konto hos och ge och få ränta till. Det här att vi måste ha konton på en massa privata banker för att alls kunna få lön osv. Vad är det? Jag kanske vill ha ett konto hos Riksbanken, kan jag få det kanske? Så mina låneräntor går till staten istället och kanske till välfärden till och med? Mer makt åt staten, vår befriare! Osv osv.

- Utövar du på något sätt dina politiska övertygelser? Alltså, nej. Eller va? Du menar mer än att jag gnäller över sakernas tillstånd på min blogg och till mina vänner? Nix.

- Är du religiös? Nope. Jag har någon fundamental ovilja gentemot religionssamfund. Intet ont i att tro på någon gud, men det här att tro ”rätt” och tro att alla andra tror ”fel”… det kan jag inte köpa. Om det hypotetiskt finns en gud som är så god som alla religioner hävdar, så struntar hen nog fullkomligt i om man tillhör rätt trossamfund eller ej. Alla sorters biblar är skrivna av människor, och människor kan vi som bekant inte lita på ett endaste dugg.

- Sysslar du på något sätt med ”andlighet” (väldigt svepande begrepp, men hoppas det går fram)? Vi grävde ner livmoderkakan efter Vildes förlossning och planterade ett träd på den i samband med hans namnfest, men det var mycket mer symboliskt än andligt från min sida. Nej, jag sysslar inte med andlighet i den bemärkelsen. Kanske borde? Kanske meditation vore något? Är det andligt?

- Är vad du arbetar med viktigt för dig och på vilket sätt? Just nu är jag i någon slags kris där jag plötsligt inte tycker att något är viktigt alls förutom mitt eget eventuella välbefinnande. Dålig tidpunkt att svara på den här frågan, med andra ord. Nej, inget betyder något som helst om jag inte ger det mening. Poststrukturalistiskt enough for you? Dock att jag vill arbeta med något som är viktigt för mig. Men den tiden den sorgen.

- Vad har du för inställning till konsumtion? Konsumtion is both heaven and hell. Ju mer vi konsumerar skitgrejjer ju fler skitgrejjer kommer de producera. Jag tänker speciellt mycket på den äckliga skitbranschen som tillverkar nylonstrumpbyxor – som i starten av 1900-talet fick så himla mycket beröm för att de höll så fruktansvärt bra, strumporna! Woops, dålig business, dags att sänka kvallen. Och nu kostar ett par strumpbyxor 79 spänn och håller en halv eftermiddag. Men jag tror mycket på konsumentmakt. Det är ju faktiskt så enkelt att vi styr utbudet genom vad vi konsumerar. Thus är jag semi-vegetarian nu för tiden, för jag tycker det är bättre att stötta den ekologiska och närproducerade köttindustrin än att helt enkelt välja bort kött helt. Samt att jag bara köper strumpbyxor i jävligt tjockt material.

- Hur vill du bilda familj/leva med andra människor (tänker kärnfamilj, kollektiv, särbo osv osv)? Tja, nu lever jag ju i en kärnfamilj, gift med fadern till mitt barn och i en liten jävla lägenhet i ett hus med en massa andra människor med sina familjer i sina lägenheter som vi inte har varken lust eller tid att umgås med. Idiotiskt system. Jag vill bo i en Bullerby, med tre-fem familjer som gått ihop sig och köpt en mark där vi bygger var sitt hus och har gemensamma utomhusområden och gör saker tillsammans, hjälper varandra och alla ungarna kan springa in och ut ur husen bäst de vill. Ett kollektiv med privata sfärer och hög solidaritet. Yes please.

- Har du några hobbys som du ägnar dig åt helt utan prestationskrav? Nej. Eller jo. Jag yearbookar. Fast min senaste bok är från 2006, och jag har inte kommit vidare. Ska ändra på det nu dock, att pyssla står högt upp på listan över saker jag vill prioritera mer.

- Rakar du dig på kroppen? Ja, ibland. Lite sådär när jag känner för det. Vilket brukar bli ungefär en gång var annan-var tredje månad på vinterhalvåret och en gång i veckan på sommaren, med undantag för när jag är på badsemester (vilket händer inte alls ofta). Men jag hatar att raka benen för mina hårstrån envisas med att växa inåt och klia till döds så jag istället får blödande sår, så dem har jag börjat snagga med makens rakapparat istället. För det är så obehagligt med för långa hår på benen när jag ska ha strumpbyxor på mig. De fastnar i maskorna och sticks.

- Hyser du hopp för mänskligheten? Ja, det gör jag. Jag tror på allvar att vi människor bara blir bättre och bättre hela tiden. Det har aldrig varit bättre förr, det är hela tiden lite bättre än tidigare. Visst, det kan ha blivit sämre på micronivåer av vissa aspekter, men vem av oss skulle hellre vilja ha levat för hundra år sedan? Vi måste bara komma ihåg att vi allihop är en del av det stora hela, och vi kan förändra genom att leva på ett så föredömligt vis som bara möjligt.

*pust*

Det var meningen att jag skulle skicka vidare den här utmaningen genom att skriva 11 egna frågor och länka diverse bloggare, men om jag förstått det hela korrekt har de flesta jag läser redan fått utmaning av någon annan, så jag skiter i det, och istället skriver jag en enda fråga till er alla som läser som ni kan få svara på här:

Vilket är enligt dig bästa sättet att åstadkomma en förändring i samhället?

Tack och hej. Kanske orkar jag plocka upp Internetz imorgon, och kanske kommer det stimulera lite mer intressanta inlägg.

Men jag lovar inget.

Posted in Blogg, Livet

den rabiata orakade flat-feministen fanny says:

29 april, 2012 at 22:15

Spännande svar. Jag mediterar faktiskt själv. Kanske ska skriva om’t någon dag.

Svara

Übereil says:

30 april, 2012 at 00:11

Varje dag. Jag har en högst obehaglig känsla av att varje ny dag kan vara dagen då jag uträttar stordåd. Vilket sällan sker. Om inte det kan ge en människa prestationsångest så vet jag inte vad som gör.

Jo, varje dag vaknar man och tänker ”idag ska jag ringa dom där företagen, och läsa dom där artiklarna som jag sparat tills jag orkar läsa dom, och läsa prologen i A Clash of Kings, och läsa ett kapitel i Delusion of Gender och styrketräna! Allt det där jag skjutit upp så länge – idag blir jag av med det!!!”

Och sen förbereder man att ringa företag medan man kollar lite forum, tänkre ”jag spelar lite dataspel först bara”, sen blir det lunch, sen känner man sig lite dåsig efter lunchen så man ska bara spela lite till, sen är det plötligt dags för styrketräning så man tänker ”jag ska i alla fall styrketräna” så man går ner och gör det, efter det tar man rast (för man blir ju trött av styrketräning) fram till kvällsmaten, och efter kvällsmaten så är det inte värt att göra något i alla fall.

Nästa dag gör man samma sak igen. Och listan med saker man vill göra bara växer, och känslan av att man inte klarar av något likaså. Tills man tar bort länkarna och börjar om från noll, så att man bara tar på sig saker man klarar av i en mängd man klarar av att hantera. Sen försöker man bygga från det, vilket funkar ett tag…

Det viktiga att komma allt det man faktiskt gör, för det är så lätt att glömma när listan på det man vill göra men inte orkar växer. Och då käner man lätt att allt blir meningslöst. Men du driver ju faktiskt en sjuhelvetes blog och uppfostrar ett barn och heltidsstuderar och är ordförande för RFSU – samtidigt. Jag hade samma svårigheter som du med att bara orka med heltidsstudier, och kände då samma prestationsångest, hade samma känsla av att man borde kunna göra mer. Och de finns de som verkar orka med dubbelt så mycket som du som känner samma prestationsångest.

Det har varit en av de viktigaste insikterna för mig för att bygga självförtroende – det folk som verkar klara sig mycket bättre än mig som ändå känner samma känsla av att inte åstakomma något. Det har fått mig att inse att det är synen på sig själv som är viktigare än vad man faktiskt åstakommer. Och att man, om man vill må bra, måste inse sin egen nivå och anpassa sig efter den.

Och det här blev svamligt, jag skyller på att klockan är ett på natten.

Men just nu för dagarna är jag på den här nivån: det bästa jag kan göra för världen är förmodligen att se till att jag inte går under av stress. Så är jag inte någon belastning iallafall. Det måste ju vara det minsta jag kan göra. Inte vara en belastning. Gott så.

När du är i form kan du mycket mer än så. Men man kan inte vara i form jämt, och är man det inte så är det viktigt att ha folk runt omkring en som kan fånga upp en, så man får chans att vila upp sig utan att allt börjar brinna. Jag är rätt säker på att du länge varit den som fångar upp andra, så då är det ju inte mer än rätt att du får bli uppfångad för en gångs skull.

Ja, och så en sång. Man måste ju passa på och försöka få dig att förstå storheten medan du är mottaglig.