Talet om ”feminism” döljer kvinnoföraktet?

Jag fick lite skäll häromsistens när jag skrev om familjerådgivare Lola Jensens absoluta men ej uppbackade uttalande om att pojkar inte får gå i tjejkläder. Kritiken jag mottog handlade om att vi svenskar är så himla snabba på att kritisera Danmark – finns det verkligen inget gott att säga om DK?

Jag försvarade mig med att jag visserligen bor i Danmark men studerar i Sverige och är engagerad i en mycket svensk kontext, och att detta givetvis påverkar hur jag ser och tolkar det som exempelvis visas på dansk morgon-TV. Och lovade bättring.

Så nu försöker jag sätta mig in i hur jämställdhetspolitiken egentligen förs i Danmark. Eller snarare såhär kanske: jag försöker förstå hur diskursen kring jämställdhet, kön, feminism och så vidare ser ut. Och eftersom jag inte riktigt vet vart jag ska börja högg jag bara tag i första bästa trådända och börjar nysta därifrån.

Det jag råkade hugga tag i var en text skriven av en för mig okänd Anne Sophia Hermansen, bloggare på Berlingske. Hon riktar kritik mot tidningarna Politiken och Information som uppenbarligen skrivit artiklar om Enhedslistens folketingsmedlem Pernille Skipper.

I artiklarna har det, enligt Anne Sophia (ASH), fokuserats orimligt mycket på den ur politiskt perspektiv fruktansvärt ointressanta lilla detaljen att Skipper är ”ung, vacker och alltid går i högklackat”.

Om jag förstått det hela riktigt skulle detta eventuellt kunna vara intressant av den enkla anledningen att Enhedslisten är ett slags socialistiskt miljöparti, och eventuellt kan det finnas bakomliggande fördomar om dess medlemmar som sådana där som går osminkade i fotriktiga näverskor med Fjällräven på ryggen. Hon bryter alltså mot en stereotyp bild av sitt partis medlemmar. Eventuellt. Jag är för ny på detta för att kunna uppfatta alla underliggande konnotationer och symbolvärden.

Men ASH tycker att det är mycket märkligt att Politiken ena dagen skriver långa allvarliga artiklar om vikten av att få in kvinnor på ledande positioner för att kvinnor är så fruktansvärt dugliga, och nästa dag skriver ett platt porträtt om att Skipper går en lysande politisk framtid till mötes eftersom hon är just – ung, vacker och i höga klackar.

Kritiken riktas alltså mot dessa tidningar: att deras journalistiska nivå är låg.

Derfor en lille opfordring til at få højnet det journalistiske niveau. Bare så det tilsvarer politikeren. Læserne. Nutiden. Det er lidt ved at være det gamle sort at reducere kvindelige politikere til deres køn, deres hæle, make-up, tøj og hår, og som jeg husker det, blev Løkkes fysik heller ikke ligefrem fremhævet, da han blev udpeget som kronprins i Venstre. Der er vist heller ikke nogen, der kan forestille sig, at en mandlig politiker bliver omtalt som sit partis mulige leder, fordi han er “flot”, “høj” og “kun går i slips”, vel?

(Måste i en parentes säga att jag älskar det danska språket. ”Det är det gamla svarta att”… Underbart.)

Så. Hittills ungefär som i Sverige alltså, det hela påminner rätt mycket om det där reportaget som högerministrorna gjorde till 8 mars. Det är uppenbarligen sjukt högt mediavärde i att vara politiker och kvinna med kvinnliga attribut. Vilken krock, liksom!

Men sen kom jag till kommentarerna till bloggposten. Och här måste jag säga att det fanns några specifika skillnader i språkbruk mellan de danska och de svenska kommentatorerna.

Den mest uppenbara: ordet ”feminisme” återfinns bara en enda gång i hela kommentarsfältet. En. Enda. Gång. Jag vill inte verka hånfull eller raljerande, men det är verkligen inte så det brukar se ut under de svenska tidningsbloggarna på liknande ämne. Det brukar, och igen, jag bara konstaterar, heta att det är feminismens eller feministernas fel, på ett eller annat sätt.

Det är läge för ett litet tankeexperiment. Vad händer om vi helt enkelt raderar orden ”feminism” och ”feminister”? Vad händer om dessa ord med alla dess många symbolvärden inte längre finns att tillgå? Vart projiceras problemet om det inte finns en tämligen abstrakt ideologi som man kan ge skulden för precis vad som helst?
Då kanske det kan låta såhär istället:

For sandheden er jo at de politiserende kvinder alt i alt er en katastrofe. For landet, for familierne, for mændene, for børnene, for samfundet og for hele vores økonomi, velfærd og kultur.

[...]

Hvad er blevet bedre ved at vi har fået mange politiserende kvinder med på tinge og rundt omkring? Svaret er nok: INTET! Tværtimod er Danmark og hele Europa blevet så svækket og undergravet, at det er ved at være et spørgsmål om den europæiske og nordiske civilisation overhovedet overlever bare nogle få årtier endnu.

Nej men titta. Lite helt vanligt kvinnoförakt (och är det fler än jag som får associationer till Breiviks manifest?), som i svensk kontext hade dolt sig under en retorik kring ”feminism”.

Jag måste säga att jag faktiskt föredrar det danska debattklimatet i den här frågan. Hellre lite ärligt menat könsförakt än mörkat bakom ”kritik av feminismen” (som om den vore ett självständigt agerande subjekt). När det inte finns feminism att skylla på – vilka hamnar då i sökljuset?

Kvinnorna, tydligen. Och jag föredrar att veta det, att det är så vissa människor ser på min könstillhörighet och vår plats i det offentliga och politiska rummet.

Jag skulle kunna tänka mig att avsäga mig feminismen enbart av den enkla anledningen, faktiskt. Att inte ge människor som ovanstående något att dölja sitt kvinnoförakt bakom.

För övrigt: jag behöver tips på danska bloggar. Jag har väl ett par danska läsare, vilka andra bloggar läser ni? Det är dags för mig att förstå landet jag bor i, nämligen.